Plattfot

65 minuters promenad i riktigt bra tempo även om jag inte kom igång ordentligt förrän jag gått nästan hälften och då lossnade det i en uppförsbacke! Whaaat?! Jag hade mina odubbade buggar och de gör att jag känner mig som en plattfot som stampar vägen fram och nästan smäller med fotsulan som ankor gör. De gör det betydligt svårare att behålla en bra hållning; jag fick ofta räta på mig och påminna mig själv om att använda magmusklerna för att hålla upp kroppen. Det var en riktigt skön promenad. Lite vintrigare med småsnöande.

Det blir faktiskt en låtlisterepresentant idag i form av Walk the Moon med låten ”Surrender”. En låt som växer och ger mig rysningar.

Odubbat

En tvådelad promenad med tempo! 35 minuter plus 20 minuter. Ett flertal plusgrader, men smyghalt. Jag hade mina odubbade Ice Bugs och även om jag inte halkade och stod på öronen, så gled jag till med foten ibland. De är jobbiga att gå med jämfört med MBT-skorna; det är låren som får jobba och som blir stumma.

Efter 1,5 dygn med mina trippelslipade brillor kan jag konstatera att omställningen har gått problemfritt utan yrsel, men med lätt huvudvärk. Däremot fixar jag inte att läsa med dem eller att sitta vid datorn. Det avsedda området i glaset är så begränsat att jag blir tvungen att hålla huvudet i en ställning som är allt annat än avslappnad. Jag har 3 månaders garanti och om jag absolut inte kommer överens med dem kan jag byta. Det behövs minst 2 veckor för hjärna och ögon att vänja sig och jag har för avsikt att vänta 2 veckor, men jag är pessimistisk…

Mörbultad

Vägning: 99,1 kg som innebär en minskning med 0,2 kg sedan förra vägningen för 2 veckor sedan.

Den här gången blev gummipasset ganska tungt. Jag var okoncentrerad och trots att alla övningar sitter i ryggmärgen var det flera av dem som plötsligt kändes knepiga. Det verkade som om jag aldrig skulle bli färdig. Efteråt har jag känt mig mörbultad och har ont i ryggen – ett tecken på att den dåliga koncentrationen påverkade utförandet till det sämre.

Långpromenad

En 80 minuters långpromenad med Pär som sällskap (jag minns inte när jag fick med honom senast…). Det var 3,5 månad sedan jag kollade läget i Heliodalsprojektet. Den gången var där ett enda stort hål tvärs över vägen. Den här gången var allt asfalterat; breddad väg med ny, rejäl trottoar och belysning. Inga hål så långt ögat kunde se. Wow! Jag blir lika imponerad varje gång jag följer ett väg- eller husbygge: en vansinnig röra och sedan – häpp! – är allt på plats. Det blev en riktigt skön promenad med vinterjackan på och vi gick backe upp och backe ned, en väg härs och en väg tvärs. Det har känts i benen hela dagen. Jag har verkligen saknat Ut på landet-svängen! Nu kan jag gå den på helgerna åtminstone. De har en bit kvar och det är tänkt att det ska vara helt färdigt till våren.

 

Premiär

Endast 2 plusgrader och frosttäckt mark – vinterjacka. Och mössa och handskar. Smyghalt på vissa ställen. Mössan åkte av efter 5 minuter, handskarna likaså och jackan var onödigt varm. Jag promenerade runt Flaten och det tog 60 minuter. Jag hade ett riktigt bra tempo halva sträckan och sedan kändes låren stumma och jag drog ned på tempot.

Muskler

Det bidde ett pass med gummibanden idag. Det gick alldeles utmärkt även om armövningarna var tuffa. Min variant av armhävningar mot en dörrkarm har haft effekt på musklerna i överkroppen. När jag började klarade jag av 5 stycken och nu fixar jag 15.

Tempo

Veckans tredje promenad (”Tre promenader – inga undantag!”) gick i ett överraskande bra tempo och tog 65 minuter. Det var 9 plusgrader och så mulet att det aldrig blev riktigt ljust. Det var skönt och det är en stor lättnad att orken är tillbaka.

Sedan jag ökade Lyricadosen har ångesten minskat betydligt, jag sover som en gris och slipper 95% av vallningarna. Halleluja! Nu har det gått ett par veckor sedan jag ökade Sertralindosen och jag har förflyttat mig från nödutgången, så att säga. Min överenskommelse med IB bidrar oxå till att ett lugn har infunnit sig. Jag mår bra av att dra ned på kolhydraterna och tre promenader och ett styrkepass per vecka känns rimligt. Som grädde på moset har jag fått ordentligt kontroll över kvällstugget.

Svep

Idag klarade jag att gå hela sträckan från ytterdörren via Tennishallen och upp till Salem i ett enda svep utan att stanna ens för att hämta andan efter tennisbacken. Orken är tillbaka! Det tog 35 minuter i ett bra tempo. Sedan tog det 40 minuter att gå hem via Konsum. Det var kanonväder och nattfrosten låg kvar när gick 20 över 9. Slutet av promenaden var tung och jag har känt mig mörbultad efteråt, så i morgon kommer jag att vila.