Kloklippning

Jag gick till Elin för att hjälpa till vid Mios första kloklippning och valde den längre vägen. Det tog 35 minuter och jag förtog mig en smula, glömde bort att jag inte är fullt frisk än. Hos Elin drack vi te och blev vittnen till när Mio med ett graciöst avstamp hoppade upp i sängen för första gången och sedan gjorde han inte annat. Upp och röja runt bland täcke och kuddar och ned igen. Upp och röja och ned. Kloklippningen blev en mindre kamp, men nu har vi fixat det den psykologiskt viktiga första gången. För att vara så små är Mios klor stenhårda och jäkligt vassa. Tro mig, jag vet…

Aj. Typ.

Efter det promenerade jag hem igen och Elin gjorde mig sällskap eftersom hon skulle till Konsum och vi skildes åt vid rondellen. Fy, vad jag har haft ont av hälsporren resten av dagen….

I eftermiddags fick jag plötsligt nog av det minimala julpyntet och tog bort det. Vanligtvis kan jag hålla mig till nyårsdagen, men det är inte så mycket som har varit så vanligt den här julen.

Julafton

Hela dagen igår kliade det i halsen och jag blev inte förvånad när jag inte fick sova särskilt bra i natt och att jag var rejält förkyld när jag vaknade. Ont i halsen och huvudet och såååå trött. Vid 12 somnade jag i soffan. Elin och Pär firar jul hos svärisarna på Klara Östra.

Promenad

En 70 minuters promenad med känslan ”Jäklar vad det är skönt att komma ut!!”. Det var någon minusgrad och frostigt. Solen strålade som för att bevisa att den är på väg upp, upp, upp.

Frostig mossa.

PS! Jag har fått svar från banken igen, en annan kundtjänstare som har stängt av den sk. blip-funktionen på mitt kort. Häpp! Det går inte att maila Specsavers.

Blandat

I måndags var jag hos frisören. Den senaste klippningen i oktober har inte fungerat så väldans bra. Luggen började trilskas redan efter 2 veckor. Jag har en virvel som vill en sak medan jag vill en annan. Förutom att Anette klippte riktigt kort den här gången, så lät vi virveln få ta kommandot vilket innebär att jag inte försöker vaxa ihjäl den i hopp om att den ska ligga ned utan jag stryker den uppåt i stället; det blir ändå alltid så när håret har blivit långt och jag vill få bort den från ansiktet. Jag påminner om en föråldrad Tintin, men så länge jag undviker speglar och reflekterande ytor känns det bara bra.

Idag promenerade jag i 75 minuter. Bitvis fick jag trippa fram, bitvis hade jag ett riktigt bra tempo. Det var så skönt att komma ut och hemifrån! Elin har åkt på en halsfluss de luxe, så en stor del av de planerade flyttaktiviteterna har ställts in väldigt abrupt. Det känns som att vi hamnade i ett sorts vakuum där vi inte ens orkar fixa ordentliga middagar.

På tal om ordentliga middagar, så har jag efter en hel del funderande bestämt att lägga ned Itrim-köret. Jag vet vad jag behöver göra för att gå ned i vikt och jag vet hur jag ska göra det. Det gäller bara att göra det och där har Itrim och IB inte varit till någon större hjälp. Nu hampar det sig som så att det snart är nytt år och det finns väl inget bättre tillfälle att göra en omstart, eller hur? Jag vet att Pär är orolig för att jag ska ge upp alla försök att gå ned i vikt i och med att jag släpper Itrim, men jag lovar att det inte kommer att bli så! Ett nyårslöfte från mig.

PS! Nu kan jag inte hålla mig längre! Elin har adopterat en kanin från Djurens Chans!  En kaninherre vid namn Mio som är 2.5 år och nyligen kastrerad. Enligt jourhemmet är Mio en himla go kanin som tycker om att ”vara med”.

Lille Mio från Djurens Chans ska få flytta hem till Elin om 1 vecka.

Tempo

75 minuters promenad i bra tempo även i de kortare backarna. Jag gick den riktigt långa rundan och tampades med Satfläsk-backen i slutet. Det var skönt! Idag hade jag tunn jacka och keps och efter att ha tagit mig uppför den första backen hade jag fått upp värmen.

Det har gått 3 veckor nu och saknaden har blivit hanterbar…

Munsår

60 minuters promenad med alldeles för mycket kläder på mig. Precis innan jag tänkte gå föll det snöflingor, flera stycken och jag beslöt att det var lika bra att ta vinterjackan trots att det var ett par plusgrader. De snöflingorna som jag såg var de enda, resten föll som regn. Jag skulle ha tagit den tunna jackan och keps i stället. Mitt hår ser ut som ett förvuxet skatbo och jag ville ogärna ta av mössan för att avslöja hur det såg ut, men till slut struntade jag i det. Av med mössa och handskar och så dra ned dragkedjan en bit – lättnad! Det var lite moddigt och slirigt och anti-halksulorna på MBT-skorna hade inte en chans. Men de håller hälsporren i schack gud ske lov!

Jag har ett munsår i ena mungipan som har visat sig vara återkommande. Varje gång det knäpper till och blir minusgrader dyker det upp och gör ont i ett par dagar medan jag motar bort det med salva. Jag har återkommande självsprickor i tummarna oxå, väderleksknutna även dem och där fungerar samma munsårssalva, men där får jag slå in alltihop i plåster för att få salvan att sitta kvar.

Smärta

Pakethämtarpromenad kombinerad med apoteksbesök. Gårdagens halvblöta snörester hade frusit till is, så det blev de dubbade isbuggarna. 20 minuter dit och 45 minuter hem och det gick tungt i slutet. Låren stumnade i protest över att behöva promenera dagen efter att ha chockats med ett otrevligt styrkepass. När jag kom hem och fått av mig skorna kändes hälsporren av och idag har den varit överjävlig. Jag kan inte gå utan gympaskorna, men jag haltar även med dem på och det värker konstant. Som en kniv i foten; en skärande smärta. Nu på kvällen tog jag till värkkombon, men det vete 17 om det fungerade. Jag kan inte minnas att det gjorde så här ont förra gången.

Snuvigt

Snön har vräkt ned idag och jag utnyttjade möjligheten att använda skottning som uppvärmning innan jag körde ett lätt pass med gummibanden. Gummipasset blev ingen höjdare för jag kunde inte fokusera tillräckligt för att få flyt och därför blev jag aldrig riktigt varm eller svettig utan bara trött och mörbultad. Det var det första passet på 3 veckor. Tillvaron har varit stökig och de flesta rutiner har rubbats. Jag är småsnuvig oxå och risken är att det blir värre för Pär är dårförkyld igen.

Finskor

Premiärpromenad för mina fina MBT! De är ursköna – det känns väldigt bra att ha skaft både som extra stöd för vristen och som värme.  Ett par nätta och lätta skor som får mig att minnas ett annat MBT-par som jag hade för flera år sedan och körde fullständigt slut på. Det var lätt frost på marken och smyghalt och Wibram-sulan har inte halkskydd; det finns ingen annan sula än den dubbade på Ice Bug:en som har garanterat halkskydd. Visserligen drattade jag varken på näsan eller rumpan, men vid ett par tillfällen fick jag inte fäste och gled med foten. Vad innebär halksäker för tillverkaren?