#Blogg 100 del 91
Kategori: Blogg 100 2015
#Blogg 100 del 90
65 minuter stavgång, högervarv runt Flaten. Det tog ett tag innan det lossnade, men sedan blev det njutbart även om det var flåsigt.
Familjespänningar. Att lära sitt barn pengars värde och att handlingar får konsekvenser. Jag tycker inte att Pär och jag har handlat fel och jag kan ta att Elin är ordentligt sur på oss, men spänningarna sliter på mig. Tröttheten går inte över utan byggs bara på av små motgångar som jag i vanliga fall bara hade ryckt på axlarna åt. Jag sjunker bara djupare och djupare. Känner ingen motivation att kämpa emot. Jag har hoppat av Författarkurs 3 beroende på att den är mer fokuserad på egna projekt än de tidigare kurserna och mitt egna projekt ligger i respirator och kämpar för sitt liv. Jag orkar inte – jag klarar inte av att koncentrera mig.
#Blogg 100 del 89
85 minuters promenad med farthållare. För första gången på, jag vet inte hur länge, var promenaden skön. Kroppen protesterade inte lika högljutt, jag fick inte ont någonstans utan blev bara normalt trött. Tempot som jag började i lyckades jag hålla ända till den tempodödande sista backen och trapporna. Jag hade MBT-skorna och bortsett från att de är skönare än vanliga skor, så finns alltid vetskapen om hur de aktiverar musklerna och det känns väldigt bra.
#Blogg 100 del 88
En låg dag. Knappt 10 grader och tunga regnmoln som trycker över mitt paradis och släpper ifrån sig en skur då och då. Igår var jag igång mer än vanligt och framåt 20-tiden gjorde jag inget annat än gäspade. Därför trodde jag att sömntabletten skulle slå hårt – för det är så den knäppa saken fungerar, den slår hårt när jag är trött i stället för när jag behöver den – så döm om min förvåning när jag kan summera den gångna natten som usel. Jag vaknade första gången vid 1 och trodde att jag hade sovit hela natten. Sedan vid 3, 5 och 6 och klockan 8 skulle marsvinen serveras frukostgrönsaker. Uäh! Jag hasade runt någon timme medan jag åt min youghurt och funderade på om jag skulle promenera eller ta en vilodag. Jag valde vilodag och lade diverse kuddar till rätta i soffan, vecklade ut min pälsiga filt från Lagerhaus, aktiverade sömnstoppet i Storytel-appen och lade mig tillrätta. Jag sov, mer eller mindre gott, till halv 13 och det tolkade jag som att vilodag var det rätta valet. Jag är seg i huv’et och jag hade jäkligt svårt att hänga med i ”The good wife”. Orkidéerna har fått extra omvårdnad i form av avtorkning av bladen och bortknipsande av förtorkade gamla stänglar. Det är fullt ös hos mina älskade orkidéer! 2 av dem har både 1 och 2 nya stänglar på g och även 2 av dem som blommar har nya stänglar på g, så jag är en ganska mallig orkidémamma. Tvättmaskinen får jobba idag och det är tur att det inte är mycket tvätt för maskinen som jag startade vid 8 blev stående till halv 13 och då hade den inte centrifugerat. Sedan körde jag en kvick-tvätt och den centrifugerade inte (och det är, tyvärr, inget nytt eller ovanligt, bara irriterande), men efter att jag hade tvingat den till centrifugering ställde jag inte in programmet för nästa tvätt utan startade bara maskinen och det dröjde 7 minuter innan jag reagerade på att maskinen började med att centrifugera… Segheten i huv’et tar sig många uttryck t.ex. ett sånt här oinspirerat inlägg om ingenting. Det blir nog bättre i morgon.
#Blogg 100 del 87
Med mycket möda och stort besvär tog jag mig igenom ett pass med gummibanden. Motigheten var maxad, så jag lockade mig själv med ett extra lätt pass. Det innebar så få upprepningar att jag knappt hann börja innan övningen var avklarad. Jag fick upp en viss värme, men jag blev inte svettig. Nä, det var ingen höjdarträning, men det blev gjort och jag tog mig över den där förbaskade tröskeln som aldrig verkar försvinna helt. Just nu är jag i så dålig form att jag blir gråtfärdig…
#Blogg 100 del 86
Varje år i april kommer myrorna. De minglar och vimlar över hela diskbänken och runt sophinken. Kanske inte så fräscht, men de brukar försvinna framåt sommaren igen. Jag undviker, så långt det är möjligt, att ha ihjäl dem, men igår när jag diskade blev jag trött på deras krypande över glas och tallrikar att jag bara föste ned dem och så fick de försvinna tillsammans med diskvattnet, ut i avloppet. Jag ångrade mig på en gång och fick läskiga tankar om hämnd och dålig karma. ”Det kommer att straffa sig… Moooahahahaa!”. Typ. Idag syns inte en enda myra. Lättnaden övergick i misstänksamhet. Har de verkligen dragit vidare redan eller har de bara retirerat? Samlar de trupperna för att planera vedergällning? Pär är på Öland och Elin har tagit Selma med sig hem till Robin. Bara jag och marsvinen och marsvinen lär inte komma till mitt försvar. Förra veckan tog jag ju med mig Vera och hon kom aldrig hem igen… Elins kusin kunde hundratals Bellmanvitsar när hon var liten och en av dem handlade om just myror. Bellman dödade en av myrorna och blev på så sätt av med alla myror eftersom de gick på den dödade myrans begravning. Jag kan välja vad jag vill tro på: vedergällning eller begravning.
Om det här inlägget visar sig bli mitt sista, så vet ni vad som har hänt.
#Blogg 100 del 85
Dyster första maj för socialdemokraterna
10-åring våldtogs – nekades abort.
Två kvar på sjukhus efter polispåkörning.
Barn föll ur fönster – pappan misstänks.
Man nära misshandlas till döds.
Stökigt firande inatt.
Regeringens politik räcker inte mot massarbetslöshet.
Det här var rubrikerna på DN.se vid 10-tiden idag, 1 maj 2015. De nationella rubrikerna. (Vad gäller de internationella, så har de redan slutat skriva om Nepal.) Anledningen till att jag tar upp de här rubrikerna som visserligen inte är braskande på något sätt, men ändå svarta – både bildligt och bokstavligt – är att de är anledningen till att jag har slutat läsa dagstidningar och se tv-nyheter och lyssna på radio. De här rubrikerna finns i ”huvudspalten” på DN.se. Kanske finns det muntra nyheter bland småplocket till höger, men efter att ha fått en mental snyting, så orkar jag inte leta efter det eventuellt positiva. Det här är idag, men även om rubrikerna varierar, så får jag en mental snyting en gång om dagen, varje dag året runt. Det är rubrikerna som ska fånga mitt intresse och därför innehåller rubrikerna koncentrerat elände. Det finns många, många anledningar till att samhället blir hårdare och kallare och jag är absolut övertygad om att nyhetsrapporteringen har en stor del i det. Papperstidningarna har hård konkurrens av nättidningarna och det borde innebära att man inte kan skylla på att man måste sälja lösnummer, så varför inte flytta fokus? Allra överst i DN.se:s ”huvudspalt” borde det vara en positiv nyhet varje dag. Precis som med att träna upp sin förmåga till tacksamhet borde det vara möjligt att leta fram positiva nyheter. Det handlar, som sagt, inte om att sälja lösnummer längre och en läsare av nättidningen kan skrolla förbi, men jag är tvärsäker på att man kan vända på eländet lite i taget, över tid. En enda positiv nyhet om dagen borde inte vara omöjligt. Människor behöver det. Vad spelar det för roll att man tränar på att somna med positiva tankar i hopp om att ”vakna på rätt sida” när det är centimeterstora, svarta eländesrubriker som slängs i ansiktet på en när man öppnar morgontidningen. En. Enda. Positiv. Nyhet. Om. Dagen.
#Blogg 100 del 84
”Stöld av babian” av Anna Karolina. En väldigt lockande titel! En polis med hämndbegär, en kriminell som inte vill bli en vanlig svenne och så en polis med en fot på vardera sidan av lagen. Den var bra! AK har ett driv i berättandet som gör boken lättläst och en riktig bladvändare. Dessutom fick hon mig att bokstavligen tappa hakan och jag vet inte när det hände senast.
I det stora hela är språket bra förutom en korthuggen stil som förekommer i just kriminalromaner och som jag inte tycker om. Exempel: ”…kunde inte fatta hur folk stod ut med sina åtta till fem-jobb. På det: pendla en timme åt varje håll minst.” Jag skulle ha skrivit ”Och så pendla en timme åt varje håll ovanpå det.” Exempel: ”I vanliga fall: Adnan hade tyckt det var trams. Nu: frågan berörde.” Riktigt illa. Varför inte skriva ”I vanliga fall skulle Adnan ha tyckt att det var trams, men nu berördes han av frågan.”
#Blogg 100 del 83
2 (ljud)böcker av Inger Frimansson, fristående från varandra, men ändå sammanlänkade. ”Råttfångerskan” följd av ”Det kalla landet” med Gunnel Fred som uppläsare. Psykologiska thrillers utan blodiga mord eller kriminalare. Riktigt spännande fast de är lågmälda och ganska långsamma. Karaktärerna känns genomarbetade och trovärdiga och det finns gott om utrymme att känna både sympati och anitpati. Jag tycker om IF:s språk – hon utnyttjar den svenska vokabulären. Jag har upptäckte en, för mig, ny uppläsare i Gunnel Fred. Hon läser långsamt och det tycker jag om, men jag kan tänka mig att det finns de som blir stressade av det. Det finns en tydlig skillnad mellan berättad text och dialog utan att det blir övertydligt.
#Blogg 100 del 82
Sinnesrobönen (som jag av någon märklig anledning inte lyckas lära mig utantill, men vars innebörd jag har tagit till mig) är en del i mitt ständigt pågående förändringsarbete i syfte att må bättre.
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Under ett par års tid lärde jag mig att känna tacksamhet genom att varje dag skriva ned 5 saker (i början bara 3) som jag tyckte var bra. Vissa dagar gick det lättare än andra, men det fungerar. Eller som Charlotte i ”Sex and the City” säger: ”Jag är inte lycklig hela tiden, men någon gång varje dag.”.
Något som hänger ihop med sinnesrobönen är att sanera sina förväntningar på andra. Cecilia Kärvegård har listat 7 saker som det är smart att sluta förvänta sig av andra. Medhåll, respekt, gillande, anpassning, tankeläsning, förändring och en tro på att du är ensam om att kämpa. Det är tänkvärt och när det gäller behovet av gillande från andra, så minskar det ju äldre jag blir och det är befriande och avstressande! Jag jobbar vidare med de övriga 6 på listan.
