Kategori: Allmänt

Jag såg ett avsnitt av ”Åsiktsbubblan” på svt.play. Plötsligt förstod jag upplägget! 2 grupper à 4 personer med diametralt olika åsikter om ett utvalt ämne. De grupperna utgör en åsiktsbubbla! Duh! Undersökningar visar att när man bara diskuterar med de som har samma åsikter som man själv blir man inkrökt. När väggen mellan grupperna i programmet dras undan innebär det att nya idéer och synsätt blir tillgängliga och det är oerhört viktigt. Att programmet är för kort och komprimerat med hänsyn till ämnena är en annan sak.

Det handlade om skolan och om ifall barn curlas för mycket och om det behövs fler regler och krav. Min egen åsikt är att det behövs mer regler, respekt för lärarkåren, men framför allt att barn måste lära sig att ta konsekvenserna för sina val och handlingar för hur kommer det att bli om de kommer till en arbetsplats och kallar sin chef för ”jävla hora”?

Disciplingruppen bestod av en man med tonårsbarn, en kvinna med tonårsbarn, en man som arbetar som lärarassistent och en äldre kvinna som ser hur bekanta som arbetar som lärare blir behandlade. Den andra gruppen bestod av 4 kvinnor varav 3 hade barn med en bokstavskombination och/eller autism. Den fjärde hade haft det jäkligt jobbigt under skolåren. Det jag reagerade på är varför gruppen med s.k. mjuka värden saknade män och varför de som hade barn alla hade barn med funktionsnedsättningar? I disciplingruppen sades ingenting om det. Var det en bakomliggande tanke att det skulle elda på diskussionerna ytterligare? I de avsnitt jag har sett har gruppernas uppsättning varit pinsamt tydliga, men det förstärker onekligen begreppet ”bubbla”.

Jag funderar och undrar (fundrar – inte felstavat) vad som hände med Josef efter att Jesus drog iväg hemifrån för att sprida sin lära? Han var ju medveten om att han inte var biologisk pappa. Blev Maria gravid innan de gifte sig? Annars skulle hon väl inte ha varit oskuld vid bebådelsen, men ändå gifte sig Josef med henne. Det var i och för sig inte vem som helst som var Jesus pappa… När Jesus blev korsfäst fanns Maria där, men inte Josef. Pär föreslog att det berodde på att papparollen var annorlunda. Fniss! Det var då Den Heliga Modern uppfanns och att en pappas kärlek eller sorg aldrig kan jämföras med en mammas. Lite av det finns fortfarande med oss.

De senaste veckorna har gått en omväg när jag ska till Konsum som kompensation för bristen på promenader, men idag bestämde jag mig för att gå en av mina kortare rundor. Det gick långsamt, det var tungt i uppförsbackar och i trappor, men det gick. Rundan brukar ta 35 minuter som mest. Idag tog det 45 minuter. Inte så farligt, tycker jag.

En valmamma överger aldrig sin unge, inte ens när hon vet att hon själv kan dö. Det här utnyttjar valjägarna d.v.s människan – jordens farligaste däggdjur. De skjuter ungen med den första harpunen. När ungen simmar runt i smärta stannar mamman kvar. De skjuter henne med den andra harpunen. Jag blir gråtfärdig.

Jag såg precis en kuslig film på Netflix. ”Incantation” (besvärjelse) från Taiwan. Den var överraskande bra och slutet var faktiskt inte ett frossande i blod och inälvor. Det jag egentligen vill skriva om är varför det är så svårt att respektera människors olika trosinriktningar vare sig det handlar om protestantism eller att offra till gudar. I just det här fallet skulle det inte ha blivit en film om personerna inte brutit mot ett tabu, men varför skulle man över huvud taget få för sig att göra det? Av precis samma anledning förväntar jag mig att mötas av respekt för att jag inte tror. Det handlar om att ta seden dit man kommer. Svårare än så är det inte.

Klockan är 00.51. Jag är väldigt vaken för den här gången fungerade inte avslappningen. Jaha. Nu då? Jag lyssnar på regnet och de knappa 2 timmar som är kvar av ”Rosemary’s baby” (med Mia ”Rosemary” Farrow” som inläsare och så mahjong solitaire. Någon gång somnar jag.

Det går att lämna recensioner på Storytel. Jag gör det bäldigt sporadiskt, oftast när jag tycker att boken är usel eller när den är lysande. Det går oxå att kommentera andras recensioner. Idag hade jag fått en kommentar på en recension av en engelsk bok som jag lyssnade på för 2 år sedan. Jag sågade den eftersom den var urtråkigt skriven. Mannen som kommenterade skrev: ”Du är kanske inte tillräckligt bra på engelska Ewa.”. Jag blev förolämpad och svarade att jag läser och lyssnar mycket på engelska och att språket inte är problemet utan att boken helt enkelt är dålig. Det kändes likadant som när litteraturnissarna tyckte att jag skulle träna mer för att lära mig uppskatta de s.k. klassikerna. FNYS!!

Det är intressant med träningsvärk. Jag körde ett xtra lätt gummipass igår, samma som förra veckan. Orken var bättre, men i övrigt var det precis samma program och ändå är träningsvärken helt annorlunda. Förra veckan hade jag träningssmärta i låren och kunde inte röra mig utan problem förrän på lördagen. Pinsamt. Idag känns det i benen medan den egentliga värken sitter i skuldror och armar vilket jag föredrar. Intressant.

Det finns inga osjälviska handlingar. Endast en person helt utan empati och känslor kan vara osjälvisk, men en sådan person är inte frisk och skulle aldrig göra något osjälviskt. Även om du donerar stora summor till barncancerfonden är du inte osjälvisk. Du tycker att det är rätt att ge pengar och att göra något du anser vara rätt får dig att må bra. Anledningen till att jag tar upp det här är moderaternas förslag att surrogatmödraskap ska bli lagligt i Sverige.

De kallar det ”altruistiskt” surrogatmödraskap. Altruistiskt betyder osjälviskt (jag fick slå upp det) och därför ska inga pengar vara inblandade. Man måste försäkra sig om att kvinnan gör det helt av fri vilja, inte minsta antydan till tvång. Det är inte ofta moderaterna visar upp den här sortens naivitet. Det framgår inte hur de ska försäkra sig om att tvång och press inte förekommer och att tro att pengar inte kommer med i bilden bara för att det är lagligt – hallå! Har ni hört talas om svarta pengar? Om jag skulle välja att bli surrogatmamma (så jäkla otänkbart som något kan bli!), så skulle jag definitivt kräva ersättning. Trötthet, illamående, dålig sömn, förstoppning, ständigt kissnödig, foglossning, kilon som inte är lätta av att bli av med efteråt och med tanke på hur förlossningsvården ser ut idag finns inte längre några garantier att jag kommer ut oskadd. Jag skulle åtminstone ha pengar på banken. Altruistiskt – i helvete heller! De kvinnor som tycker att förslaget är bra begränsar sin givmildhet till familj och väldigt nära vänner. Hur många har ofrivilligt barnlösa i sin bekantskapskrets? Att få barn är ingen rättighet. Att få en stark längtan uppfylld är ingen rättighet. Det behövs inte fler människor på den här planeten.

”Grey’s anatomy” och ”ER”. Det finns många andra sjukhusserier och jag har sett flera, men det är 2 som sticker ut. ”Grey’s” har hållit på i fler än 15 säsonger och borde läggas ned. Den var suveränt bra i nästan 10 säsonger, men sedan försvann först Mark och Lexie, sedan Christina och Derek och då gick luften ur, tycker jag. Särskilt när Christina försvann. Ju längre serien hållit på desto mindre sjukvård har det blivit. Fokus har flyttats till relationer, intriger och ännu mer sex. Det är bara patienterna – de väldigt korta stunder de är med – som ser ut som vanliga människor. Trovärdigheten har försvunnit och sista avsnittet av varje säsong innehåller fortfarande en katastrofscen. Desperados med pistol, flygolyckor och kejsarsnitt utan bedövning på köksbordet. Jag har de flesta säsongerna (fråga mig inte varför), men det var när jag såg första avsnittet där Covid-19 var aktuellt som jag fick nog. Amerikansk smörighet och hjältedåd så att jag nästan kräktes.

”ER” kom 1996 och jag fastnade för den direkt. Jag tyckte om karaktärerna utom Benton och Romano (om Romano varit chef idag hade han åtalats för sexuella trakasserier, misogyni och rasism). Ingen av dem är snutfager som i så många sjukhusserier och eftersom serien utspelar sig på en akutmottagning hinner de helt enkelt inte med sex i jourrummen, diskussioner om relationer medan de opererar eller intrigerande. Jag fick bara tag i 2 säsonger på DVD innan den slutade ges ut i Sverige. Jag vet inte om alla 15 säsonger visades i Sverige, men nu finns den på HBOMax. Jag hoppade fram till sjunde säsongen när karaktärerna fått mer liv och serien fått ett fast format. Dessutom var George Clooney pinsam i början, men försvinner ganska tidigt. ”Grey’s” är numera helt datoriserat. Alla springer runt med plattor och mobiler och blir allt mer distanserade från patienterna och när systemet kraschar kommer de inte åt någonting. I ”ER” som just nu utspelar sig 2002 använder de fortfarande pennor och journaler av papper. Aj lajk it!