Kategori: Allmänt

Jag tillhör de (få?) som inte har ett mobilfodral med plats för diverse kort. Det är oerhört tjockt och klumpigt och därför känns det allt annat än praktiskt. I stället har jag ett mobilskal som skyddar (den uuuursnygga metallicblå) baksidan av mobilen och en liten rosa plånbok av läder, inte större än ett kreditkort, separat. Dessutom förvarar jag aldrig mobilen och plånboken på samma ställe varken hemma eller när jag går ut. Varje gång jag ser en person hålla ett sådant arrangemang synligt för ficktjuvar eller svara i mobilen genom att vika upp fodralet och därmed avslöja kreditkortsgömman tänker jag: om du tappar bort mobilen, så tappar du bort korten inklusive det du blippar dig genom livet med och som någon annan får mycket nöje av. Du blir av med kontakterna och möjligheten att spärra korten på stört. Även om du kan låna en mobil, så kan du inga nummer utantill för vem kan det idag? Hur smart är det på en skala 1-10? Minus 10 enligt mig. Tänk om! Tänk säkerhet!

Jag var på jakt efter en ny plånbok för mina kort eftersom plastfacken gått sönder ett efter ett efter några års slitage. Jag hamnade på en sida som heter ”Living studio” som visade sig ha en jäkligt smart liten plånbok som till och med är snäppet mindre än min rosa.

Inuti finns ytterligare 2 kortfack och en plast-”klämma” för lite xtra kontanter.

DET är smart! DET är säkerhetstänkande! Min är av äkta läder, chokladfärgad vintage (det är därför den ser sliten ut). Jag har nyss fått Pär över på Säkerthetssidan och han är otroligt nöjd. Nu ska vi få över Elin oxå.

Äntligen höst! Äntligen hög och klar luft! Äntligen kalla vindar! Äntligen är min ork tillbaka!! För första gången sedan i våras tog jag på mig MBT-skorna och gick en seriös promenad på 50 minuter. Försiktigt i början, rädd för bakslag, men på plan mark och i nedförslut kom jag upp i mitt vanliga tempo, till och med raskt. Jäklar vicken känsla av frihet! Backarna var tunga och det var jag inställd på, särskilt serpentinbacken, men jag kunde koppla det tunga, flåsiga till dålig kondis i stället för att lungorna kollapsat. Som jag har saknat mina promenader! Jag blir nästan gråtfärdig. Många utropstecken idag!

Fråga: varför vill du inte ha barn? Motfråga: varför vill du ha barn?

Fråga: tycker du inte om barn? Motfråga: måste jag tycka om barn?

Påstående: du kommer att ångra dig! Fråga: hur blir det om jag får barn och sedan ångrar mig? Det är oerhört naivt att tro att det aldrig händer.

Påstående: livet börjar när du får barn. Motargument: det är ett tungt ansvar för en liten människa.

Fråga: vill du dö ensam? Motfråga: varför räknas inte övrig släkt och familj eller vänner?

Påstående: det är egoistiskt att inte skaffa barn. Motargument: att sätta en människa till världen som inte har bett om att få födas för att fylla ditt behov – det är själviskt. Att skaffa barn som kommer att ärva en planet i kaos – det är sjäkviskt.

Fråga: vem ska ta hand om dig när du blir gammal? Motfråga: varför förutsätter du att dina barn kommer att vilja ta hand om dig när du blir gammal? I den här delen av världen behöver vi inte skaffa barn för att trygga vår ålderdom.

Fråga från mig: varför får inte män frågan om barn? Både singelkvinnor och de med partner förutsätts vilja ha barn, men hur är det med männen?

Faktum är att omgivningen inte slutar tjata när du väl klämt ur dig en unge för då oroar de sig för att ungen behöver syskon för annars blir hen osocial och sjäkvisk.

Nästa steg i tjat- och orostrappan är när ungen har blivit vuxen och du börjar längta efter barnbarn. Det tar aldrig slut.

Det är inget biologiskt fel på dig om du inte vill ha barn. Om du känner dig osäker är det snarare ett sundhetstecken eftersom du vågar ifrågasätta i stället för att automatiskt göra som alla andra. När omgivningen blir provocerad – för det är vad det handlar om – för att du väljer att gå din egen väg är det deras problem. Personligen tror jag att de är rädda för att du har kommit underfund med något som de har missat. Att leva barn-fri är inte det samma som att leva barn-lös.

En artikel i DN om långtidssjukskrivna Nina som har en sammanlagd inkomst på ca 13 000 kr i månaden med en hyra på 7900 kr i månaden (för en trea i ett halvsjabbigt område utanför Örebro där hon bor med sin 19-åriga dotter). Om inte jag var gift med en höginkomsttagare hade jag befunnit mig i exakt den situationen och det skrämmer skiten ur mig! Skillnaden mellan Nina och mig är sjukdomen och på grund av att min sjukdom inte är fysisk skulle jag aldrig någonsin intervjuas i DN!! 94 kommentarer och det är endast 4 som är kvinnor. I vanlig ordning reagerar flertalet män med lösningar och mindre föreläsningar om varför Sverige hamnat i skiten och kan du gissa varför? Socialdemokraterna har på 8 år försatt oss i det här läget. GAAAH!!! Okunniga, skypplappsförsedda IDIOTER!!!!!!

Idag förtidsröstade Pär och jag och därmed har jag gjort det jag kan för att högeranhanget inklusive SD inte ska få makten. När jag började rösta i mitten av 1980-talet var det på socialdemokraterna på alla områden (Kiruna är och förblir nog rött). De år jag bodde i Sötertälje höll jag fast vid dem. När jag flyttade till Rönninge kändes Rönningepartiet i kommunfullmäktige självklart som motvikt till det borgerliga kommunstyret. Jag har fortsatt vackla mellan socialdemokraterna och vänstern på riksnivå, men jag minns faktiskt inte hur jag röstade 2018. Pinsamt. Det finns inte längre något parti med en enhetlig ideologi, så den här gången valde jag 3 olika partier. Miljöpartiet på riksnivå (de enda som har en klimatplan och dessutom kan redogöra för hur den kan förverkligas), socialdemokraterna på regionnivå (för sjukvårdens skull) och så Rönningepartiet (som strävar efter småskalighet och att Stockholm vatten ska sluta avverka våra skogsområden).

Det här inlägget vänder sig till er som är 45 år och äldre och som var med och röstade fram en borgerlig regering 1990. Har ni drabbats av minnesförlust? Maud Olofsson (C) sålde ut bl.a. Vattenfall och Posten och dessutom ett av Sveriges mest kända varumärken Absolut vodka. Posten som numera heter Postnord fungerar knappt. Postkontoren har försvunnit för att ersättas av privata utlämningsställen som, om butiken konkar, försvinner. Hon införde indelningen av de elområden som idag orsakar enorma skillnader i elpris över hela landet. Jan Björklund (Fp – Liberalerna idag) vände upp och ned på skolan på ett sätt som gör att den svenska skolan numera knappt har näsan över vattenytan. De borgerliga privatiserade så mycket de orkade medan de hade makten bl.a sjukvården och det ledde till den osäkra situation som anställda på t.ex äldreboenden har (privata rekryteringsföretag med timlön). 2008 kom Filippa Reinfeldt som, förutom katastrofen med Nya Karolinska, införde vårdvalet som…ja…finns det någon som väljer en vårdcentral eller sjukhus som ligger längre bort än nödvändigt (om man inte bor i Norrlands inland och inte har möjlighet att välja)? Privatiseringen av vården ledde till att läkare flydde den statliga vården som snabbt försämrades. Vård på lika villkor blev ett minne blott för alla har inte möjlighet eller ekonomi att välja privata alternativ. Vem har råd att betala 2000 kr i timmen hos en psykolog? Det var borgarna som påbörjade utförsäljningen av hyresrätter. Det blev ett hysteriskt omvandlande till bostadsrätter enligt devisen att alla ska ha möjlighet att äga sin bostad. Problemet blev att det inte fanns möjlighet att välja för dem som inte ville äga sin bostad för de finns, tro mig. Nu är bostadsmarknaden så snedvriden att många unga vuxna får bo kvar hemma tills de blir 30 år.

De senaste 8 åren har vi haft en socialdemokratisk minister. Inte en dito regering eftersom socialdemokraterna har fått förhandla och kompromissa om precis allting. Det har alltid funnits ett parti som sagt nej. Det ena partiet vägrar samarbeta med det andra som i sin tur smutskastar det tredje. SD, M och KD har skrikit ”Misstroendeförklaring!” så fort de inte gillat en endkild politiker. Vänsterpartisten Amaneh Kakabaveh (med reservation för felstavning) har utnyttjat sin vågmästarroll på ett skamligt sätt. HUR 17 SKA SOCIALDEMOKRATERNA GENOMFÖRA NÅGON HÅLLBAR FÖRÄNDRING UNDER SÅNA FÖRHÅLLANDEN??!! När jag läser kommentarerna i DN är allt, precis allt, sossarnas fel. De som kommenterar lider oxå av minnesförlust och klarar inte att se längre tillbaka än de senaste 8 kaotiska åren. Svenskarna är historielösa. Det är tack vare socialdemokraterna med visst stöd av vänstern som vi fick kvinnlig rösträtt, barnbidraget, statlig sjukvård för alla, bostäder som alla skulle ha råd med för att bygga bort slummen (det s.k. miljonprogrammet som inte blev snyggt, men har väldigt bra lägenheter – egen erfarenhet), fackföreningar, lagstadgad semester m.m. Det är mycket av det som vi tar för givet, men hur många vet bakgrunden? Dagens skola har ingen kursplan för basal svensk historia. Tänk långsiktigt när ni röstar den 11 september. Tänk inte bara på er själva.

Ett tillägg till inlägget om polisen. En annan bidragande orsak till skitsnacket om både polisen och invandrare är den vanliga svensken. När det hörs buller eller skrik eller hög musik från grannen som, av en ren händelse, har namnet Mohammad på brevinkastet (aldrig Johannsson eller Smith eller Françoise), så ringer svensken till polisen i stället för till störningsjouren eftersom grannen naturligtvis har kopplingar till IS och terrorism. När polisen rycker ut och det visar sig vara ett falsklarm twittras det direkt om att invandrare förföljs av svensk polis. Sociala medier är ett gissel som sprider mer dynga än positiv stämning.

Det borde vara obligatoriskt att se ”Den tunna blå linjen” på svt.play. Serien är ingen dokumentär, men definitivt verklighet om än dramatiserad. Det är inte enbart medias snedvridna vinkling som kommer av sensationsjakten som ger en negativ syn på polisens arbete utan – nästan ännu mer – de civila som med hjälp av sociala medier sprider sin ytterst begränsade uppfattning av verkligheten. Exempel på en scen ur ett av avsnitten: en kille snattar från Pressbyrån. Personalen ringer polisen. Polisen kommer. De griper killen som gör kraftigt motstånd. Killen har en kniv. Han avväpnas. Polisen trycker ned honom mot golvet. En situation med början, mitt och slut. Hur många av de kringstående har fått en uppfattning av hela höndelseförloppet? Kanske 1 eller 2. Däremot finns det alltid någon som filmar när det hettar till och den lilla filmsnutten skickas ut i sociala medier med rubriken ”Polisbrutalitet!!”. Jag tycker att vi behöver fler poliser, MEN det är för att öka polistätheten och synliggöra polisen i närområdena samt att några poliser ALLTID får möjlighet att hindra uppmärsamhetstörstande, mediastörda, själviska och okunniga civila från att filma och sen sprida sin snedvridna verklighetsuppfattning. Vi ska vara oerhört tacksamma att det fortfarande finns någon som vill bli polis!

Plötsligt händer det: jag ramlar över en svit böcker i min absoluta favoritgenre, historisk roman med underkategorin ”kvinnlig historia”. Kerstin Ekman har skrivit en ambitiös svit på 4 böcker där vi får följa hur Katrineholm växer fram från sent 1800-tal och 100 år framåt. ”Kvinnorna och Staden” består av ”Häxringarna”, ”Jungfrufällan”, ”Änglahuset” och ”En stad av ljus”. Eftersom berättelsen spänner över ett helt sekel handlar det om flera kvinnor både generationer och vänskapsband. Kvinnors villkor i allt som rör förhållanden, moral och arbetsliv. Kerstin Ekman har gjort ett gediget arbete med hög ambitionsnivå som inte bara är trovärdigt utan även känns trovärdigt. Miljöbeskrivningar och naturens skiftningar är så levande att bilderna i mitt huvud blir knivskarpa. Kvinnorna blir verkliga och jag uppskattar avsaknaden av utseendefixering och sötsliskig feel-good. Jag lyssnar på den tredje boken och Kerstin Ekmans språk är rena rama balsamet för mina öron. Min inre irritabla språkpolis har fått en välförtjänt semester. Irene Lindh har läst in alla 4 böcker och hon gör det väldigt bra! Hon är en av mina favoriter och den här inläsningen är, hittills, hennes absolut bästa. Hela produktionen är så bra att jag får ståpäls. Jag har lagt till böckerna i min favoritlista hos Bokus för de är förtjänar att även läsas. Mer än en gång.

En annan av hennes böcker, ”Löpa varg”, är lika fenomemenal. Det är Lennart Jähkel, ännu en favorit, som har läst in den och är ren njutning.

Ny forskning visar att träning inte har så stor effekt för viktminskning som hittills trummats i oss. Kosten och mängden mat betyder mer. Jag har oavsiktligt blivit ett bevis på det. Sedan min hälsa började försämras i våras och dippade helt under sommaren har min aktivitetsnivå sjunkit avsevärt. Inga promenader över huvud taget och styrketräningen (med gummibanden) har jag helt nyligen kunnat återuppta. Tack vare att jag inte är matintresserad har jag inte tröstätit mig igenom de senaste månaderna. Jag har inte blivit hungrig på samma sätt eftersom jag inte gör något, så – åter igen tack vare ointresset för mat – har jag ätit mindre. Min kosthållning har inte ändrats det minsta, men jag har gått ned i vikt. Idag väger jag 98,5 vilket innebär en sammanlagd minskning på ca 5 kilo de senaste 4 månaderna. En betydande faktor är att jag inte arbetar för då hade jag behövt mer mat för att orka. Ibland känns det som att orken är på väg tillbaka. Idag gick jag en omväg hem från frissan. Ett par lindriga uppförsbackar, men inga trappor (trappor har blivit en fiende) och jag kände mig inte som en urvriden disktrasa efteråt. Uppmuntrande! Jag besökte läkaren i början av juni och i dagsläget har jag väntat på att få tid hos lungspecialisten i 5 veckor. Under de 3 månader som gått har jag fått klara mig själv. Det var en ren slump när jag upptäckte att inhalatorerna förvärrade hostan. ”Jaha, där ser man!” var läkarens reaktion. ”Men du klarar dig nu?” frågade han trots att jag berättat om självmordstankar för en annan läkare och det stod i journalen. Det är inte för mycket begärt om läkaren ringt för uppföljning eftersom mina besvär tydligen är tillräckligt allvarliga för en specialist.