Kategori: Allmänt

Apropå rörig regeringsbildning.

Apropå upp till bevis med vallöftena.

Jag undrar vilken funktion DN:s kommentarsfält fyller? Jag har länge tyckt att namnet ”Ifrågasätt” är felaktigt eftersom det antyder att vi ska/bör ifrågasätta skribenten och/eller innehållet. Ifrågasätta och kommentera är inte samma sak. För mig personlige är det en form av underhållning och hemsnickrat förande av statistik. Det finns många gubbs som är dagligen återkommande och jag undrar hur de orkar ha åsikter om precis allting och dessutom kommenterar varandras kommentarer i en igenkännandets anda. Har de ingen annan att prata med? Nu, 1 månad efter valet, visar de sig vara åsiktstokiga kappvändare för nu kriteras och hackas det på den nya regeringen innan den ens blivit formellt tillsatt. Än en gång: hur orkar de?! Skillnaden mellan kommentatorerna den 11 september och den 11 oktober är att jag instämmer i kritiken, men….

Jag är trött i kroppen, men mest i huvet. Jag inbillade mig själv att jag inte var nervös inför läkarbesöket, men kroppen signalerar att jag blåljög för mig själv. 1. Jag sov uselt som jag alltid gör när det är något jag inte ser direkt fram emot. 2. Jag vaknade och steg upp direkt direkt när mobillarmet gick igång i stället för att ligga kvar och känna efter. 3. Knut i magen. Det tog emot mer än vanligt att få i mig frukost-yoghurten och jag klarade inte av att koncentrera mig på DN. Igår insåg jag att det handlar om mer än ett läkarbesök eftersom jag skulle få besked om vad felet är.

Pär följde med mig och vi tog bilen till Huddinge sjukhus och var framme klockan 8. Jag anmälde mig och betalade 250 kr och sedan bagav vi oss till röntgen. Inte särskilt mycket folk och jag fick vänta i kanske 20 minuter (jämfört med 2 timmar på Södertäljes röntgen i somras). Det var snabbt avklarat. Efteråt åt vi en andra frukost på ett av fiken, men jag tog bara 1 banan och apelsinjuice. Knuten i magen var kvar. I väntan på att klockan skulle bli 10 gick vi en sväng utomhus. Jag avskyr verkligen sjukhus!! Både utsidan och insidan och just Huddige är xtra fult. De flesta som arbetar där är väldigt trevliga, men alla sjuka och skruttiga människor sänker mig. Jag är jävligt rädd för att bli så fysiskt sjuk att jag måste läggas in. Rena mardrömmen!

Läkaren fanns på lung- och allergienheten. En liten stund innan fick jag göra ett utandningsprov s.k. spirometri. En omöjlig kombo av djupt andetag – med näsklämma på – följt av en kraftig utandning som helst ska pågå några sekunder. Jag lyckades få till det tillräckligt för att värdet skulle bli mätbart, men det var svårt. Från andningsövningar har vant mig vid att andas in djupt genom näsan och andas ut genom munnen och då kan jag få till 10 sekunder, men då är väl luftrör och andningsvägarna inte inblandade på samma sätt. Spirometrin gjorde att jag blev lätt yrslig.

Själva läkarbesöket då. En av anledningarna till att jag ville ha med mig Pär var att han skulle få höra allt i direktsändning i stället för en rapport efteråt och det var rätt tänkt för hon pratade och förklarade och nästan föreläste och, tyckte i alla fall jag, svävade iväg ibland. Informationsflod. Hon berättade om hur luftvägarna är uppbyggda och hur de fungerar, hur de och lungorna påverkas av astma, att den fibros som jag såg i journalen betyder ärrbildning efter t.ex. en infektion. Vi fick se röntgenbilderna från både i juni och idag. Lungorna är inte lika grumliga idag. Kort sagt är det ingen som helst fara på taket. Hon lyssnade på lungorna och det lät bra. Hon kollade syresättningen som var 98%. ”Jag trodde inte den gick högre än till 96!” Jag andas på rätt sätt (in genom näsan, ut genom munnen) och får i mig mycket syre. Utredningen är inte helt avslutad för hon vill att jag gör en ny skiktröntgen eftersom den första hunnit bli gammal. Duh. Väntetiden är lång, några månader. Det fortsätter att komma in Covid-patienter och då har självklart förtur. Jag förklarade då att om jag är inställd på att vänta och när jag vet varför blir det mindre frustrerande. Det är snart mitten av oktober och bara 2,5 månad till jul *tyst skrik av fasa*, så förhoppningsvis innan årsskiftet. Beroende på vad skiktröntgen visar är det möjligt att jag ska göra en brokonskopi och ett mindre konditionstest (att alla trappor numera är mina fiender är inte ovidkommande), men jag tar en sak i taget. När jag ändå var där föreslog hon ett allergitest i form av prickning. Det visade ingen annan reaktion än på björk(pollen). Jag fick göra en till spirometri och jag fick inhalera astmamedicin först. Det blev ingen skillnad från det tidigare, så ingen astma. Efter det kunde vi åka hem.

En annan signal från kroppen om att jag spänt mig blev huvudvärk, men det var jag beredd på. Däremot blev jag överraskad av att benen var skakiga. Verkligen skakiga och ostadiga. Trappan ned till parkeringen kändes läskig. Det fick mig att tänka på när tecknade figurer blir skrämda. Händerna var darriga.

Idag träffade jag en överläkare, gjorde en lungröntgen, 2 blåstest varav det ena med inhalation av läkemedel samt ett allergitest och betalade endast 250 kr. Jag har dessutom väldigt låg inkomst. Allt detta tack vare att vi i Sverige betalar skatt. För mig är och förblir USA skräckexemplet framför andra när det handlar om sjukvård. Om jag hade bott där hade jag inte haft råd med en sjukförsäkring som är något att ha och hade förmodligen inte uppsökt läkare innan jag hamnade på akuten där jag inte kan nekas vård, men lik förbannat får en räkning. Ponera att jag gjorde den sortens besök som dagens. Då hade jag blivit skuldsatt redan efter röntgen. Jag kan inte för mitt liv begripa hur majoriteten av amerikanerna inte vill vara med och bidra till grundläggande sjukvård för alla?! Hur kan man se det som socialistiskt eller till och med kommunistiskt? För att leva hyfsat tryggt i USA förutsätter det att du är frisk!

Imorrn är det dax att åka till Huddinge. Jag har fyllt i hälsodeklarationen och lämnat prover. Innan själva läkarbesöket ska jag uppsöka drop-in-röntgen. Håll tummarna för att det går fort! Läkartiden är 10.00 och om den prioriteras, så i värsta fall får jag inte med mig färska bilder av hjärtat och lungorna och det känns inget vidare. Pär följer med mig. Nu har jag väntat så länge att oron och nervositeten har förts över från läkarbesöket till att hitta dit. Jag har en hyfsad vägvisning, men det är så låååånga korridorer.

Djävligheter.

I den bärbara datorns småbarnsår i början av 2000-talet började jag med datorspel. Tetris var det första. Jag sögs in i det och kunde bli skitförbannad när de färgade formerna nådde taket trots mina maniska manövrar. Vid ett tillfälle slog jag näven så hårt i tangentbordet att c:et lossnade. Elin kikade över min axel och sa helt lugnt att ”Man använder ändå inte c så ofta.” Tetris är ett stressigt spel (nu för tiden står jag inte ut med såna spel) och jag började lägga pussel i stället. Inte klassiska pussel utan fantasifulla former med slipade glasliknande bitar. Problemet var att nya bitar matades fram på ett löpande band i nederkanten. Du kunde inte köra huvet i taket som i Tetris, men det blev ändå stressigt till slut. Efter det blev Hidden objects-spel mitt nya dille. Leta efter dolda föremål – ofta helt ologiska – i varierande miljöer. De var på engelska, så jag fick ett bra ordförråd. Föremplen blev efter en tid en del av, ofta, kusliga berättelser som även innehöll mer eller mindre kluriga pussel. Sedan kom Sims och Sims 2 och Sims 3 och Sims 4. Elin och jag var helt sålda och Sims 4 var mitt stora dille förra sommaren.

Numera använder jag nästan aldrig min PC till annat än Sims. Min mobil, Samsung Galaxy S10 som jag haft 2,5 år, sköter allt inklusive bloggandet och spelandet. Spel tar upp en stor del av min tid och jag lyssnar alltid på ljudbok under tiden utom när det gäller hjärnspel (mer om det längre ned). Angry birds och Candy crush Jelly, Mahjong och olika solitaiespel, minigolf och vanlig golf. Jag köper sällan spel och blir därför tvungen att stå ut med annonser och det, mina vänner, har visat sig intressant genom åren.

Det går trender även i mobilspel. När mindfulness blev hett var det luuuugna och aaaavslappnande spel som pussel med pling-plong-musik i bakgrunden. Sedan kom 3-i-rad-spel som Candy crush och Booom! – plötsligt kryllade det av färgsprakande och exploderande godisbitar. Eftersom Candy crush blev en sån makalös framgång var det nästan alltid godis eller kakor eller mat. Jag gillar 3-i-rad-spel! Grafiken i dagens mobiler förhöjer upplevelsen och jag har lärt mig taktik. Det finns såna som går på tid samtidigt som reklamen säger att det är avslappnande. Motsägelsefullt de luxe. De går fetbort. Numer gäller det att hålla hjärnan i trim för att slippa alzheimers, så nu finns det mängder av sudoku (jag avskyr siffror!) och olika träblockspussel. Reklamen inleds ofta med ”Vill du veta åldern på din hjärna?” I provsnutten kan du se en skala i kanten. Det är ju inte optimalt om du, som jag, är 57 år medan din hjärna är 87, men om det slutar med att din hjärna är 5 år? Det … är ju inte heller optimalt…. Jag har inte provat ”hjärnålderspelen”. Där fick jag till det! Hjärnålder – hahaha!! Självklart finns det IQ-mätningar oxå. Den reklamen blev så ofta förekommande att spelmakarna fick lägga till att det inte handlade om ett faktiskt IQ-test. Hjärnhalvor blev nästa grej. ”Only leftbrained people can solve this”, vänster hjärnhalva står för logik, alternativt ”Only 1% can solve this” och så visas ett exempel där någon gör sitt bästa, men är så korkad att du blir provocerad att ladda ned spelet och visa att du minsann tillhör den där 1%. Gå inte i den fällan! ”Finn fem fel” är en klassiker, men när du ska finna felen i en bild där en höggravid Snövit sitter på toaletten med trosorna runt fötterna börjar det osa desperation. Du ska rädda en kung från att drunkna, bli genomborrad av vassa föremål, brännas, sprängas eller ätas upp av en orm i ett avloppsrör (whaaat?) genom en mini-variant av tre-i-rad. ”FAIL! Can you do better?”. Det är klart som korvspad att jag kan, men jag går inte på det där, pilutta dig!

”Hjärspel” det vill säga spel som är så uppfinnigsrika och kluriga, detaljrika och läckra att jag inte kan låta bli att köpa dem. Det rör sig om en 50-lapp, så jag blir inte ruinerad och spelet är mitt i all evighet. ”Room”, ”Room 2″ och Room 3” var de första jag spelade. Jag blev ofta sittande och bara tittade på grafiken. Sedan upptäckte jag ”House of da Vinci” som bygger på den sortsens klurighet han använde till sina uppfinningar och några av dem finns med i spelet. Det finns en 2:a oxå. De 2 spelen är bitvis så satans knepiga att jag inte fixar de utan hjälp och hjälpen finns på YouTube. Jag är inte ensam om att uppskatta den här sortens spel och det finns även de som vill hjälpa såna som jag genom att lägga ut en s.k. walk through. ”Machinarium” är ett oerhört charmigt och uppfinningsrikt spel med endast robotar. Hjälp finns på YouTube, men jag klarade mig länge genom att börja om från början flera gånger. Det gick alldeles utmärkt tills jag spelat 3/4 och upptäckte att jag missat att ta med mig nån liten grunka för att kunna öppna en port och att det inte gick att backa utan bara att börja om…. Det blev en gång för mycket. Då stängde jag av och har inte försökt igen, men spelet är mitt i all evighet och på YouTube finns hjälp.

Vilken kanal? Vilket parti? Köa eller inte köa?

Det har höjts röster för ett omval på grund av de köer som uppstod vid vallokalerna. Vilket jävla skämt! Köerna uppstod som en följd av bestämmelser om att inte bara själva röstandet ska vara hemligt utan även vilka röstsedlar man väljer samt att det inte får vara mer än en person i röstningsbåset. Kort sagt: köer som en följd av ökad säkerhet ungefär som det blev efter 9/11. Vi har många små partier i Sverige, så det blir många olika röstsedlar. Jag blev själv överraskad av det nya och fumlade lite, men jag förtidsröstade en söndag förmiddag. Dessutom uppstod köerna huvudsakligen i storstäderna där folk är mer stressade och blir störda av allt som inte flyter

Det är en särskild känsla att rösta på själva valdagen, men vi har möjlighet att förtidsrösta hela 2 veckor fram till valdagen. Vi lever dessutom i ett land där du inte blir avskedad om du behöver sluta tidigare för att göra din medborgerliga plikt. I USA röstar man på vardagar och kan bli sparkad om man vill göra det under arbetstid. Det är dessutom knepigt att registrera sig för att få rösta eftersom de inte tillämpar folkräkning medan vi får röstkortet i brevlådan. Det är även möjligt att rösta via ombud om det är svårt att ta sig till en vallokal. Att rösta är viktigt, så ha framförhållning och även en plan B och till och med C. Det är mer acceptabelt att glömma framförhållningen när det handlar om att boka tid hos frisören eller köpa middagsmat, men du behöver inte rösta oftare än var 4:e år för bövelen, så planera in det!! Datumet bestäms tidigt och därmed vet du när du kan förtidsrösta. Valdagen kommer knappast som en överraskning.

Det fanns dem som valde att inte rösta på grund av köerna och till dem vill jag säga 1. Att inte rösta är inte samma sak som att rösta blankt eftersom blankrösterna blir en del av valdeltagandet och 2. Skaffa dig kunskap om vad demokratiska val innebär, så du begriper vikten av att rösta och 3. Om du inte pallar att köa till något så viktigt bör du se över dina prioriteringar.

Från valprövningsnämndesns hemsida. ”Valprövningsnämnden kan besluta att upphäva ett val och förordna om omval i ett visst val eller i en viss valkrets om det begåtts fel som med fog kan antas ha inverkat på valutgången.” ”...om det begåtts fel som med fog kan antas ha inverkat på valutgången.” Om du tillhör dem som gick hem på grund av en kö har du med fog inverkat på valutgången. Sug på den! Du som inte har röstat ska inte klaga över huvud taget, varken på köer eller på valresultatet. Håll klaffen de kommande 4 åren!

Barn eller inte barn, det är frågan.