#Blogg 100 del 91
Kategori: Allmänt
#Blogg 100 del 88
En låg dag. Knappt 10 grader och tunga regnmoln som trycker över mitt paradis och släpper ifrån sig en skur då och då. Igår var jag igång mer än vanligt och framåt 20-tiden gjorde jag inget annat än gäspade. Därför trodde jag att sömntabletten skulle slå hårt – för det är så den knäppa saken fungerar, den slår hårt när jag är trött i stället för när jag behöver den – så döm om min förvåning när jag kan summera den gångna natten som usel. Jag vaknade första gången vid 1 och trodde att jag hade sovit hela natten. Sedan vid 3, 5 och 6 och klockan 8 skulle marsvinen serveras frukostgrönsaker. Uäh! Jag hasade runt någon timme medan jag åt min youghurt och funderade på om jag skulle promenera eller ta en vilodag. Jag valde vilodag och lade diverse kuddar till rätta i soffan, vecklade ut min pälsiga filt från Lagerhaus, aktiverade sömnstoppet i Storytel-appen och lade mig tillrätta. Jag sov, mer eller mindre gott, till halv 13 och det tolkade jag som att vilodag var det rätta valet. Jag är seg i huv’et och jag hade jäkligt svårt att hänga med i ”The good wife”. Orkidéerna har fått extra omvårdnad i form av avtorkning av bladen och bortknipsande av förtorkade gamla stänglar. Det är fullt ös hos mina älskade orkidéer! 2 av dem har både 1 och 2 nya stänglar på g och även 2 av dem som blommar har nya stänglar på g, så jag är en ganska mallig orkidémamma. Tvättmaskinen får jobba idag och det är tur att det inte är mycket tvätt för maskinen som jag startade vid 8 blev stående till halv 13 och då hade den inte centrifugerat. Sedan körde jag en kvick-tvätt och den centrifugerade inte (och det är, tyvärr, inget nytt eller ovanligt, bara irriterande), men efter att jag hade tvingat den till centrifugering ställde jag inte in programmet för nästa tvätt utan startade bara maskinen och det dröjde 7 minuter innan jag reagerade på att maskinen började med att centrifugera… Segheten i huv’et tar sig många uttryck t.ex. ett sånt här oinspirerat inlägg om ingenting. Det blir nog bättre i morgon.
#Blogg 100 del 81
En pakethämtarpromenad på 25 minuter plus 35 minuter med MBT-skor. Ett stort paket från Zalando som var bängligt och krävde fler pauser. Innehållet bestod av enbart väskor! Mitt DNA innehåller en gen som jag inte vet vem jag fått den ifrån, men jag vet att jag har fört den vidare till Elin – väskgenen. Genen har en del-gen som heter plånboksgenen. Väskgenen tar sig uttryck i att jag aldrig hittar den ultimata väskan. Jag behöver alltid en väska som är större eller mindre eller i en annan färg eller med fler fack eller med färre fack eller så saknar den bärrem eller så skulle den vara snyggare utan bärrem. Det är samma sak med plånböcker bortsett från bärremmarna då. Nackdelen med ständiga plånboksköp är att de förblir tomma eftersom mina pengar är slut. Hehe. Den 10 senaste åren har jag betvingat väskgenen. Sedan jag slutade arbeta har jag inte haft samma behov av väskor och plånböckerna har minskat i storlek så att jag kan ha den i fickan eftersom jag sällan använder väska. Men i torsdags gick jag in på Zalando. Jag minns inte varför. Det finns allt möjligt där, men väskgenen fick mig att kika runt bland väskor. Och plånböcker. Jag hittade såååå många snygga väskor. Snålvattnet rann till och plötsligt började jag samla ihop dem i en önskelista. Det blev 19 stycken inklusive en plånbok. Sen gjorde jag inte mer den kvällen. Jag ville ha en ny ryggsäck. Jag har en skinnryggsäck som jag köpte i Italien för 10 år sedan, men den är så stel och otrevlig. Den svarta, lilla väskan är sliten… Och så behöver jag en mellanstor väska som är lite plattare. Jag har mina nöjespengar och i nuläget har jag alla böcker och filmer jag behöver och det är länge sedan jag köpte väskor. Väldigt länge. Mer än ett år. På fredagen mätte jag de väskor jag använder mest och loggade in på önskelistan igen. Jag rensade bort flera stycken i första omgången. Sedan några till. Till slut låg en ryggsäck, en liten väska, en mellanstor, platt väska och en plånbok i kundvagnen och jag klickade på ”Bekräfta beställning”. Idag hämtade jag dem.
#Blogg 100 del 79
Går det att utfärda gubbvarning på en tant? Vid 2 tillfällen har jag beställt hörlurar från Kjell & Company och de behöver inte mer uppmuntran än så för att skicka sin katalog till mig. Gubbvarning utfärdad! Om jag är tillräckligt köpsugen hittar även jag grejer och det gjorde jag trots att jag bara bläddrade snabbt bland ”Hälsa & välbefinnande”. Den här ska Pär få köpa till mig när han besöker K&C i morgon.
Efter besöket hos diabetessköterskan försöker jag komma åt de mindre uppenbara sockerbovarna som t.ex. flingor. K-special Fruit and hazelnut eller havre-honung är väldigt goda, men jag behöver inte titta på innehållsförteckningen för att begripa att det är tack vare sockret. Hon tipsade om Havrefras och de är goda. Riktigt goda! Härligt tuggmotstånd. I fredags köpte Pär fel sort. Den innehåller jordgubbar, skivade frystorkade jordgubbar. Inte så smart sockermässigt, men jag provade och de var inte goda. Skivorna var överraskande stora och dominerade helt. Jag har inte mycket till övers för frystorkade bär. De smakar sällan någonting och den smak som dyker upp är oftast syrlig, på gränsen till sur. Pär får äta resten! Jag håller mig till de naturella.
#Blogg 100 del 78
Då var det dax att börja kravla sig upp ur den dynga jag har befunnit mig i den senaste evigheten. Inget tempo, ingen stuns. Fullt fokus på att använda magmusklerna till att hålla upp kroppen i förhoppningen att jag skulle känna mig mindre trött. Det tog 80 minuter att hasa runt Flaten. Jösses. Det måste vara nytt snigelrekord!
#Blogg 100 del 75
Just det här inlägget är bara till för att jag ska hålla mig kvar i #Blogg 100. Vi väntar Vårat Gäng för att fira att Pär fyllde år i onsdags och jag vet inte om jag kommer att orka skriva något i kväll.
#Blogg 100 del 70
Ett besök i smältdegeln. Det var dax att klippa kort igen och jag hyste en viss oro för rulltrapporna vid Östemalmstorg. Jag hittade ingen aktuellare information än från början av mars vilket jag tolkade som att problemet var löst. Jag drog en lättnadens suck när jag såg att den ena personen efter den andra klev på och flöt uppåt, så jag gjorde likadant. När jag kommer upp till den andra rulltrappan är flytet borta. Meh! Jag kämpade ett steg i taget var bara hälften så svimfärdig som förra gången. När jag kom tillbaka 2 timmar senare rullade alla trappor som de skulle. Meh!
Jag är nöjd med klippningen. Det är alltid trevligt att träffa Rosie och bubbla bort 1 timme och så är det ju välsignat skönt att ha nacken snaggad! Jag har en ny tid om drygt 2 månader och då har det varit midsommar. Hej å hå!
Mitt röda fina paraply, inhandlat på Åhléns för många år sedan, bröt ett av benen för ganska länge sedan gjorde det snett på ett stroke-aktigt vis. Nu när det är för varmt för min vattentäta vinterjacka kändes det nödvändigt att fixa ett nytt. Först tänkte jag gå till Åhléns igen, men de har gjort om så jäkla mycket där och fyllt hela entréplanet med smink och parfym att jag inte vågade mig in där eftersom det inte alls var självklart att paraplyerna bodde kvar hos väskorna som de gjorde vid förra paraplyköpet. Jag gick till Accent (f.d. Wedins) och där fick jag hjälp av en trevlig dam som förklarade prisskillnaderna på de olika modellerna. Det blev ett blåmönstrat, hopfällbart med extra stadga i benen och med mer bredd och det var betydligt lättare än det gamla. 249 kr. ”249 kr!”, utbrast Elin när jag kom hem. ”För ett paraply?!” Jag replikerade med mitt shoppingmantra: jag får det jag betalar för. Köper jag ett paraply hos Konsum förr 99 pix, så knäcks det vid minsta vindpust. Jag hälsade på i tebutiken oxå för det var oerhört nödvändigt att fylla på teförråden.
När jag gick Drottninggatan fram fick jag se ett blekansikte som stod och tiggde. De är inte så vanliga och jag hajade till, sänkte farten och läste hans skylt lite snabbt. Han var sjukskriven men utförsäkrad och arbetslös. För första gången kände jag mig frestad att ge pengar. Jag gjorde inte det, men jag kunde relatera till honom, sjukpensionär som jag är. När jag fick stadigvarande ersättning beviljad kändes det som att det var i grevens tid, att jag riskerade att bli just utförsäkrad. Jag kan inte försörja mig på de pengarna. Det är tack vare Pär jag klarar mig. Alltså kunde jag relatera till den här mannen och det var en direktlinje till min medkänsla för som svensk medborgare ska man inte behöva tigga på Drottninggatan! Vi borde ha råd att ta hand om de som redan bor här och det är så långt min medmänsklighet sträcker sig. Hårdhjärtat eller inte. Alla dessa tiggare från Rumänien borde åka hem för det finns resurser för att de inte ska behöva tigga där, så varför i hela friden väljer de att tigga här?
Jag har inte mycket till övers för människor eller mänskligheten, men jag älskar djur och jag blev nyss fadder för elefanter och för den svenska naturen. Premien låg i brevlådan när jag kom hem från smältdegeln.
#Blogg 100 del 66
Skillnaden mellan att bli lurad och att känna sig lurad. Jag köpte nummer 5/2015 av ”toppHÄLSA” av en enda anledning: en fet rubrik som skrek om promenader och inte om den uttjatade löpningen. Högst upp längs kanten stod det: ”Du får: Effektivt gå-program!”. Det skulle kunna pigga på min allmänna inställning, tänkte jag. Om tidningen inte hade varit i en påse pga. ett prov på hudlotion hade jag haft möjlighet att bläddra i den och sluppit känslan av att än en gång ha blivit lurad som konsument. Det effektiva gå-programmet bestod av en liten, grå ruta:
Själva reportaget handlade om 3 av tidningens medarbetare som fick hjälp med att mäta sin kondition för att sedan utforma ett gå-program som var anpassat till var och en av dem. Skräp!
Vegan-chocken lägger sig lite i taget. Hjärnan bearbetar. Jag kunde inte äta kycklingsalladen jag köpte på Konsum. Jag är hungrig, men jag kan inte äta.
#Blogg 100 del 64
Varför är människor så småsinta? Så snara till att hacka och attackera så fort det är något som inte stryker dem medhårs? ALLA har rätt till sina åsikter. Tänk på det när du hittar något du inte håller med om! Kalla inte någon för dum i huvudet eller mindre vetande bara för att du INTE HÅLLER MED. Respektera andra så ökar chanserna för att du själv blir respekterad. Tänk efter innan du uttrycker dig!
#Blogg 100 del 56
De kommer oftare och oftare, dagarna som har ett stort hänglås på sig och jag inte har lust med någonting. Klockan 8 larmade mobilen och jag steg upp direkt eftersom jag var såååå kissnödig. Det var tänkt att jag skulle promenera, men beslutsprocessen petade in många käppar i hjulet. Ska jag gå ut? Orkar jag gå ut? Har jag någon lust att gå ut? Stavar eller inte? Vilken väg? Jag bestämde mig för att duscha i stället och sedan göra en kanna te och knåpa med ett inlägg till SkrivarSidan. Efter dusch och tekokning startade jag datorn. öppnade Word och dokumentet i fråga och sedan blev jag sittande medan markören blinkade i väntan på att något skulle hända. Inget hände. Jag gick in på Apotekets sida för att beställa hem allergimedicin och kolesterolmedicin. När jag ändå var inne gick jag igenom recepten och passade på att beställa Levaxin och Nasonex. Jag kommer till slutet och då slår det mig att receptet på allergimedicinen inte finns med och alltså behöver förnyas. Meh! Ska jag förnya via Vårdguiden? Skulle inte tro det. Det tar ju flera veckor! Då får jag väl ringa vårdcentralen. Frågan som uppstår då är om jag ska vänta några dagar tills receptet är förnyat eller om jag ska beställa det som finns nu och så ytterligare en gång. Jag blev sittande flera minuter och man skulle kunna tro att jag försökte bestämma mig. I själva verket satt jag bara. Inte ens ett försök till beslut. Sedan loggade jag ut. Om medicinerna ligger kvar i kundvagnen, så är det bra, men om de inte gör det så… Jag gick in på FB och gluttade, men det fanns ingen koncentration att läsa inlägg. Jag orkade klicka på en gilla-markering för en sida med kaninbilder. Djur är jag aldrig för trött för! Där finns aldrig några hänglås. Nu ska jag bara vänta på att den här dagen ska ta slut.
