#Blogg 100 del 40
Kategori: Allmänt
#Blogg 100 del 39
Det här går inte längre! Hur mycket måste jag, som konsument och medborgare, behöva ta ställning till? Om jag väljer ekologiska bananer, så är det att lura mig själv eftersom bananerna lik förbannat måste transporteras hela vägen till Sverige och då är de plötsligt inte så himla ekologiska. Om jag väljer ekologiska ägg från frigående höns, så borde jag kolla hur pass frigående hönorna egentligen är. Om jag väljer att äta endast svenskt KRAV-märkt kött, så är det lik förbannat bättre att inte äta kött över huvud taget. Om jag väljer att inte ge något till tiggaren vid pendeltåget därför att jag inte vill spä på dennes utsatta situation, så borde egentligen ta reda på vilket land h*n kommer ifrån och om levnadsförhållandena där verkligen är sämre än som papperslös i Sverige. Om jag väljer att avstå från kolhydrater, så borde jag tänka ett steg till och ta hänsyn till snabba och långsamma kolhydrater. Om jag tränar för att gå ned i vikt, så blir det ännu smartare om jag tränar fettförbränning i stället för att ”bara motionera”. Om jag väljer att inte delta i Earth Hour och kallar det för jippo utan hellre tänker på min elförbrukning i stort året runt och låter bli att långflyga till Thailand, så är jag egoistisk som inte tar ställning offentligt tillsammans med kreti och pleti. Om jag väljer att betala för att se på film i tv i stället för att ladda ned via piratsajter, så är jag naiv och lättlurad. Om jag tycker att det enda rätta att göra med ett banklån är att amortera i syfte att betala tillbaka min skuld, så är moraliskt efterbliven. Om jag vill få min bok publicerad, men inte har lust att ställa upp på den hajpade marknadsföringen av mig själv som numera krävs, så får jag väl förbli opublicerad.
Jag tycker inte om den värld vi har skapat. Västvärldens märkliga inställning till konsumtion och ytlig Facebookfernissa där den som skriker högst och är mest flåshurtig är den som får omgivningens snedvridna respekt. Jag ställer inte upp på det här längre! Det är enkelt att sitta här i mitt trivsamma, opretentiösa kök med marsvin och kaniner runt fötterna och gapa om att jag ifrågasätter hela vår tillvaro och att jag säger ”Nej, tack!”, men det är sju resor svårare att verkligen utestänga alla budskap, signaler och krav. Jag mår dåligt av Den Stora Stygga Världen, så jag utestänger den tills endast det hanterbara som får komma in. Jag får leva med mina stora tankar och drömmar i min lilla, begränsade värld där just litenheten lär mig att uppskatta vardagens lunk.
#Blogg 100 del 37
Jag är så trött! Igår sov jag 1 timme på eftermiddagen och det gjorde jag idag med. Varför? Jo, den där förb****** omställningen till sommartid, det är den som är problemet! Det blir värre för varje år. Det är inte lika tufft att ställa om till normaltid i oktober för då får jag sova 1 timme extra, men att förlora 1 timme protesterar min kropp emot å det grövsta. När ska vi lägga av med det här fjanteriet?!
Författarkursen började ju igår, men jag stötte på patrull direkt när jag inte kunde posta inlägg i vare sig min lya eller på diskussionssidan. Jag anar att det har att göra med den här bloggen som oxå bor hos WordPress för på kurssajten krävs jag plötsligt på lösenord. Meh!
#Blogg 100 del 35
Så här kan ett presentkort se ut:
Beställningen som jag gjorde med hjälp av presentkortet från min okäre bror. Vetskapen om att jag har hyllan full av olästa böcker ger mig samma lugn som en välfylld kyl.
Min gubbe gillar tekniska prylar och sedan smartfånen uppfanns med möjlighet att koppla ihop den med andra tekniska prylar har hans nörderier nått nya nivåer (alliteration, mina vänner!). På den här bilden jobbar han på att få smartfånen och den nya vågen att kollaborera. En våg som räknar ut BMI, mängden kroppsfett i procent, kollar pulsen och dessutom kan meddela om luften i rummet är hälsosam eller inte. Kommentarer? Själv himlar jag bara med ögonen och fnissar när han muttrar för sig själv.
#Bogg 100 del 34
Om Skärholmen tycker jag inte. Nope. Jag har försökt, men nope. Det är uthärdligt att åka dit när jag själv har tänkt shoppa, men att följa med för att t.ex. bara fika eller äta finns inte med på kartan. Fördelen med köpcentrum som Skäris är att jag slipper åka hela vägen in till stan och slåss med kreti & pleti. Gårdagens promenad bekräftade behovet av nya skor och igår när Pär mumlade något om Kjell & Co i Skäris sa jag att om jag får köpa nya skor och en ny klocka, så kan jag följa med, men att jag inte ville fika. Vi tillbringade 50 minuter ojämnt fördelade på Eurosko, Intersport, Kjell & Co samt Ur & Penn. Jag provade den här skon hos Eurosko.
Jag provade bägge skorna och jag travade omkring med dem och sedan funderade jag länge innan jag lyssnade på magkänslan, tog av mig dem och gick vidare till Intersport. Till saken hör att jag igår kväll gick in på Euroskos och Intersports hemsidor, tittade på sortimentet och skrev ut de skor som var av intresse (det är en himla smart och tidsbesparande metod för oss som inte direkt älskar att pilgrimsvandra från den ena affären till den andra). På Intersport hade jag kompassen inriktad på ”walking-skor”, längst ned och längst in i hörnet. En annan dam var oxå ute efter såna skor och snodde åt sig den sista 38:an mitt framför näsan på mig. Jag provade en 37,5:a som satt tajt. Damen och jag satt bredvid varandra och provade skor och jag höll ögonen på henne och följde henne med blicken när hon tog med sig de 2 par hon hade provat och lade tillbaka den eftertraktade 38:an i hyllan. Snabbt som en vessla var jag där och snodde åt mig den. Ha! Endast en halv storlek större satt den mycket bättre. ”Den tar vi!”, sa polisen.
Om våfflor tycker jag mycket! Vi missade våffeldagen i onsdags och åtgärdade misstaget genom att äta våffellunch när vi kommit hem från Skäris. Det ska vara lite socker och sedan ska det var hårt vispad grädde och sist av allt ska det vara hjortronsylt. Mumma! Så ska en våffla ätas.
Om tidsomställning till sommartid tycker jag inte! Men åh, vad jag gillar de ljusa eftermiddagarna och kvällarna!
#Blogg 100 del 22
Jag kom, jag hämtade, jag gick. Det är 3 veckor sedan jag fixade ett nytt id-kort och idag fick jag ihop tillräckligt med ork för att hämta det. Jag kom dit, jag tog en nummerlapp, jag väntade 1 minut, jag hämtade id-kortet, jag gick. Nu kan jag slappna av i 5 år innan det är dax igen. Igår fick jag mitt intyg för förmånstagare från FK och det visade sig gälla i 15 år! Sedan fyller jag pensionär och har rätt till andra rabatter.
#Blogg 100 del 19
Jag promenerade till besöket hos diabetessköterskan. Det tog 30 minuter och det var tungt och jag pausade för att hosta i varje uppförsbacke, men det var skönt att komma ut och hemifrån. Diabetessköterskan AS var betydligt trevligare att ha att göra med än stolpskottet till läkare. Jag var så inställd på att bli uppläxad, idiotförklarad och pekpinnad att jag var full av ångest och visst ställde hon frågor om hur jag äter och tränar, men det var helt befriat från att jag skulle skuldbeläggas. Hon gjorde det bra! Hon fick mig att bli mer förbannad på läkaren. Jag hade en läkartid den 19 december förra året och lämnade prover 1 vecka innan. Besöket ställdes in av läkaren och jag fick en ny tid den 27 januari hos stolpskottet, men jag behövde inte lämna nya prover. Provsvaren visade höga kolesterolhalter som jag nu medicinerar för samt högt blodsocker, 6,8, som visade på förstadium till diabetes. Blodsockret är ett ”här-och-nu-värde” som påverkas av det man har ätit kvällen innan. Förra veckans blodsocker var 6,0. Jag har inte gjort några ändringar i vare sig kost eller motion, så det enda som kan ha påverkat värdet var det jag åt kvällen innan. Stolpskottet hänvisade till ett blodsockervärde som var 5 veckor gammalt när hon slängde ur sig att jag hade förstadium till diabetes! (Diabetes har man med blodsocker 7,0 och högre. Det finns oxå en gråzon för värden 6,2 till 6,9. Har man de värdena utvecklar man oftast diabetes, men det går inte över en natt.) Stolpskottet skrämde mig och gav mig visioner av ett liv med ännu en sjukdom att hålla i schack och ett liv med te utan socker och ett rännande hos sköterskan. Helt i onödan. Diabetessköterskan frågade om jag hade frågor eftersom det var mycket att ta till sig. Det gjorde inte stolpskottet. Jag hade inga frågor eftersom skallen är full med förkylningsslem, men jag fick med mig information och en ny tid om 1,5 vecka för att kolla blodtrycket en gång till för det var helt åt häcklefjäll. AS verkade inte det minsta skeptisk när jag berättade om min träning utan tyckte att det var en väldigt bra balans mellan kondition och styrka. Ha!
Jag fick ett sms i lördags som gjorde mig fundersam och misstänksam. Det var från min okäre bror. Eftersom jag har valt att inte ha kontakt med honom och egentligen inte känner honom längre, så var tonen i det flera rader långa sms:et inte bekant för mig. Det var yvigt och superlativigt och undertecknat med ”Brodern”. Varför fick jag det i lördags och inte på själva födelsedagen? Numret tillhör ett kontantkort och gick inte att kolla och jag har minsann lyssnat på tillräckligt många kriminalromaner för att veta att det bara är ljusskygga typer som använder kontantkort. Jag skrev ett kort, men inte ovänligt svar. Jag tycker att det är sorgligt att min första reaktion är att sms:et kommer från en bedragare. Det är sorgligt att jag reagerar med misstänksamhet, men jag hör och läser så mycket om hur folk blir snuvade till höger och vänster. Enligt sms:et kan jag vänta mig ett presentkort i brevlådan och om adressen är handskriven kan jag bedöma om det är från min okäre bror.
#Blogg 100 del 18
Så mycket sämre! Att städa ena dagen och ha kalas nästa dag är jobbigt i vanliga fall, men nu när jag är förkyld är det helt åt skogen. Jag är trött och jag har ont i kroppen och jag hostar. Det var ganska trevligt igår, men när gästerna väl hade kommit, så kraschade jag. Ingenting (utom förrätten) var gott. Jag hade ont i ryggen. Jag kände mig fet och äcklig. Gästerna tyckte att allting var väldigt, väldigt gott och de hade himla trevlig och det är viktigare än att jag hade trevligt. Vilken fasa om det hade varit tvärtom! Idag har jag tvättat och legat i soffan. Allt eftersom det täppta och snuviga försvinner kommer hostan och jag får nästan panik över att det ska bli lika segdraget som tidigare.
#Blogg 100 del 17
Dubbelkalasdax! Elin och jag fyller år med 6 dagars mellanrum och har oftast firat tillsammans med Vårat Gäng. De senaste 3 åren har vi inte haft något kalas alls, varken singel eller dubbel. Vi hade problem med depressioner och ångest och hade ingen lust att fira över huvud taget, men i år känns det bättre. Gästerna väntas vid 15. Den här gången har vi varit så smarta att vi har lånat 2 bord från föreningen och för första gången kommer vi att kunna sitta ordentligt utan att behöva ha armarna klistrade intill kroppen för att inte stöta till bordsgrannen. Gårdagens städning tog på krafterna och jag kan inte påstå att jag är i toppform eller ens form.
#Blogg 100 del 16
Städning större delen av dagen. Nu när jag har lärt mig hur jag ska göra för att hålla ögonen på lorten innan den slår ner sina bopålar, så tar det längre tid, men det är det värt. Gnuggandet och gnidandet från 2013 års dårstädningar är inget jag längtar efter att göra igen. Jag gör 1 eller 2 extra insatser vid varje månadsstädning och idag torkade jag av väggarna i badrummet. Nästa gång planerar jag att skrubba av hörnhyllan vid badkaret och att skura köksgolvet. Jag är trött nu. Och jag har ont lite över allt. Förkylningen tar på krafterna, men jag är inte alls lika däbbd längre.
Jag sover med öronproppar, men väcktes ändå av ett ljud utifrån som förde tankarna till motorsågar och trädfällning. Fasa! Det var stubbfräsning på gång efter höstens vansinniga gallring. En man vallade en maskin som ha kunnat delta i Robotwars om man gick efter utseendet och som fick mig att tänka på ett avsnitt ur ”Big bang theory” där de testar en liknande otäcking på en intet ont anande smörgåsgrill. Längst ut på armen satt en sorts sågblad som fräste de kvarvarande stubbarna till flisor med ett påfrestande oväsen.
