Favoritcitat eller motto. Det är hemsnickrat och lyder: ”Det är bättre med 20 minuters långsam promenad än 20 minuter i soffan.”. Det här får jag påminna mig om de gånger jag inte orkar lika mycket som jag vill eller tycker att jag borde.
Kategori: Allmänt
#uppochhoppaijuni del 5
Mitt stoltaste ögonblick. När det gäller träning? Hmm … Eftersom jag aldrig har tränat mot ett specifikt mål är det himla knepigt att komma på något. Jag kommer att tänka på 3 små ögonblick. När jag var hos diabetessköterskan och hon sa att min kombination av konditions- och styrketräning var riktigt bra fick jag ett erkännande och inom mig utbrast jag ”Ha!”. Jag har lyckats stå på ett ben på balansbrädan och det är något som inte min man fixar. Ha! I januari var jag på årlig hälsokontroll och fick en diabetesvarning och när läkaren satte sig till rätta framför datorn för att skriva ned en motionsplan åt mig kändes det väldigt bra att kunna säga att jag redan tränar 5 gånger i veckan. Pilutta dig! Det sista handlade väl mer om där-fick-du än stolthet, men det innebar ett kort triumfatoriskt ögonblick i ett i övrigt jobbigt läkarbesök.
#uppochhoppaijuni
I morgon kommer jag att kasta mig över en ny blogg-utmaning som jag hittade hos Sofy. Jag fick tipset hos Camilla. Varje dag under juni månad är det tänkt att jag ska skriva ett inlägg som, på något vis, handlar om träning. Det finns en lista med ämnen dag för dag vilket underlättar mycket och eftersom den listan tar upp mer än bara själva träningspasset som sådant känner jag att jag kommer att fixa det. Under 8 dagar kommer jag att vara med i 2 blogg-utmaningar. Najs!
#Blogg 100 del 119
Försovningskaos. Jag avskyr att försova mig! Hela dagen blir sned och själen hinner aldrig ikapp. Pär är på den årliga trippen till Gotska sandön, så det var jag som fick ge marsvinen frukost och när jag hade gjort det gick jag och lade mig igen. Det tog upp emot 1 timme innan jag somnade och jag sov inte särskilt gott och det var svååååårt att vakna. Elin har varit hemma och jobbat med sin B-uppsats och hade riktigt bra flyt vilket gjorde att hon inte tänkte på att jag inte var uppe och hoppade. När hon sedan väckte mig var jag säker på att klockan var runt 11, men när jag fick veta att den var halv 14 blev jag chockad. Fan-jag-har-försovit-mig-chockad trots att jag egentligen inte hade någon tid att passa, men det är mina rutiner som får mig att fungera och när klockan har blivit halv 14 brukar jag vanligtvis vara halvvägs genom lunchen. Jag tvingade mig själv att sitta kvar på sängkanten en stund och hitta andningen, inse att det inte var någon riktig fara på taket och hindra mig själv för att fara runt som ett skållat troll i syfte att klara av allt jag tyckte att jag borde ha hunnit med vid det klockslaget. En. Sak. I. Taget. Uppfräschning. Lite lunch i sällskap av Elin och 3 avsnitt av ”Vänner” (balsam för själen). Burstädning. Källsorteringssoporna. Diska. Sätta på ugnen för att värma middaxpajen. När alla sysslor hade betats av var klockan nästan 17 och faran på taket var inte längre någon fara på taket. Jag har ändå blivit bättre på att hantera det oplanerade och det hjälpte att sitta på sängen och fokusera, att inte förhasta mig. För några år sedan hade hela dan varit förstörd lixom mitt humör.
Pollen-eländet är igång på riktigt nu. När jag vaknade där vid halv 14 var ögonen röda och litet ihopklibbade. Blä!
Herre jösses vilka knäppa drömmar jag hade! En lång, sammanhängande, rörig, känslomässig, skitjobbig maratondröm. En kort sekvens av den handlade om en kort, kinesisk kvinna som försökte prata med mig. Jag tolkade försöken som att hon ville öppna fönstret i köket. Det var ingen bra idé och i stället visade jag henne balkongen där hon gick ut och ställde sig vid räcket. Från balkongen, som låg på bottenvåningen, kunde man se ut över en istäckt sjö där 2 älgar lattjade och slängde med sina långa ben. Helt plötsligt hade en av älgarna rusat fram till balkongen, sugit tag i den korta, kinesiska kvinnan och sedan dragit ned henne genom ett hål i isen. Både i drömmen och när jag vaknade var det en känsla som dominerade:
#Blogg 100 del 115
Pakethämtarpromenad på sammanlagt 45 minuter. En bra mjukstart med stora chanser för överlevnad. Jag sov på soffan inatt enligt Pärs och mitt snarkarrangemang och det förhindrar att jag ligger och somnar om fram till klockan 11. Klockan var inte mer än 4 minuter över 9 när jag vaknade, så jag gav fyrbeningarna morgonhö, hällde i mig själv lite youghurt och gick. Det var skönt även om varje uppförsbacke gränsade till tortyr, men på de plana sträckorna fick jag upp farten ordentligt.
Jag beställer en vara för 289 kronor från en sida som har fraktfritt från 499 kronor med en fraktavgift på 49 kronor. ”Handla för ytterligare 210 kr så slipper du fraktavgiften!” Jag har aldrig varit bra på matte och mitt ekonomiska sinne kan ibland ifrågsättas, men till och med jag begriper att det argumentet är ren idioti. Om jag skulle att ha gått på det hade jag fått lägga ut ytterligare 161 kr. Det är faktiskt en förolämpning!
#Blogg 100 del 114
Ibland är det bättre att inte försöka alls än att försöka och sedan känna det som att man misslyckas. Det är flera morgnar nu som mobilen har startat väckningen klockan 8 utan att jag har gått upp. Jag har somnat om och så – vips! – är klockan 11. Jag vet att jag skulle må bra av att komma ut, men det faktum att jag har sovit 10-12 timmar varje natt den här veckan är ett tydligt tecken på att kroppen behöver det. Jag kan inte sova så mycket annars. My body’s wish is my command. Men jag gick ut med soporna idag, så jag har faktiskt varit utomhus. Pillutta er!
Herr Zelmerlöw vann visst melodifestivalen (med en låt som inte ens är bra!) och på twitter (som jag inte har) skriver man om att man borde bomba de länder som röstade på det svenska bidraget. Det kallar jag att man har förlorat perspektivet på tillvaron. Big tajm!
#Blogg 100 del 109
2 rosenbuketter i 2 vaser.
#Blogg 100 del 105
Vad ska jag skriva om idag? Jo, vädret. Något som alla påverkas av och ingen undkommer. Det finns få ämnen som engagerar som vädret och det kan man tolka som man vill. Det är sällan jag påverkas humörmässigt av vädret och jag är nästan övertygad om att det inte finns något dåligt väder utan bara dåliga kläder. Vädret är inte något som man kan påverka här och nu, så varför lägger så många ned energi på att bli upprörda över att vädret aldrig är som de vill att det ska vara? Sinnesrobönen, kära vänner! ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Det är precis som med förväntningar på hur andra ska vara eller agera. Tagga ned, vettja och du kommer att uppnå frid och få energi kvar till sånt du tycker om att göra.
#Blogg 100 del 103
Det här med snarkningar. Jag är en snarkare. Det är möjligt att jag alltid har varit det, men innan jag träffade Pär var det ingen som kunde tala om ifall jag snarkade. Det är tur att vi har en skön soffa… ”Det har blivit värre sedan du gick upp i vikt. Du måste gå ned i vikt!” Nu bestämmer jag mig för att gå ned i vikt. Precis just nu! Hur många kilon måste jag bli av med innan snarkningarna avtar? Blir mina snarkningar uthärdligare för att han vet att jag har bestämt mig? Om jag inte har gått ned tillräckligt många kilon om t.ex. 3 månader utan fortfarande snarkar som en skogshuggare, vad händer då? Vems är egentligen problemet? Inte mitt! Det är klart att jag får dåligt samvete (ibland) om det visar sig att Pär fått sova på soffan många nätter i rad, men vems är egentligen problemet? Han vill inte sova med öronproppar för det känns så konstigt och så är han rädd att inte höra väckarklockan (som det går att höja volymen på). För ett par månader sedan nådde vi en av äktenskapets många kompromisser: jag sover på soffan varje söndagsnatt (mot måndag) eftersom han ska upp till arbetet. Sedan är det hans tur och det blir när det blir och sedan är det min tur igen. Jag gör i ordning soffan varje kväll åt mig eller åt honom. Det fungerar. Frid råder trots att jag fortfarande snarkar fast jag har bestämt mig för att gå ned i vikt. Håhjaja.
#Blogg 100 del 101
Ett postorderföretag är inte bättre än dess kundtjänst. Företaget kan ha ett brett sortiment, låga priser, medlemsförmåner, sjukt snabba leveranser och enkelt retursystem, men hur fungerar kundtjänsten när det blir fel? Följande kortfattade historia handlar om Tretti.se.
Jag beställde en vattenflaska och en vattenkokare. Jag fick en vattenflaska och en Babyliss Volume Curler. Whaaat? Jag gick in på deras hemsida och fyllde i kontaktformuläret. ”Jag beställde en vattenkokare, men fick en BVC. Hur gör jag?” Kort och koncist utan möjlighet att missuppfatta. Det var förra tisdagen. Tystnad. Ett mejl skickades på fredagen. Svar kunde väntas inom 48 timmar. Helgen kom emellan. På måndag eftermiddag, igår, kom ett svar. ”Vi hjälper dig gärna med returen. Tyvärr, har flaskan utgått ur sortimentet.” ??? Goddag, yxskaft! Inte många rätt där. Nu närmade sig betalningsdax. Pär ringde kundtjänsten, men de hade stängt 30 minuter tidigare. Han ringde idag igen och hamnade som nummer 28 i telefonkön och det fungerade inte eftersom han befann sig på arbetet. Jag ringde och hamnade som nummer 28 i telefonkön ca 13.20 idag. Jag åt lunch och tittade på ”Once upon a time” medan den inspelade rösten räknade ned med en plats i taget. Lustigt nog hoppade den över nummer 13. Vidskeplighet? Klockan 14.10 kom jag fram dvs. efter 50 minuter. Jag hade mobilen med hörlurar och handsfree-funktion, så jag kunde sysselsätta mig medan jag väntade, men 50 minuter är inte acceptabelt.
Jag var ganska sur och mycket bestämd när jag tog plats i telefonkön. ”Nu jäklar ska jag få mänskan att lyssna på mig! Jag tänker inte bli bortkollrad med servicefientliga argument i stil med ’var god använd kontaktformuläret’! ’Om det gäller felleverans skulle du ha tryckt på 3 i tillvalsmenyn och inte 1.’ ”. Jag presenterade mig och sa kortfattat att det gällde en felleverans. Hon var ingen gröngöling utan lugn och trevlig och visste precis hur hon skulle göra samtidigt som hon bad om ursäkt mer än en gång. Jag tillhör de fås skara som inte blir tillfredsställd av att skälla ut servicemänniskor när de försöker göra sitt arbete och blev därför inte besviken när konflikten uteblev, men hjärnan behövde några extra sekunder att ställa om sig. Blir jag bemött med respekt och vänlighet reagerar jag med respekt och vänlighet. Hon bad om ursäkt för att Tretti.se hade gjort fel och hon rättade till det och hon erbjöd kompensation. Just nu har de 10% rabatt på hela sortimentet och trots att jag inte gjorde en ny beställning fick jag rabatten och ytterligare 5%. Betalningsdatumet flyttades 2 veckor framåt i tiden och returfrakten står Tretti.se för. ”Kan jag göra något mer?”, frågade hon och jag hann tänka att om jag tillhörde de som älskar att gapa och skrika när de känner sig kränkta till följd av en felleverans hade jag förmodligen försökt att mjölka erbjudandet ytterligare. Det gjorde jag inte. Varför skulle jag göra det? Jag är inte girig. Jag tackade henne för ett vänligt bemötande (jajamänsan, jag använde de högtravande orden!) och sedan var samtalet slut. Det är skönt när ens farhågor inte besannas även om det inte handlar om värre saker än dålig service. Jag kan ändå inte låta bli att undra om Tretti.se alltid har den här sortens problem eller om det är något tillfälligt som kundtjänsten har gjorts medveten om och fått anvisning om att kompensera? Nu återstår att se om den väntade vattenkokaren är den jag har beställt.