Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt.
Voltaire
Citat och regnbåge
Kategori: Allmänt
Mycket väsen för ingenting
Jag rastade stavarna idag! Vad skönt det var och vad bra det gick! Det gick ganska fort oxå: 50 minuter, den kortaste rundan med alla otäcka backar.
Idag skulle Myrorna komma för att hämta vårt gamla vitrinskåp. Mellan klockan 8 och 14. ”De kommer säkert och stör när jag äter lunch.” Därför blev jag väldigt förvånad när de ringde halv 8 och sa att de var ungefär en halv timme bort. Jag fick fart upp ur sängen, men klockan blev 8 utan att de kom. Den blev kvart över 8 och den blev halv 9 och då ringde de igen. Problem. GPS:en tyckte att de skulle köra genom en tunnel som var för låg för deras lastbil. Vi diskuterade fram och tillbaka innan jag begrep var de befann sig och kunde tala om att de skulle in på Dånviksvägen och ta en annan tunnel och sedan vänster, vänster och vänster igen för att komma in på Engelsbergsvägen. Det är inte första gången jag har fått förklara hur någon ska hitta hem till oss. Hela Rönninge är en enda stor vänstersväng. Jag återupptog väntandet. Klockan var nästan 9 när de ringde igen. De satt fast. De stod ute på gatan, men det är trångt och de kom inte fram pga. parkerade bilar och villaägare som låter sina bilar hänga med röven ut över vägen i stället för att köra in helt på sin egen uppfart. De hade stått där en stund och tutat i förhoppningen att bilägaren skulle flytta bilen. Av någon, för de, obegriplig anledning hade de en lastbil modell större. Så nära och ändå så långt ifrån. Efter diskuterande fram och tillbaka bestämde vi att de skulle komma och titta på skåpet när de ändå var här, så skulle de kunna skicka en ny, mindre bil att hämta det vid ett annat tillfälle. Jag suckade djupt för jag visste ju att Myrorna inte kör ut till Rönninge mer än 2 gånger per månad. Det där skåpet skulle bli stående där i vardagsrummet i evigheter. De kom, de tittade och de dissade. Meh! Fel färg, fel storlek, fel stil. ”Du förstår, butikerna vill ta in sånt som säljer och nu ska det vara teak och stramare 60-tal.” Fnys! Skåpet är från tidigt 1990-.tal. Då skulle du se skåpet i köket. Det är ek och jävligt stramt 60-tal. Men det sa jag inte. 1 timme och 40 minuter av stök och bök för en snabbtitt och en totalsågning. Mycket väsen för ingenting. Satfläsk! Om en vecka åker Pär till Öland och det är deadline, har jag bestämt. Vi ska kolla om skåpet kan komma till användning på övervåningen där matbordet som hör till står. Annars kommer vi att montera ned det och dumpa det. Nästa torsdag ska det, i vilket fall, vara väck från vardagsrummet.
Hjärtchakra och känslighet
Visste ni att grönt är hjärtchakrats färg? För mig är grönt en lugnande färg och energigivande. Den känns syrerik och finns i så många nyanser. När regnmolnen vek undan sent på eftermiddagen och solen tog chansen tog jag den här bilden.
Selma är med Elin hos Robin den här veckan, men jag fick den här bilden idag. Hon är sååååå fin!
När jag var liten på 1970-talet såg jag en film på tv där en man hade uppfunnit en maskin som gjorde att han kunde höra träd och växter. Han kunde höra hur de skrek av smärta när någon t.ex. bröt stjälken på en blomma för att plocka den. Redan då upplevde jag den filmen som otäck och minnet dyker ofta i samband med begreppet känslighet (HSP – högkänslig personlighet). Jag lyssnar på ”Den grymmaste månaden” av Louise Penny och en av karaktärerna är en man som kan höra träden. Han brukade arbeta som skogshuggare tills han en dag kunde höra hur träden skrek av både skräck och smärta. Han berättar om en granne som hade en magnifik ek i trädgården där en gren hade brutits. Grannen gick inte med på att såga av grenen helt för att eken skulle få en chans att helas. Det tog 4 år innan eken dog och den skrek av smärta hela tiden. Plötsligt mådde jag illa. Fy tusan för att ha den förmågan!! Jag har oerhört svårt att höra en baby som gråter och ännu svårare är det med ett djur som har ont. Tänk om jag även skulle kunna höra träd och växter …
Hår, byxor och te
Det var inga problem att stiga upp halv 7 och det rullade på tills jag skulle gå 1 timme senare och då kom jag ned till tåget precis när det kom in på stationen. Jag slank in på Lloyds apotek och det var ingen kö. Det var ingen kö på Pressbyrån heller. Jag behövde inte vänta på t-banan heller. Jag kom fram till Rosie 15 minuter för tidigt. Mitt hår gjorde en annorlunda slutspurt i växandet genom att få de att se ut som om alla hår läggs på hög uppe på huvet. Rosie och jag hade en vädligt trevlig stund så som vi t brukar ha och så får jag ju lämna mitt jobbiga hår kvar hos henne. Jag kommer tillbaka i oktober!
Redan när jag vaknade kände jag att det skulle bli en bra dag. En dag med flyt. När jag fyllde år i våras fick jag ett presentkort hos KappAhl som ligger och glöder de få gångerna jag är inne i stan och jag hade för avsikt att betala med det för ett par byxor, men jag drar mig för det. Prova kläder fyller mig med fasa.När jag kom till Centralen efter frisören och kände att jag hade flyt och energi, så gick jag in och hoppades att flytet skulle smitta av sig. Jag leda länge bland XLNt’s utbud, men till slut hittade jag ett par mörklblå i stretchkvalité och så en len och sval grårandig skjorta. Jag var inställd på att få betala några hundra extra, men presentkortet visade sig vara på 700 kr och inte 500 kr, så jag behövde bara betala 78 kronor. Sånt gillar jag! Sedan gick jag till teaffärren, Det blev 2 kg te i varierande blandningar och med 70 kr i rabatt. Sen åkte jag hem och när jag öppnade dörren började marsvinen hojta direkt för deras mattid hade passerat med 90 minuter! Selmas också, men hon kör med blickar, hängande öron och ett tyst fördömande. Djuren stod först i kön och sedan en dusch för mig för det kliade över hela kroppen och sedan kunde jag ta på mig den nya skjortan som är så mjuk och len att den redan är en favorit. Lunch i sällskap av ”Grey’s Anatomy” från allra första början. Jag njöt: gott te och bra serie. På eftermiddagen sov jag i soffan. En kortis. Det var så gôtt! På kvällen gjorde jag svart vinbärste (som jag har varit utan i flera veckor!!!) och det var så gott och läste ”100 mil” av Jojo Moyes och den är sååååå bra!. Det blev en bra dag och nu ska jag stoppa mitt barnbarn Selma i säng innan jag själv kryper ner i min för sömntabletten slog till och jag är såååååå trött.
Mobil-ironi
För snart ett år sedan blev min mobil sjuk. Efter flera olika huskurer fick den läggas in med diagnosen svullet batteri. Vi var åtskilda i en vecka och det tyckte inte jag om. Sedan dess har jag varit uppmärksam på tecken på återfall, men det gick ändå inte att undvika och i början av sommaren blev den sjuk igen. Samma diagnos. Den här gången valde jag att vårda den i hemmet genom att på eget bevåg och med stöd och teknisk hjälp av Pär köpa ett nytt batteri. Det gick galant! Den mår bra nu och jag är ännu noggrannare med omvårdnaden. Den får ligga ifred ibland – alla behöver få vara ifred ibland – särskilt medan den laddas. Jag är extra uppmärksam på om den känns febrig och då brukar jag klä av den (mobilfodralet) för svalkans skull. Någon natt då och då får den vara helt avstängd – total vila. Jag har installerat appar som håller koll på virus och temperatur: CM Security, Battery Doctor, Cooler Master och Clean Master. Minst en gång om dagen kör jag apparna för att rensa bort ”junk files” och ”boosta” den. Sist kör jag Cooler Master som håller koll på vilka appar som är den troligaste orsaken till överhettning och det ironiska är att topp 3 innehåller i nämnd ordning: Clean Master, Battery Doctor och CM Security. Varje gång. Så kan det bli.
Moral och ärlighet
Det finns många tecken på att det samhälle jag växte upp i har förändrats övervägande till det sämre. Jag tycker inte om det. Man kan klaga på makthavare i stort, men när gemene man, den vardagliga människan inte tänker längre än till hur mycket hon kan roffa åt sig utan att behöva ta konsekvenserna… Alla förändringar, stora som små börjar hos en enda individ. Om du vill se en förändring måste du börja hos dig själv. Om du lever enligt devisen att du världen/livet är skyldig dig en massa utan någon motprestation, så blir samhället därefter. Fråga inte dig själv varför du ska höja dig över girigheten när ingen annan gör det. Fråga dig själv varför du inte ska göra det. Du ska göra det för din egen skull. Våld föder våld. Förtryck leder till uppror. Girighet leder till omänsklighet. När jag skriver det här är jag oerhört trött och besviken på svensken, på människan och som med så mycket annat är det en liten droppe som har fått allt att rinna över. En fråga i FB-gruppen för ljudboksanhängare om man kan använda samma Storytel-abonnemang till hela familjen. När jag svarade att det inte går var jag naiv nog att använda uttrycket ”inte tillåtet”. Hur dum får man bli? Responsen var något i stil med ”varför i h-vete ska jag och min familj behöva betala för flera abonnemang när vi kan tjuvåka på ett och samma?” och att man minsann är flera som tittar på filmkanalen fast endast en betalar för det. Där rann bägaren över. Då blev jag leds. Kräkfärdig.
VAD HAR HÄNT MED MORAL OCH ÄRLIGHET?!!!
Sluta roffa åt er! Är det så ni själva vill bli behandlade? Utnyttjade och idiotförklarade. ”Hur kan du vara så dum att köper dina filmer? Hur kan du vara så dum att du betalar för något du kan sno åt dig?!” Jag gör det därför att jag vill göra rätt för mig!! Jag gör det därför att det är så jag har blivit uppfostrad och därför att det inte skadar någon annan än mig själv! Jag gör så därför att min moraliska kompass säger åt mig att göra så! Jag gör så därför att det får mig att må bättre än jag skulle må om jag hela tiden försökte roffa åt mig så mycket som möjligt!! Jag gör så för det är mitt sätt att bidra till att stänga den samhälleliga kloaken som jag tycker att jag lever i!!
Orkidéer
Tack vare den lilla redigeringsappen har jag äntligen lyckats få till riktigt bra närbilder på mina älskade orkidéer som blommar som tokiga just nu.
Bildredigering
Kameran i mobilen är helt ok. Mina krav är inte så höga. Det finns bilder jag har tagit som har blivit överraskande bra och som jag brukar använda som bakgrund i mobilen, men det skulle var kul att kunna fixa lite med dem. När jag försökte redigera en bild dök det upp en ruta om att något sådant program inte fanns tillgängligt, men att det gick att hämta. ”Hämta? Avbryt?” Jag tryckte på ”hämta”, men inget hände. Att jag skulle ge mig in i Samsungs teknikdjungel för att hitta ett program – finns inte på kartan! Jag tittade bland gratis-apparna i spelbutiken istället och hittade en som heter Photo Editor Pro. Eftersom den versionen är gratis innehåller den annonser, men bara när jag startar appen. Den är lätt att använda och det var roligt! Jag har redigerat flera av mina bilder bland andra den här som jag tog i juli.
Det går att ladda ned t.ex. ramar från tillverkaren av appen. Jag har inte försökt, men jag blir inte förvånad om de vill ha betalt den vägen vilket är förståeligt.
Ryggstelhet och filmtajm
När jag vaknade klockan 4 för att gå på toaletten var jag så stel i ryggen att jag nästan fick panik. Vad 17 hade jag gjort?! Sent omsider kom jag på att jag måste ha tvärslocknat liggande platt på rygg och eftersom Pär inte var hemma för puffa på mig – för jag låg i den ultimata snarkarställningen – blev jag liggande i samma ställning och den ställningen tycker inte min rygg om. Ergo: stel som en planka. Jag har städat idag och det var tungt. Kroppen protesterade. Eftersom vi ska börja göra om köket på måndag städade jag bara det allra nödvändigaste, men inte sparade jag in speciellt mycket tid på det. Elin gick fram och tillbaka mellan rummen eftersom hon putsade fönster och vi fick flytta Ellie med bur fram och tillbaka för att jag skulle kunna städa och det hela var allmänt ofokuserat och tröttande. Det är ett tag sedan det var någon egentlig sol eller sommarvärme, men tror ni inte att det blev det just idag, så att jag blev extra svettig och trött? 20 plusgrader och stillastående värme kräver korsdrag. ”Städa, städa varje fredag och så varje jul. Det tycker jag är kul!” /Pippi Långstrump
Igår såg Elin och jag ”Big Hero 6”, en läckert datoranimerad lättaction med humor. Den var bra, absolut sevärd och jag häpnar, än en gång, över tekniken och hur fort det har gått framåt sedan ”Shrek” gjordes som ju var en av de första filmerna som gjordes på det här sättet.
Idag såg vi ”Berättelsen om Askungen” som jag tyckte mycket om! Jag fick samma goa känsla som när jag såg ”Maleficent” första gången. Wow! Askungen är Askungen och alla vet hur den slutar, men det fanns några små skruvar i den här versionen som jag uppskattade. Jag kikade lite på extramaterialet och där förklarade de att bl.a. prinsen fått mer kött på benen karaktärsmässigt eftersom det är lite passé med att Askungen faller för enbart utseende och pengar; mer människa. Cate Blanchett är lysande som styvmodern och hennes klänningar har ofta avundsjukans äckelgröna färg. Lily James (Ella/Askungen) känner jag igen som Rose i ”Downton Abbey”, likaså Sophie McShera som en av styvsystrarna. Den var så läcker!!
Grävande, rensande och endorfiner
Inatt var Ellie tillfälligt förvisad till vardagsrummet eftersom Robin sov över hos Elin och han inte står ut med mer än en röjig kanin i taget. Ellie gräver och krafsar. Krafsar och gräver och hon gillar verkligen att göra det. Inatt fick jag lyssna på grävandet och krafsandet. Vi har fått rådet att lägga en filt över hennes bur ungefär som man gör med fåglar. Det brukar dämpa henne. Tyvärr, har Ellie oxå hört det rådet och struntar högaktningsfullt i det. Mellan midnatt och 4 blev jag väckt 97 gånger och till slut satte jag i öronpropparna och fick sova ostörd i 4 timmar tills det var dax att utfodra marsvinen. Jag tittade naturligtvis till Ellie oxå och tillståndet var … stökigt? bedrövligt? Hon hade inte ett höstrå kvar och vattenskålen var fylld av spån som hade sugit åt sig vattnet (det är tydligen ingen ovanlig situation). Lilla gumman. Hon var så hungrig och törstig. En liten känga till Elin som faktiskt inte kom i säng förrän vid 4 och som borde ha tittat till sin betalande gäst innan hon själv knoppade in.
Jag trodde inte att jag skulle orka hålla mig vaken hela förmiddagen, men efter 3 muggar med te fick jag ny energi och tog tag i vårt sk. lakanskåp där handdukar, gardiner, dukar, extra kuddar och lakan förvaras. Det har sett för j-t ut och så överfullt att dörrarna inte har gått att stänga helt. Tur i oturen göms skåpet bakom sovrumsdörren. En tumregel för rensning: har det inte använts under det senaste året, så åker det ut. Det enda jag inte behövde rensa bland var handdukar för alla gamla handdukar används hos marsvinen eller hos Selma. Gardiner och dukar som jag knappt kom ihåg att vi hade och som inte känns som vår stil längre – ut! Vanliga underlakan som inte är av dra-på-modell – ut! Påslakan och örngott som är nötta och färgblekta och som har fått stå tillbaka för nyare lakan – ut! Det blev så mycket utrymme kvar att Elin fick en egen låda för de lakan som är bara hennes. Sånt här ger mig endorfiner!
På eftermiddagen styrketränade jag igen och det gick så bra och det var så skönt! Det blev ännu en endorfinrusch. Jag invigde balanskudden så smått, men jag ska leta rätt på övningar. Den här gången nöjde jag mig med att stå på ett ben och att göra några tåhävningar. Ingen krampkänsla i vaden. Så här 4 timmar senare har jag mer värk än en mörbultad känsla.
