Kategori: Allmänt

Stockholm, mensvärk och pyjamas

Jag vet hur lång tid jag behöver på morgonen för att vakna, göra mig i ordning, x antal toalettbesök och frukost dvs. basic och eftersom jag är en vanemänniska av guds nåde och gör mycket på rutin kör det sällan ihop sig, men trots att jag upplevde det som att jag gjorde allt i den ordning jag brukar var det knappt att jag hann äta frukost innan jag var tvungen att gå för att inte missa tåget. Märkligt!

Det var dax att besöka Rosie för att hon skulle befria mig från håret. För varje besök har jag bett henne att tunna ut det lite mer och vid de 2 senaste besöken har vi gått hårt fram med resultatet att frisyren har hållit sig väldigt bra i 6 av de 8 veckor som går mellan besöken. När hon hade klippt, tunnat och putsat färdigt och innan vaxet var på plats fick jag dra igenom det lilla som fanns kvar med händerna och när de gled över den snaggade, sidenlena nacken kunde jag inte låta bli att utbrista: ”Det är så skönt!!”. Hon är så duktig och så bra på att tolka mina önskemål och värd varenda krona!

Efter frisören blev det tebutiken, som vanligt där jag bunkrade upp med te så att det räcker i 8 veckor. Medan mitt te mättes upp och packades i påsar kikade jag runt mot bättre vetande för det innebär ofta ett impulsköp… Det blev en svart-vit burk med mumintrollet på. Jag kan inte motstå mumin…

Klockan var 12 när klev in genom dörren hemma. Jag var trött, hade en djävulusisk mensvärk och hår innanför kläderna som kliade. I rask takt fick jag av mig ytterkläderna, gav marsvinen mat (1 timme för sent), tog en värkkombo och en snabb dusch innan jag gjorde lunch och parkerade min lekamen i soffan. Jag hade bestämt mig för att sova middag innan jag ens gick hemifrån i morse och eftersom Pär ställde upp på att ta veckohandlingen själv (tack!) bytte jag helt sonika om till pyjamas och kröp ned i sängen för att få möjlighet att sträcka ut kroppen och vila ordentligt. Nyduschad, nymatad, pyjamas och tyssssstnad – ett av recepten för lycka. Ett hallelujamoment.

Jag fick ett till hallelujamoment när det blev te & lässtund. När jag drog iväg i morse fann jag mig själv i en otäck lässituation i och med att jag skulle börja på en ny bok som jag inte visste om den var bra. Skitläskigt var bara förnamnet. ”Metro 2033” var inte bra. Om jag ska se det mer positivt, så var den helt fel bok för mig just då. Jag har alltid en ljudbok med mig i mobilen, ”Färjan” som, efter flera timmars lyssnande, aldrig blev bra. Urtrist uppläsare. En fysisk-bok-nit och en ljudboksnit. Men så började jag läsa ”Så tuktas en svinpäls” på kvällen och fick en endorfinkick! Halleluja! Jag bytte ljudbok oxå till ”I vargavinterns land” med Kerstin Anderssons behagliga stämma. Frid råder!

Tyresta nationalpark

Vårat Gäng (minus Elin och Robin) åkte till Tyresta nationalpark idag. Det var kanonväder och väldigt skönt att komma ut. Jag hade gångstavarna och även om tempot var allt annat än högt, så var de bra att ha. Ängsmark och skog är knöligt och mina sönderstukade vrister är tacksamma för allt stöd de kan få.

Naturum-huset har samma form som Sverige (när man ser det ovanifrån) och invigdes 1997.
Naturum-huset har samma form som Sverige (när man ser det ovanifrån) och invigdes 1997.
Inne i Naturum stod den här lilla skulpturen. Pär trodde det var en bäver. Meh! Det syns ju tydligt att det är en lämmel!
Inne i Naturum stod den här lilla skulpturen. Pär trodde det var en bäver. Meh! Det syns ju tydligt att det är en lämmel!
En stor likhet med några av familjemedlemmarna som var kvar hemma i sin bur.
En slående likhet med de familjemedlemmar som var kvar hemma i sin bur.

 

Utsikt från fågeltornet mot den lilla byn med lanthandel och utomhusfik.
Utsikt från fågeltornet mot den lilla byn med lanthandel och utomhusfik.
Våtmarker som i vanliga fall (antar jag) har ett rikt fågelliv, men just idag syntes bara ett par änder.
Våtmarker som i vanliga fall (antar jag) har ett rikt fågelliv, men just idag syntes bara ett par änder.

När man är ute med Vårat Gäng är målet det samma: fika, äta, förtäring. Däremot är det lite pinsamt att gå direkt från parkeringen till caféet, men efter en dryg timmes strosande i naturen landade vi i ett rustikt café med rejäla takbjälkar och trämöbler. På ena väggen hängde 2 par hederliga träskidor med den sortens gamla bindning som jag minns från min barndom. Varm choklad med vispgrädde och en ost & skinkmacka. Väldigt gott och hög kvalitet!

Utanför caféet stod dessa skulpturer tillverkade av skrot/gammal plåt och metall. Katten hade en prislapp på 2400 kr. Jag skulle gärna ha köpt fåret för att inte tala om lämmeln.
Utanför caféet stod dessa skulpturer tillverkade av skrot/gammal plåt och metall. Katten hade en prislapp på 2400 kr. Jag skulle gärna ha köpt fåret för att inte tala om lämmeln.

 

 

 

Olycksbådande

Jag har ett paket att hämta i Salem. Igen. Jag har ingen lust att gå dit. Igen. Nu har jag fått en påminnelse oxå, men idag har jag en olycksbådande känsla av fredagen den 13:e de Luxe. Jag vaknade med en dundrande huvudvärk. När jag skulle fortsätta att lyssna på min bok, så är jag utslängd från mitt konto och kommer inte in! Jag har förnyat lösenordet och kommer in på dator-kontot, men inte i mobilen. Jag har startat om mobilen. Jag har till och med avinstallerat och ominstallerat appen, men jag kommer inte in. Nu har jag kontaktat supporten, men det kan ta upp till 2 arbetsdagar. 2 dagar utan ljudbok!!! På Journaliskursen har ”Min lya” teknikproblem och jag har svårt att publicera mina texter vilket är andra gången sedan kursen startade för 3 veckor sedan. Och så har jag ont i foten. Och så är det den 15 oktober idag och 2 år sedan jag åkte i backen när jag var ute med stavarna och foten är fortfarande inte bra, så jag tänker inte på några villkor sticka näsan utanför dörren idag!

Höstbyte

Det är inte bara träden som byter om nu när det är höst. Min nalle, Måns, har bytt till stickad tröja och manchesterbyxor och idag fick soffan byta klädsel! Det är inte gjort i en handvändning direkt. Idag gjorde jag det själv och det tog 1 timme, men resultatet är tillfredsställande.

Från grått till varmt rött. Det blir ett annat ljus och en annan stämning i hela rummet.
Från grått till varmt rött. Det blir ett annat ljus och en annan stämning i hela rummet.

När jag loggar in på min blogg och ser att det finns en eller flera kommentarer som väntar på granskning, så blir jag såååå glad! Tills jag upptäcker att det är reklam för diverse mediciner. De senaste dagarna har de drällt in och jag börjar bli leds. Det verkar inte som om spam-tillägget fungerar.

 

Stavgång och mobilvård

60 minuters stavgång runt Flaten. Flåsigt, men inte tungt och alltid lika skönt att komma ut! Det kommer visst att bli minusgrader nattetid under den här veckan och det kändes i luften och vindarna att nypet är lite vassare.

Det finns 2 vägar ned till stationen, de är lika långa, men den ena innehåller 3 trappor till utöver de 3 som inte går att undvika när jag ska hem och därför är det väldigt sällan som jag väljer den vägen. Nu när de bygger parkeringen och det är ett jävla oväsen har jag börjat ta vägen med trapporna. Oväsen eller ont i knäna – man har alltid ett val.

En av nedgångarna till Rönninge station.
En av nedgångarna till Rönninge station. Långa skuggor vid 10-tiden. 

Jag vill rekommendera McAfee antivirusprogram. Pär har installerat det på min dator och i min mobil. Det är 2 dagar sedan och det fungerar lysande! Datorn mår tydligen bättre för den har slutat sina ändlösa försök att få mig att leta upp ett antivirusprogram. Mobilen mår fantastiskt bra. Den blir inte lika varm längre och den laggar inte när jag lyssnar & spelar samtidigt. Jag avinstallerade 3 av de 4 appar jag skrev om tidigare (jag behåller Cooler Master tills vidare). Det är en provperiod på 1 månad och sedan kostar det 749 kr/år och det är ingen egentlig begränsning för hur många enheter man installerar det på.

 

Kilon och nya lurar

Vägningen visade 107,4 kg och det innebär en minskning med 1,8 kg. JÄSS!! För 1 månad sedan listade jag punkter på hur jag ska ta itu med viktminskningen de närmaste 6 månaderna. Det är endast punkten med chipsen som jag har ändrat av den anledningen att det enda godis jag aldrig tröttnar på är kombinationen choklad & chips, resten av godisutbudet får vara. Jag har slutat med frukt. Igen. Bara en enstaka banan ibland. Fruktosen funkar inte för mig vare sig när det gäller blodsockret, mättnadskänslan, vikten eller känslan av uppblåsthet. Till frukost äter jag grekisk youghurt och havrefras. Till lunch äter jag 2 kokta ägg, några skedar kvarg och en knäckemacka med ost och paprika. Middag som vanligt, men jag försöker att få med mer grönsaker och det är svårt för jag gillar inte grönsaker och jag gör det för mättnadskänslans skull. På kvällen, före 23, brukar jag äta några skivor kyckling eller kalkon och keso. Det är fritt från socker och kolhydrater och innehåller mättande protein och fett och det är här jag tror att lösningen fanns för mig för det dröjde inte många dagar innan jag upplevde det som att något föll på plats och kroppen kändes mindre uppblåst och lättare. Träningen har ju legat nere mer eller mindre helt den senaste månaden, så det är svårt att säga hur stor effekt den har haft, men just nu känns kosthållningen rimlig och hållbar och jag fortsätter som jag har börjat.

Det blev en tur till Salem idag igen, banken den här gången. Min bankdosa visade ”batt 0” igår kväll och jag ringde supporten i morse. Hon berättade att den räknar ned från ”batt 5” för att varna om att batteriets dödskamp har inletts och det lät bekant från när jag hämtade ut dosan för några år sedan, men jag måste ha missat alla de varningarna. Hehe. Alltså gick jag till banken och fick en ny. Från felmeddelande till ny dosa på mindre än 12 timmar – jag kände mig oerhört effektiv! En sammanlagd promenadtid på 60 minuter med stavar. Idag fick jag upp tempot ytterligare. Foten gjorde ont i början, men när jag hade fått upp värmen ordentligt gick det över för att komma tillbaka sjufalt efteråt. Skit samma, tänker jag för jag är så kräkleds på att bli hindrad av och av att behöva ta hänsyn till den där förbaskade foten! Voltarensalva, värktabletter och fotledsskydden.

Minns ni fenomenet med de volymsänkande sträckorna? I tisdags gick jag förbi koloniträdgårdarna vid Garnudden, förbi tennishallen och upp för backen, genom tunneln och gångvägen mot Salem. Det var inga problem med volymen i lurarna tills jag kom till tunneln i centrum vid plaskdammen, då sänktes den till noll. När jag gick hemåt fungerade inte volymen många meter i taget, faktiskt inte ens när jag kom in på vår gård. Idag gick jag exakt samma väg både dit och hem, men jag hade bytt till ett par nya lurar och det var inga som helst problem. Jag hade musik varenda meter! Jag fattar ingenting… Det förblir ett mysterium.

 

Tårar och renhet

Klockan 20 över 8 steg jag upp. 1 timme senare satt jag i vardagsrummet och grät. Jag har städat idag. Det första jag alltid gör är att fälla upp torkställningen på balkongen för att kunna lägga ut mattor och kuddar för vädring. Jag trampade snett och vrickade till foten. Den högra naturligtvis för det är väl lika bra att fortsätta på den fot som snart är obrukbar? Jag svor högt och trodde inte att det var sant. Jag kände mig motarbetad och jag grät. ”Ska det aldrig ta slut?!”, frågade jag högt och lade till några väl valda kraftord. Naturligtvis skulle jag ha kunnat skjuta upp städningen, men jag blev så kräkfärdigt leds på fotjäveln att jag genomförde det jag hade planerat även om det blev en ”bas-städning” utan något extra gnuggande. Den allmänna klumigheten höll i sig och jag rev ned saker och tappade saker och saker trillade ned i huv’et på mig och jag undrade om jag skulle överleva dagen över huvud taget. När jag var färdig och stod i duschen tillät jag mig att känna efter och foten värkte ordentligt. Stukad snarare än vrickad. Voltaren-salva och högläge. Minnesbilder… Trösten är att lägenheten är ren, lakanen är rena, pyjamasen är ren, jag är ren och eftersom det är fredag finns det choklad & chips hemma. Elin är med Robin på Grönans säsongsavslutning där Europe står på scenen. Pär tältar på Sörmlandsleden med sin syster med son. Frid råder.

                                                                                                

Det enkla

Ett paraplyställ som får hålla reda på allt utom paraplyer t.ex. gångstavar och enbenta kamerastativ. Så smart och så enkelt! Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Hos Gerdmans  finns enkla paraplyställ som inte kostar skjortan.

 

Det matchar brandsläckaren.
Det matchar brandsläckaren.
Perforeringen minskar intrycket av plåtburk.
Perforeringen minskar intrycket av plåtburk.

Social baksmälla

Vi hade Vårat Gäng här på middag igår (minus svärisarna som är på Öland). Det var god mat (Pärs förtjänst) och trevligt större delen av tiden. Jag var nervös för att träffa Robin för första gången sedan mitt psykbryt och jag var inte avslappnad för fem öre under de dryga 4 timmar som de var här. Vid några tillfällen hamnade jag mitt emellan 2 olika samtal som pågick i varsin ände av gruppen och jag upplevde det som oerhört påfrestande. Jag fick anstränga mig enormt för att fokusera på det samtal som jag själv deltog i och utestänga det andra. Nästan kortslutning i hjärnan. Det var lättare mot slutet när jag var för trött för att delta i något samtal utan bara stängde ute rubbet. Slutresultatet av middagsbjudningen var tillfredsställande så till vida att jag inte fick något psykbryt, jag skällde inte ut någon och jag var inte gapig. Kan man begära mer? Hehe. Jag fick bita ihop vid flera tillfällen för att inte börja argumentera där en argumentation inte hörde hemma. En sammanlagd ansträngning som gav mig social baksmälla.

Jag vaknade vi 9 idag, gick på toaletten, tog mina mediciner + Ipren mot huvudvärk (man skulle kunna tro att jag hade en vanlig fyllebaksmälla), startade den dagens första tvättmaskin och sov sedan till 12. Efter det har jag känt mig som en människa.

Nu tänker jag gnälla på dagens unga vuxna som antingen inte vet något om vanligt hyfs eller helt enkelt skiter i det. Nästa gång Vårat Gäng kommer hit ska jag samla in alla mobiler och låsa in dem i ett skåp för det är så förbannat oartigt och otrevligt när en eller flera av gästerna sitter med sina mobiler och klart och tydligt signalerar att ”Nu tycker jag att det börjar bli tråkigt”. Det finns inget annat sätt att tolka det på. När de dessutom sitter och fnissar över bilder från en gemensam utekväll…

De flesta gånger som Pär och jag är bjudna hem till svärisarna eller svägerskan (på middag) brukar vi ta med t.ex. blommor. Artighet och ett tecken på uppskattning för att de har lagt ned tid och energi på en middagsbjudning. Även om det handlar om Pärs föräldrar eller Pärs syster dvs. släkten, så har vi aldrig satt ordet ”bara” framför som ett sätt att signalera att det ju inte handlar om Nobelmiddagen. Om svärisarna hade varit med igår, så vet jag att de hade haft blommor med sig. Svägerskan bad om ursäkt för att de inte hade något med sig. Hon hade jobbat hela dagen och de hade inte hunnit. Det faktum att hon bad om ursäkt visar att vår inbjudan uppskattas och det är mer än ”bara hennes bror” som de besöker. Jag kräver inte presenter och blommor i en ständig ström, men jag vill inte bli tagen för given. Jag har skrivit i allmänna ordalag, men jag hoppas ändå att budskapet når fram.