Galapagos och MoS

En riktigt bra dag för mig är en som jag inte har några förväntningar på, men som visar sig bli himla trevlig där allt flyter och klickar och helt enkelt fungerar. Idag var en sån dag. Vi åkte hemifrån klockan 13 och körde först hem till Robin där vi släppte av Elin och Selma. Sedan fortsatte Pär och jag till Naturhistoriska där vi hade köpt biljetter till en film om Galapagos på Cosmonova. Den var i 3D, så vi fick låna glasögon som visade sig vara rejäla doningar och fjärran från den pappvariant med grön plast för höger öga och röd plast för vänster. Det var så läckert och mycket intressant! Galapagos-öarna är så pass isolerade att det har utvecklats helt nya arter. En skrakfågel där vingarna har krympt och inte längre fungerar att flyga med samtidigt som kroppen har blivit tyngre och spolformad för att den ska kunna simma under vattnet. En pingvinart som förirrat sig från sydpolen och för att klara sig i det varma klimatet har krympt till halva storleken. Förutom sälar verkar det inte finnas däggdjur där. Måtte människan aldrig förstöra de öarna!

Sedan åkte vi till Mall of Scandinavia i Solna. Det positiva först: det var snyggt, väldigt snyggt. Och fräscht (Gallerian och Skäris kan slänga sig i väggen!). Garaget var målat i sektioner av orange, ljusgrönt och rosa – jag gillar färg! – med roliga prickar i olika storlekar. Toaletterna var fräscha, rymliga och gratis. Vi åt middag på Indian Garden (Chicken Tikka och nan-bröd) och det var väldigt gott. Lindt har en egen affär där jag plockade ihop en påse med mina favoriter bland deras chokladkulor. På Hemtex gjorde vi fyndet med stort F i form av rabatter på sammanlagt 1400 kr när vi köpte ett nytt täcke och 2 nya kuddar till mig. Det tunna, svala duntäcket var prissänkt med en tusing och kuddarna var 2 för 1. Det negativa: det är sinnessjukt!!! Så stort och allt med syftet att spendera pengar. Det kan omöjligt finnas behov för ännu en galleria! De har öppet till 20 varenda jäkla dag, till och med idag (Valborg) och ännu hemskare i morgon, 1:a maj. Det kändes så amerikanskt äckelvräkigt och gjorde mig beklämd. Det tar ca 45 minuter att åka dit, så det lär inte bli alltför ofta.

#mernätkärlek

Jag provade att ha en andra blogg på Blogg.se, men efter ett par veckor kände jag att jag inte hör hemma där. De populäraste inläggen har alla varit utan substans med betoning på foton. Jag tog bort bloggen igen, men jag hann med att se en efterlysning från mysafety.se som letade efter bloggare som vill prova på deras försäkring av ID-skydd gratis i 1 år. Eftersom jag har blivit misstänksam med åren kollade jag runt – amatörmässigt – på nätet efter negativa skriverier om mysafety.se, men jag hittade inga. Jag anmälde min blogg, Mitt liv i ord, och tänkte inte mer på det. Idag kom det ett makalöst silverglänsande vadderat kuvert med ett brev som förklarade att jag nu har en gratis försäkring som ska hjälpa mig att bl. a. hålla nättrollen stången. Den skulle ha varit bra att ha när jag skrev inlägget ”Minerad mark” i min gamla blogg…

Jag fick en liten present med brevet...
Jag fick en liten present med brevet…
… som ser ut som en liten laptop …
... med ett tangentbord av choklad!!
… med ett tangentbord av choklad!!
En putsduk till skärmen på min riktiga chokladfria laptop.
En putsduk till skärmen på min riktiga chokladfria laptop.

Allt är värt ett försök!

Snobben skriva

 

Man ska aldrig säga aldrig

”De är så förbenat fula! Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att släppa in såna över min tröskel!” Jag står för det uttalandet, men jag är inte bara gapig och kategorisk, jag är människa oxå och som människa har jag rätt att ändra mig. Det handlar om Foppa-toffeln eller Crocs som originalet heter. Jag har släppt in ett par kornblå Crocs över min tröskel. De är sköna. Väldigt sköna. Jag köpte ett par till Pär i födelsedagspresent och passade på att köpa till mig själv oxå. Senaste gången jag städade fick jag så himla ont i fötterna av Scholl-tofflorna som kändes hårda och stumma, särskilt under hälen och det ständiga hotet om The Return of the Hälsporre. Det finns undersökningar som visar att Crocsen är bra när man vill hålla hälsporren stången, så vad väntade jag på?

Crocs

Osynlig renhet eller ren osynlighet

Det regnade inatt, men inte i morse. Asfalten hade torra fläckar. Mörka moln. Jag gjorde mig i ordning för att gå ut med stavarna när det blev väldigt mörkt i stil med tänd-lampan-mörkt. Jag öppnade ytterdörren och kikade ut och fick bekräftat att det ösregnade. Meh! Hela förmiddagen bredde plötsligt ut sig i otrevlig sysslolöshet. Jag ska putsa fönsterna! Sagt och gjort. Nu kan vårsolen komma tillbaka och skina på mina rena fönster; så rena att de är osynliga. Det tog en dryg timme (7 fönster inklusive balkongdörren) och jag fick rejält ont i handen. Sedan blev jag vansinnigt trött och somnade sittande i soffan. En tupplur på en dryg timme.

Segt knäckebröd

Jag hade tänkt att kombinera dagens promenad med en sväng förbi Bamses för att hämta ett bokpaket och till det behövdes ingen ryggsäck, men precis när jag låser ytterdörren får jag ett sms och någonting säger mig att jag bör kolla det direkt. Magkänslan sviker sällan för det var ett meddelande om att ett annat paket fanns att hämta i Salem. Jag låste upp igen och hämtade ryggsäcken. Det tog 25 minuter att gå till Salem och 45 minuter hem. Det var skönt, men vristerna tar stryk. Ska jag investera i ett par MBT med skaft?

Jag har ett lyx-problem i form av segt knäckebröd. Förr om åren var förpackningarna från Wasa försedda med klister i kanten som gjorde det möjligt att återförsluta paketet och då hölls brödet knäckigt. Nu har jag provat att förvara förpackningen i en tätt försluten påse, men det har inte hjälpt. Hos Bluebox finns en rolig brödburk som jag har haft ögonen på ett bra tag och nu när jag tröttnade på det sega knäckebrödet slog jag till och köpte en röd och det var den som hade anlänt till Salem. Nu ska Pär få använda sin fiffiga etikettmaskin och skriva ut ”Wasa Havre” som jag ska märka brödburken med.

Brödburk från Koziol finns hos Bluebox.
Brödburk från Koziol finns hos Bluebox.

Droger och hörlurar

Vinsten från Storytel kom idag: hörlurar från Urbanears. Härlig orange färg! Pär är ju en aning färgfeg och hans kommentar var: ”Ja, man lär inte tappa bort dig…”. Tillsammans med min knallrosa regnjacka lär jag synas ordentligt. Mer färg åt folket!

Överdraget på bågen och kuddarna på insidan av lurarna kan tvättas. Det följde med en liten tvättpåse!
Överdraget på bågen och kuddarna på insidan av lurarna kan tvättas. Det följde med en liten tvättpåse!

Visste ni att saliven innehåller droger? En kusin till morfinet som heter opiorfin. Det handlar naturligtvis om minimala doser, men det är tillräckligt för att det skulle kunna kopplas till tröstätande; du är deppig – du äter – saliv avsöndras – opiorfinet gör att du mår bättre – du äter mer för att få må bra. Eller halstabletter! Varje läkare jag har träffat hävdar ju att det inte finns någon halstablett som egentligen har en lindrande effekt och det stämmer för det är förmodligen opiorfinet. För att inte tala om alla som hela tiden maler på tuggummi… Det här lärde jag mig medan jag lyssnade på ”Charmen med tarmen” av Giulia Enders. Det är en intressant och mycket begriplig bok. Den gör sig kanske bäst som fysisk bok eftersom illustrationerna är väldigt charmiga.

 

 

Vårtecken och lakrits

En promenad runt Flaten på 70 minuter. Jag var frusen innan jag gick och det snöade lätt, så det var vinterjackan som gällde. Inga stavar idag, jag kände inte för det. Det gick bra och det var skönt med flera bra gånglåtar efter varandra. Jag har haft jävligt ont i vristerna efteråt, särskilt den vänstra.

Uggla

Ett vårtecken, snön till trots, är att de har sopat bort gruset!
Ett vårtecken, snön till trots, är att de har sopat bort gruset!

Dagens låtlisterepresentant är en klassiker på 30 plus, ”Something about you” med Level 42. Jag. Tröttnar. ALDRIG. På. Den. Här. Höj volymen!

Vad vore livet utan lakrits? Urtrist och smaklöst! Det finns lakrits och lakrits. Det ska vara salt lakrits. Haribo har salta piastrar – det är riktig lakrits. Djungelvrål är bara låtsaslakrits med salt på. Det är svårt att hitta bra lakrits, så när jag hittade Lakritsroten kändes det som att komma till himlen. Jag scrollade och klickade och dreglade länge innan jag gjorde en beställning som jag hämtade idag. Det var mycket… Lite för mycket, så Elin fick påsen med laktrits-hallon-fudge.

Lakrits, lakrits, lakrits!
Lakrits, lakrits, lakrits!                                                                                                      

Jag vann ett pris!

Storytel har en podd där de pratar om böcker och om att läsa/lyssna. I den senaste podden, nr 26 pratade de om fin och ful litteratur och ville veta vad vi som lyssnar tyckte. Det fanns en möjlighet att vinna ett par Storytel-orangea hörlurar. Min uppfattning om vad som är fin och ful litteratur har varit tydlig länge och jag skrev så här:

”…har bara en sak att säga om finlitteratur och fullitteratur: det finns bara åsikter. Det finns ingen fakta som säger att en bok är bättre / finare än en annan. Hur 17 kan forskare uttala sig om vad som är bra och dålig litteratur?! Det finns knep för att bygga upp en skickligt berättad historia, men om den sedan hör hemma i nobelhyllan eller i kiosken, avgörs av läsaren. Samma sak med Melodifestivalen och Oscarsgalan: åsikter, åsikter, åsikter. Läs, bara läs! Stephen King är på väg att få upprättelse. Han är snart i finsalongerna av någon anledning. Han är en av de absolut skickligaste berättarna, tycker jag (åter igen – en åsikt), men har rynkats på näsan åt hittills. Vem bestämmer det? Det finns bara en sorts litteratur och det är de böcker jag läser och tycker om. Basta!”
De tyckte om det och jag vann hörlurarna!

Spik i ryggen

Nu är jag snaggad igen, befriad från jobbigt täta hårmassor. Rosie är en klippa! I vanlig ordning gick jag till tebutiken och fyllde på förråden för 2 månader framåt. Många påsar med te. Jag hade mina vanliga vinterkängor på fötterna och de har jag inte haft någon gång hittills den här vintern. De är sköna och därför förstår jag inte varför jag har så satans ont i ryggen. En rejäl spik som inte ens 1 Treo vid lunch och 2 Treo efter middagen rår på.

Frid råder

När jag har städat större delen av dagen, som idag, så tar Pär hand om middaxdisken fast han lagat maten. Det är en fördelning som jag har insisterat på, men han tycker att den är rimlig. Frid råder. Det är rent & fräscht och undanplockat. Frid råder. När jag skivade upp marsvinens gurkbitar efter middagen (en engångsföreteelse som de tyckte var så lysande att de insisterade på att den skulle bli en tradition och de fick som de ville) kom Bibbi framtassande under köksbordet. Hon är en försiktig gris och är mest en släpvagn till mamma Mimmi. ”Nä, men, hej Bibbi!”, sa jag. ”Hämtar du gurka åt morsan oxå eller bara åt dig själv?” Hon stannade till som för att säga ”Titta vem jag har med mig” och där kom Mimmi. Ingen tveksamhet i stegen där inte. Hon hämtade sin gurkbit själv! Jag blev så glad att jag blev tårögd och en tyngd lyftes bort, den ångest som alltid finns när något av marsvinen inte mår bra. Frid råder!

En keramikskylt som jag köpte i Italien. "Attenti alla cavia" - Varning för marsvin.
En keramikskylt som jag köpte i Italien. ”Attenti alla cavia” – Varning för marsvin.