Allmänt | Mitt liv i ord

5,3 kg ljus och Eartha Kitt

Stavgång tur och retur Salem, 20 minuter + 35 minuter. Åh, vad det var skönt!! Lagom mycket kläder, ork och tempo. Det var precis vad kroppen behövde och det känns ordentligt i ryggmusklerna. Jag orkade 30 knäböjningar också. Jag hämtade paket (det sista för i år), blockljus från Lagerhaus. Man skulle kunna tro att affärerna svämmar över av röda blockljus så här i december, men varken Konsum, Coop eller ICA har haft det. När jag saknar den rätta fysiska orken att ränna runt i affärer, så går jag ut på nätet, men jag fick leta ett tag. På flera sajter var de röda slutsålda och det är ju begripligt, men Lagerhaus hade det jag var ute efter. 4 julröda – oparfymerade!! – och 4 i blandade färger för när jul och nyår är över. Jag var tvungen att skära upp paketet med hjälp av nyckeln och lasta över ljusen i ryggsäcken och det blev tungt, 5,3 kg (jag vägde ryggsäcken när jag kom hem). Den sista biten hem var jag ordentligt trött och det var nog den extra vikten som känns i ryggmusklerna nu.

Varför lyssnade jag inte på min jullista när jag var ute? Duh! Eartha Kitt får vara låtlisterepresentant med ”Santa baby”. Den är med i en av mina absoluta favoritfilmer, ”Julnötter” (Mixed Nuts) med Steve Martin.

marsvin-julkort__

Testing, testing!

När det kör ihop sig och den ena personen är förkyld medan den andra är ett bräckligt käril – då känns det lyxigt att få matvarorna hemkörda! På Pärs initiativ provade vi Coop online och fokuserade på de tunga grejjerna som mejerivaror och tvättmedel. Han beställde igår kväll, betalade med kort och jag tog emot leveransen idag. Häpp! Vi kommer nog att utnyttja den tjänsten igen.

SM. MS. SMS. MMS. MSM. MetylSulfonylMetan som finns i alla våra celler, men det utsöndras och behöver fyllas på. Jag fick tipset i klimakteriegruppen på FB och tycker att det är värt ett försök. Det lägsta priset hittade jag hos Svenskkosttillskott. Eftersom det finns naturligt i kroppen och i alla celler kan det hjälpa till att lindra/förbättra en hel del. För min del vill jag se om jag blir piggare, stabilisera blodsockret, lindring av magkatarren och känslan av uppblåst mage, minskar träningsvärken, lindring av pollenallergin och ledbesvären och – det senaste abret – torra ögon. Det är värt ett försök! 1/4 tesked med 2 dl vatten per dag den första veckan. Sedan ökar jag på med 1/4 tsk varje vecka tills jag tar 1 hel tsk. Jag tog den första dosen idag och förväntar mig ingen snabb effekt utan ger försöket ett par månader.

En äcklig dag

Nu är jag härligt snaggad igen! Jag var hos Rosie klockan 11 vilket var 2 timmar senare än min vanliga tid och allt har varit förskjutet 2 timmar och det har – löjligt nog – stressat sönder mig. Dessutom blev det inte mer än 5 timmars sömn eftersom jag vaknade redan vid 6 och inte kunde somna om. I vanliga fall brukar jag vara på väg till Rosie vid halv 9 och då är inga affärer (utom de på Centralen, sinnessjukt nog) öppna och det är bara jobb-folk i farten och det är faktiskt lättare att ta sig fram bland dem för de strosar inte med näsan i mobilen. Idag var allt öppet och det var fullt av julstrosande idioter. Jag hade noll och intet tålamod med dem! Hos Rosie var det bara hon och jag, inte ens radion var på och vi pratade och allt möjligt och det var såååååå lugnt och skönt!

Det var när jag kom till t-centralen som det började gå fel. Prat. Julmusik. Reklam. Rörlig reklam. Doften av varm korv. Julbelysning. Fler idioter med näsan i mobilen. Tiggare. Musiker med dragspel och trummor. Mer folk. Drottninggatan blev ett gatlopp där mina sinnen attackerades. Jag påminde mig själv om att andas. Andas!! Mentala skygglappar och blicken i marken. Andas. Folk överallt. Runt hörnet och in på Kungsgatan till tebutiken. Som var knökfull. Andas. Jag gick in och började vänta och gud ske lov gick det fort. (Trots att det var så mycket folk att det inte gick att inte stå i vägen var de 3 tedamerna trevliga och snabba och stämningen var uppåt även bland oss kunder.) När jag tog min påse och skulle gå hade det blivit kö ut genom dörren. Jag flydde!

Under tiden från t-centralen tills jag flydde ut ur tebutiken hade jag sms-kontakt med Elin. Eller försökte. Jag kunde inte formulera meningar och kände ilskan puttra under ytan. I hennes ände var det lugnt, hennes sinnen blev inte attackerade och jag kände mig elak för att jag helst av allt ville texta: ”Lämna mig ifred!”. Jag hade så ont i fötterna. När jag damp ned på tågsätet 15 minuter senare var jag gråtfärdig. Elin var i skolan och sa att hon kunde hoppa på samma tåg när det kom till Flemingsberg och så blev det. Då hade jag hunnit samla mig. Vi stödhandlade på Konsum (Pär är fortfarande hemma med sin förkylning) och släpade oss hem uppför trappor och backar. Klockan var kvart över 14 när vi klev in genom dörren och då kände jag irritation, ilska och panik. En snabb dusch och en jävligt sen lunch (som smakade blä). Efter 2 avsnitt av ”Grey’s anatomy” där Derek Shepherd checkar ut från serien i ett av dem (Patric Dempsey vill inte vara med längre) och 1 extra Lyrica somnade jag sittande. När det var dax att äta middag klockan 17 hade jag inte ens dukat undan lunchbrickan. Hela dagen har varit förskjuten, sned och äcklig! Jag kunde bara peta i mig en halv laxkotlett och 2 körsbärstomater. Jag är beredd på att vara utslagen i morgon.

”Begränsad vidarekoppling är aktiv”. Är det någon som förstår den meningen? Jag hade programmerat in fel nummer till Vårdcentralen i mobilen och har försökt att ringa hela eftermiddagen bara för att få ”Begränsad vidarekoppling är aktiv” som ett snabbt förbiilande meddelande när samtalet avbröts. Vad fan betyder det?! Varför fick jag inte ett meddelande om att numret var fel eller att abonnent saknas? Jag trodde att det var fel hos VC:n, överbelastning eller vad som helst. Det där är en goddag-yxskaft-formulering som antyder att jag har gjort ett val så att en tjänst har aktiverats. Det var inte rätt dag för den sortens idioti!!

Klockan är 22 och jag har just tagit min älskade Stilnoct, så nu vet jag att den här äckliga dagen är slut. Halleluja!

Mina svärisar

Igår var svärisarna här på middag, bara de 2 och så Pär och jag. En enkel vardagsmiddag i lugn och ro med möjlighet att prata och med 3 marsvin som, med täta mellanrum, påminde om att de brukar få gurka när vi har dinerat färdigt. Inget bakgrundssurrande från de andra eller behov av att höja rösten för att göra sig hörd. Vi tyckte om det alla 4 och svärmor sa att hon bestämt sig för att fortsättningsvis dela upp Vårat Gäng. Lite mindre sällskap, men oftare. Vi skrev under på det! Det är bättre för mig oxå, mindre stress eftersom det blir färre intryck. Även en ökad chans till djupare samtal i stället för småprat eller gapiga diskussioner.

Svärfar har hunnit bli 81 och svärmor fyllde 80 i år. Jag har svårt att fatta det eftersom det känns som det var igår som Pär tog med mig till Klara Östra för att Träffa Föräldrarna och det var för 25 år sedan. Då var de några år äldre än vad Pär och jag är nu. Åldern har tagit ut sin rätt och de är, helt naturligt, smått skruttiga. Däremot har svärmor fått besked om att hennes hjärtfel inte är operabelt med tanke på hennes ålder. Det var ett hårt slag och det tar tid för oss alla att fatta. Beskedet är ingen dödsdom som sådan, men innebär ändå att tiden är tydligt begränsad för henne jämfört med oss andra. Julen närmar sig och den förstärker känslan av att tiden måste tas till vara. Är det hennes sista jul? Vid varje tillfälle jag har träffat henne de senaste månaderna har hon uttryckt sin rädsla genom att antyda att hon nog inte kommer att vara kvar så mycket längre. Det gjorde hon även igår. Samtalet dog bort under några sekunder innan svärfar bytte ämne. Idag tog jag upp det med Pär som oxå hade lagt märke till det. Han, precis som jag, tycker att hon måste få säga så. Högt, så att alla hör. Få sin rädsla bekräftad och inte bortviftad. ”Är det så du upplever det?” vore den enklaste och rakaste frågan vi kan ställa. Jag har förståelse för att svärfar inte uppmuntrar det här. Han lever med henne och enligt Pär är det inte första gången hon uttrycker sin dödlighet i ord och att höra det dagligdags är prövande för vem som helst. Ännu värre när han själv är rädd. Jag minns att min pappa berättade att mamma alltid hade varit rädd för att ”bli kvar”, men att hon slapp det i och med att hon dog 2 år före honom. Jag känner likadant. Jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att bli ensam kvar.

Både Pär, hans syster och jag tycker att svärmor skulle behöva en samtalskontakt. Jag har även gett henne rådet att inte förkasta antidepressiva mediciner. Till saken hör att hon precis som svärfar (och Pär och hans syster) är envis som en gammal get och det är ett väl etablerat faktum att man inte kan hjälpa den som inte vill ha hjälp. Man har alltid ett val. Svärmor kan välja mellan att ta hjälp av vartenda piller som behövs och en samtalskontakt för att få må så bra som möjligt den tid som är kvar eller att grotta ned sig i domedagskänslan. Att slippa ha ont, att slippa ångest och att få sova ordentligt på nätterna (i stället för att sitta och nicka till under dagtid) minskar stressen och gör mycket för hälsan även om det inte lagar hjärtat. Hur ska vi uttrycka oss för att hon ska vilja det själv?

Vi fick en julros igår och det blir upp till mig att hålla liv i den... — Vi fick en julros av svärisarna och det blir upp till mig att hålla liv i den…

Ett enda stort meh!

Hur många gånger kan man vakna under en enda natt och det ändå räknas som sömn? Jag har sovit dåligt. Uselt. Pär är på Öland (igen), så vid 8 var jag upp och utfodrade pipmojarna. Det tog 10 minuter. Huvudvärk (möjligen pga. av drag från halvöppet fönster) och känningar av magkatarr. Halv storm och tvärmulet. Jag tänkte definitivt lägga mig igen, men frågan var om jag skulle starta dagens första maskin med tvätt? Nah! Somnade vid 9. Från halv 11 och framåt gjorde jag flera misslyckade försök att vakna. Det gick inte! När jag kollade klockan nästa gång var den kvart i 13. Meh! Hur seg som helst och på dåligt humör vacklade jag in i köket och utfodrade pipmojarna igen, pellets denna gång. Tvättdag. Duschdag – absolut nödvändigt. Orkidédag. Och så måste jag ju äta nåt. Te (blaskigt) och flera skivor rostat bröd med bara smör (mums!) medan jag såg ett avsnitt av ”Bron” på svtplay. Den tredje säsongen är nog den bästa! Vad skulle jag läsa då?! Det uppstår alltid ett vakuum efter en riktigt bra bok. Ett sting av lättad lycka när jag såg ”Livet går vidare” i min olästa hög. Jag hade glömt den! Dagen har hasat sig fram. Operation Dygnsvändning startar i morgon. Jag har haft svårt att hitta en vettig anledning att stiga upp före lunch hela den här veckan eftersom jag inte har kunnat promenera, men imorrn ska jag ut. Bara det inte ösregnar. Jag mår dåligt av att inte ha en vettig dygnsrytm och av att inte röra på mig. Blä!

Som en kalv på grönbete

Jag har varit utomhus idag – tralalaaa! Rubriken är en aning missvisande om man tänker sig en ystert skuttande kalv för det handlade inte om något ystert skuttande – jag har inte fler fötter att stuka nu – utan om en promenad tur och retur Salem, 2 x 20 minuter. Varken minusgrader eller frost idag utan 8 plusgrader och regnjackan. Foten har repat sig oväntat bra och jag kunde gå på den obehindrat redan i onsdags och inte har jag fått ont efter dagens runda heller. Sträckningen av höger bröstmuskel höll i sig obehagligt länge och i onsdags – det hände mycket i onsdags! – misstänkte jag att det handlade om ett brutet revben eftersom jag hade svårt att t.ex. dra djupa andetag utan att det kändes av, men nu har det rättat till sig.

Mitt introverta jag blev chockat av att konfronteras med så många människor. På apoteket fick jag vänta i alla fall 10 minuter innan jag fick mina Stilnoct. Det var varmt och tjattrigt och foten värkte så smått. Utanför ICA hade Röda Korset nån sorts jippo med damer med insamlingsbössor och försäljning till förmån för de sämre lottade. Inne på ICA var det oxå livat och jag plockade åt mig det jag behövde av tulpaner, bananer, Cillit Bang och blockljus kryssande mellan kundvagnar och personal för att hamna i fel kö. Det var som att springa in i automatiska dörrar som inte öppnas. Mannen i kassan var … såååå … lååångsam … och … kunde … sänka … humöret … på … den … mest … levnadsglada … med … sitt … trötta … ”Heeej…”. Han fick mig att tänka på Ross i det allra första avsnittet av ”Vänner”. Mitt introverta jag knuffade mig i ryggen hela vägen hem.

Ett ljus med en varg på! Jag kunde inte stå emot. Det blev även ett med en uggla på.

Jag har använt massagebältet varje kväll. 15 minuter shiatsu-massage som är ljuvlig! Ryggen har känts bättre och jag har inte haft känslan av spik i ryggen trots att den stukade foten har tvingat mig till att sitta mer än jag tycker om.

Benmuskler och hudvård

Stavgång i 60 minuter och det gick väl an. Jag hade i alla fall armkraft nog att trycka ihop stavarna. När jag kom hem gjorde jag 40 knäböjningar enligt utmaningen och de kändes! Jag har aldrig gjort så många i ett svep förut. Lårmusklerna har blivit mycket starkare sedan jag började göra den övningen i samband med gummibandsträningen och det faktum att jag pallar 40 stycken efter 1 timmes stavgång är ett bevis på att de har effekt! Det är skönt att ha starkare benmuskler.

Förra sommaren letade jag med ljus och lykta efter hudvårdsprodukter som kunde få bukt med mina torra partier i ansiktet. Det visade sig att Nivea hade vad jag behövde. Jag fick för mig att sno lite av Elins ansiktsskrubb och jag tyckte mycket om den. Det behövdes inte mer för att dra igång ett dille som fortfarande, ett drygt år senare, håller i sig, men dillet håller i sig för att det fungerar, doftar fräscht och inte är löjligt dyrt. De torra partierna är helt borta. Hyn är mjuk och len och känns fräsch. Det enda jag inte använder är hudlotionen för den räcker inte hela vägen, så där håller jag fast vid Essex.

Stockholm, mensvärk och pyjamas

Jag vet hur lång tid jag behöver på morgonen för att vakna, göra mig i ordning, x antal toalettbesök och frukost dvs. basic och eftersom jag är en vanemänniska av guds nåde och gör mycket på rutin kör det sällan ihop sig, men trots att jag upplevde det som att jag gjorde allt i den ordning jag brukar var det knappt att jag hann äta frukost innan jag var tvungen att gå för att inte missa tåget. Märkligt!

Det var dax att besöka Rosie för att hon skulle befria mig från håret. För varje besök har jag bett henne att tunna ut det lite mer och vid de 2 senaste besöken har vi gått hårt fram med resultatet att frisyren har hållit sig väldigt bra i 6 av de 8 veckor som går mellan besöken. När hon hade klippt, tunnat och putsat färdigt och innan vaxet var på plats fick jag dra igenom det lilla som fanns kvar med händerna och när de gled över den snaggade, sidenlena nacken kunde jag inte låta bli att utbrista: ”Det är så skönt!!”. Hon är så duktig och så bra på att tolka mina önskemål och värd varenda krona!

Efter frisören blev det tebutiken, som vanligt där jag bunkrade upp med te så att det räcker i 8 veckor. Medan mitt te mättes upp och packades i påsar kikade jag runt mot bättre vetande för det innebär ofta ett impulsköp… Det blev en svart-vit burk med mumintrollet på. Jag kan inte motstå mumin…

Klockan var 12 när klev in genom dörren hemma. Jag var trött, hade en djävulusisk mensvärk och hår innanför kläderna som kliade. I rask takt fick jag av mig ytterkläderna, gav marsvinen mat (1 timme för sent), tog en värkkombo och en snabb dusch innan jag gjorde lunch och parkerade min lekamen i soffan. Jag hade bestämt mig för att sova middag innan jag ens gick hemifrån i morse och eftersom Pär ställde upp på att ta veckohandlingen själv (tack!) bytte jag helt sonika om till pyjamas och kröp ned i sängen för att få möjlighet att sträcka ut kroppen och vila ordentligt. Nyduschad, nymatad, pyjamas och tyssssstnad – ett av recepten för lycka. Ett hallelujamoment.

Jag fick ett till hallelujamoment när det blev te & lässtund. När jag drog iväg i morse fann jag mig själv i en otäck lässituation i och med att jag skulle börja på en ny bok som jag inte visste om den var bra. Skitläskigt var bara förnamnet. ”Metro 2033” var inte bra. Om jag ska se det mer positivt, så var den helt fel bok för mig just då. Jag har alltid en ljudbok med mig i mobilen, ”Färjan” som, efter flera timmars lyssnande, aldrig blev bra. Urtrist uppläsare. En fysisk-bok-nit och en ljudboksnit. Men så började jag läsa ”Så tuktas en svinpäls” på kvällen och fick en endorfinkick! Halleluja! Jag bytte ljudbok oxå till ”I vargavinterns land” med Kerstin Anderssons behagliga stämma. Frid råder!

Tyresta nationalpark

Vårat Gäng (minus Elin och Robin) åkte till Tyresta nationalpark idag. Det var kanonväder och väldigt skönt att komma ut. Jag hade gångstavarna och även om tempot var allt annat än högt, så var de bra att ha. Ängsmark och skog är knöligt och mina sönderstukade vrister är tacksamma för allt stöd de kan få.

Naturum-huset har samma form som Sverige (när man ser det ovanifrån) och invigdes 1997.

Inne i Naturum stod den här lilla skulpturen. Pär trodde det var en bäver. Meh! Det syns ju tydligt att det är en lämmel!

En stor likhet med några av familjemedlemmarna som var kvar hemma i sin bur. — En slående likhet med de familjemedlemmar som var kvar hemma i sin bur.

Utsikt från fågeltornet mot den lilla byn med lanthandel och utomhusfik.

Våtmarker som i vanliga fall (antar jag) har ett rikt fågelliv, men just idag syntes bara ett par änder.

När man är ute med Vårat Gäng är målet det samma: fika, äta, förtäring. Däremot är det lite pinsamt att gå direkt från parkeringen till caféet, men efter en dryg timmes strosande i naturen landade vi i ett rustikt café med rejäla takbjälkar och trämöbler. På ena väggen hängde 2 par hederliga träskidor med den sortens gamla bindning som jag minns från min barndom. Varm choklad med vispgrädde och en ost & skinkmacka. Väldigt gott och hög kvalitet!

Utanför caféet stod dessa skulpturer tillverkade av skrot/gammal plåt och metall. Katten hade en prislapp på 2400 kr. Jag skulle gärna ha köpt fåret för att inte tala om lämmeln.

Olycksbådande

Jag har ett paket att hämta i Salem. Igen. Jag har ingen lust att gå dit. Igen. Nu har jag fått en påminnelse oxå, men idag har jag en olycksbådande känsla av fredagen den 13:e de Luxe. Jag vaknade med en dundrande huvudvärk. När jag skulle fortsätta att lyssna på min bok, så är jag utslängd från mitt konto och kommer inte in! Jag har förnyat lösenordet och kommer in på dator-kontot, men inte i mobilen. Jag har startat om mobilen. Jag har till och med avinstallerat och ominstallerat appen, men jag kommer inte in. Nu har jag kontaktat supporten, men det kan ta upp till 2 arbetsdagar. 2 dagar utan ljudbok!!! På Journaliskursen har ”Min lya” teknikproblem och jag har svårt att publicera mina texter vilket är andra gången sedan kursen startade för 3 veckor sedan. Och så har jag ont i foten. Och så är det den 15 oktober idag och 2 år sedan jag åkte i backen när jag var ute med stavarna och foten är fortfarande inte bra, så jag tänker inte på några villkor sticka näsan utanför dörren idag!