Kategori: Allmänt

Övervakningskameror

Under det senaste halvåret har jag läst om planer på eller önskemål om övervakningskameror vid återvinningsstationer och i vårt centrum, Rönninge samt i Salem. På SL finns de redan. Jag är för övervakningskameror som sådana, men problemet är vilken nytta de kan göra. De fungerar inte i avskräckande syfte och varför skulle dem det när det räcker att ta på sig en keps och dra en huva över för att inte bli igenkänd. I Salem har man problem med ungdomar som rånar andra ungdomar och här i Rönninge är det ungdomsgäng som lever rövare på kvällarna och hindrar oss andra från att känna oss. Jag behöver aldrig ta mig till Salem för annat än tandläkare och vårdcentral. Under min blogg-fria period har det hänt mycket i Rönninge centrum och det har blivit bra! Många bostäder med affärslokaler på bottenplanet vilket har fört med sig att vi har ett eget fristående apotek, en Synsamoptiker (Ajöss, Specsavers i Tumba!) och väldigt god mat hos Misora Sushi (jag hade ätit sushi en enda gång tidigare). På torget finns nu många bänkar både med och utan bord. När de planerade det nya bygget var ett av de tyngre argumenten att om det blev mer liv i centrum skulle tryggheten öka, men det verkar inte har blivit så. Nu vill Rönningepartiet sätta upp övervakningskameror (det är ju valår). Sätt upp kameror och se till att de inte sabbas, men det största problemet är vem som har möjlighet att studera dessa övervakningsfilmer? Vilka åtgärder finns ifall någon faktiskt blir identifierad? Övervakningskamerorna i SL:s pendeltåg får inte mig att känna mig tryggare för hur kan de hjälpa mig om jag blir attackerad? SL höjer hela tiden priserna på biljetterna och då tycker jag att en del av de pengarna borde gå till tågvärdar. Då skulle jag känna mig trygg!

Absurditeter

Jag har lärt mig ett nytt ord idag. Mood manager. Det är en titel på en person som ska höja stämningen på arbetsplatsen för att det ska bli mer lockande att gå till arbetet så här efter pandemins hemmajobbande. Den här personen ska skicka ”peppande mejlutskick” varje vecka (det blir ungefär 48 mejl på ett år som, antar jag, inte ska bli vare sig tjatiga eller alltför klyschiga), ”styra upp” fikarasterna, ordna spontana grillstunder och vuxenlekar (jag väljer att kalla det så eftersom det gränsar till det infantila). Det här finns att läsa i dagens DN. Det framgår inte av artikeln, men eftersom det är så jäkla dumt måste det komma från USA. I personens uppgifter ingår även att ”styra upp” födelsedagar och pensionsavgångar och som introvert undrar jag genast om det kommer att tas någon hänsyn till de som inte vill uppmärksammas eller kommer man att pressas till det, att bli kallad tråkig eftersom man föredrar att fira sånt hemma med några få utvalda? ”För mig är en fika inte bara en fika, det är en del av ett större kulturskapande arbete.” säger denna mood manager. Känn ingen press… Den som bara vill ta en kopp kaffe och småprata med några kolleger utan att det blir till ett arrangerat möte göre sig ej besvär eller blir de tvungna att stänga in sig i sina arbetsrum? Förresten, glöm det för det finns ju bara öppna kontorslandskap numera. Kommer det att finnas en mood manager på arbetsplatser där man inte arbetar på kontor? Industri, skola, sjukvård. Jag har svårt att tro att sjuksköterskor eller barnmorskor föredrar en mood manager framför höjda löner och anständiga arbetsvillkor. ”Om det står mellan att ge till exempel lärare en dag i veckan ledigt från vissa arbetsuppgifter för att hinna ifatt eller att anställa en mood manager för att öka trivseln, tror jag att man ska tänka efter vad man väljer.” säger Eva Hoff, docent vid Lunds universitet. ”Forskning visar på att lekfullhet ökar den upplevda kreativiteten och produktivitet.” När jag läste det här reagerade jag på ordet ”upplevda”. Det är inte det samma som att kreativitet och produktivitet faktiskt ökar. Ett alternativ skulle vara om de som tror på det här får anmäla sig till mejlutskicken och alla skojiga påhitt och att alla andra får vara ifred.

Gammal

Det är ett säkert kort att driva med äldre personer när de visar sig ha svårt att hänga med i trender och uttryck eller att de hela tiden påstår att det var bättre förr. Jag fyllde 57 i år och nu förstår jag alla de som är i 80-årsåldern som när de ser sig i spegeln undrar vem tusan det är? Utsidan är skrynklig och hängig medan insidan känns pigg och alert. Pär fyllde 60 och har väl passerat en åldersmässig milstolpe. När jag ser på honom ser jag inte en 60-årig man utan någon som är pigg och alert och som fortfarande vill göra saker och har idéer till diverse projekt han kan stöka med på övervåningen. Han och jag är aktiva på olika sätt. Mina aktiviteter är introverta och fokuserar på det som rör sig i huvudet. Jag har inget behov att få nya intryck genom att träffa människor. Jag läser, ser dokumentärer, löser korsord, bloggar och läser DN. Trots denna mentala aktivitet känner mig gammal. Lite bakom. Trögfattad. Ifrågasättande. Jag är ofta skeptisk till allt som är nytt eftersom jag alltid har med mig ordet varför. Varför är den tekniska prylen bra att ha? Varför reagerar människor som de gör? Varför kan skolan inte lära ut skillnaden mellan de och dem? Varför når vissa filmer och böcker fram till mig medan andra inte gör det? Varför har många böcker ett omslag där man ser ryggen på en person (det är något jag har undrat i ett par år nu)? Av den här anledningen undrar jag om de som är 25 år och yngre är så öppna och toleranta som jag får intryck av?

Är jag verkligen så himla bakåtsträvande för att jag tycker att pronomen och sexuell tillhörighet har fått ett snedvridet fokus och att det verkar självklart att man talar om för omvärlden vilken läggning man har? Det finns fortfarande män och kvinnor det vill säga de som känner att de har ett så enkelt pronomen som han respektive hon. Numera får man stämpeln ”Heteronormativ” när man väljer något så simpelt och ”Heteronormativ” är ingen komplimang. Homosexuell/lesbisk är jag på det klara med. Även bisexuell och trans. (Att leva med känslan att man är född i fel kropp måste vara bland det jävligaste som finns.) Asexuell förstår jag oxå. Det är när pronomen som binär personlighet kommer in i bilden som jag blir fundersam. När en person anser att den är plural. Jag kan inte säga han eller hon utan ni eller dem. Vad grundar sig den upplevelsen på? Vill de personerna inte tillhöra någon version av de pronomen som är etablerade? Jag associerar till mutipla personligheter eller när en kunglighet talar om sig själv i tredje person. Det är här min reflektion om 25 år och yngre kommer in. Är allt det här helt självklart för dem? Skulle en ung människa bli kallad trångsynt och fördomsfull om binär personlighet inte är självklart? Vi lever i den mest politiskt tillrättalagda eran någonsin. Samtidigt som alla ska torgföra sina åsikter eftersom vi har yttrandefrihet bör vi ändå inte torgföra att vi är några som inte riktigt hänger med i till exempel pronomenfloran för då är vi diskriminerande och trångsynta.

Film och litteratur utvecklas i nästan samma takt som samhället. Det fanns en tid när Cosby utmanade genom att inte ha med en enda vit. Sedan kom homosexualiteten in i bilden och plötsligt kryllade det av feminint gestaltade gay-män som alltid var en suverän kompis eftersom kvinnor kunde diskutera både mode och snygga killar med dem. Lite senare kom de lesbiska kvinnorna, men framställdes alltid som hårdföra, kortsnaggade typer som egentligen ville vara en man. Efter det flyttade homosexuella ihop och när det blev lagligt för dem att gifta sig (i USA som alltid är lite efter) och sedan att skaffa barn, så fanns de alltid representerade i filmer och böcker. Med backspegeln i handen är ”Vänner” en av de vitaste och mest heteronormativa serier som någonsin gjorts. Det är ett av flera sammanhang som jag undrar var gränsen mellan politisk korrekthet och det självklara går. Handlar det om att jag har växt upp med och har kunnat följa hela den här utvecklingen som jag inte ser den som självklar? Netflix har vidgat vyerna för mig i och med att de tar in filmer och serier från framför allt Europa. Tyskland, Turkiet, Spanien, Italien, Frankrike, men även Brasilien och Afrika. Där trycks allt det jag skrev ovan inte upp i ansiktet på mig på samma sätt. Det verkar inte finnas samma behov av att hela tiden övertyga omvärlden om att de är fördomsfria. USA fortsätter att vara det land som producerar flest filmer och serier på den svenska marknaden och USA förblir USA med sin skenheliga syn på sexualitet och politisk korrekthet. Trots att de har haft en afroamerikansk president och nu har en kvinnlig vice president, trots att serier som ”Modern family” skriker ut sin gay-vänlighet och Michael Douglas kan visa upp hela sin åldersskrynkliga lekamen i ”The Kominsky method”, så vågar de inte riktigt släppa taget helt och hållet. I ”The Kominsky method” är huvudpersonen, Michael Douglas, ihop med en kvinna som ska föreställas vara i hans ålder d.v.s. 70+, men om hon är det har hon botoxat och plastikopererat bort åtminstone 15 år. En film med en kvinna som blir kär i en glasögonprydd man är helt ok, men inte tvärtom. I de fall hon bär glasögon slutar det alltid med att hon gör om sig och skaffar linser. En kvinna som har ett förhållande med en tjock man är vanligt, men tvärtom? Sällsynt. Det finns inte en enda scen där 2 tjocka personer har sex. Inte en enda. I ”Grey’s anatomy” är den stadiga dr Bailey gift med en biffig typ och det antyds att de har sex, men det visas aldrig på samma sätt som det görs med alla smala människor är med i samma serie. USA vet inte hur de ska förhålla sig till den kvinnliga bröstvårtan. I serien ”Haunting of Hill house” (mycket möjligt att jag minns titeln fel) finns en kort scen där mamman går genom en korridor iklädd endast ett långt, åtsittande nattlinne med bara axlar och utan bh. Hon har en rejäl byst, men inte en tillstymmelse till bröstvårta.

Som avslutning kan jag säga att medan jag skrev ned de här funderingarna som funnits med mig så länge jag började ifrågasätta och undra, så har jag kommit fram till att det är en stor fördel att ha fått vara med om alla dessa förändringar för det är alltid något positivt att inte ta något för givet eller självklart.

Något är fel

Jag gick ut för att ta en promenad. Kroppen började gnälla direkt och gjorde sig slapp och omöjlig som barn brukar göra när de vägrar bli förflyttade. Andningen var inte så tung tack vare att astmamedicinen kickat in. För varje steg sa kroppen blä. Blä. Blä. Blä. Blä. Blä!! Jag avbröt och gick hem. Det är inte ofta det händer. Något är fel, men vad? Vikten är oförändrad. Jag har inte covid eller ens en förkylning. Jag sover hyfsat och har inte ändrat något i kosthållningen. Om jag hade större förtroende för min vårdcentral hade jag kanske bokat en läkartid med provtagning, men jag är så trött på att det underförstådda budskapet är att hela min hälsa beror på vikten.

NATO igen

Alex Schulmans krönika i dagens DN.se handlar om hur vi NATO-motståndare känner oss överkörda. Han skriver om när han var på Gotland och 3 JAS-plan svepte förbi på himlen och först en stund senare kom ljudet. Bang! Det är så det känns. Sverige har samarbetat med NATO i många år utan att ens fundera på medlemskap och sen börjar Putin gapa och spänna musklerna och då – bang! – ska Sverige gå med i NATO. Jag kan, tyvärr, inte hävda att sveriges befolkning hade röstat emot om vi fått en chans att delta i processen för en knapp majoritet är för ett medlemskap, men jag kan heller inte bortse från att det har gått för fort. Bang! Debatten mellan ja-sägare och motståndare antyder att vår åsikt är känslobaserad vilket är helt fel. Däremot är en påskyndad medlemsansökan känslostyrd eftersom den uppstod när Putin började hota oss. Vi blev rädda och det med rätta, men rädsla är en känsla. Betänk det.

Ett PS: kommentarsfältet på DN.se kryllar av besserwissrar, övervägande manliga och när de framför sina åsikter om Alex Schulmans upplevelser siktar de in sig på det lilla faktafelet att han skrev att vi motståndare är i majoritet. Resten tar de inte in.

Sängar

Vi har köpt nya sängar. Plural. I stället för en dubbel på 160 cm har vi varsin på 90 cm. Den gamla sängen var drygt 20 år. Med mycket möda och stort besvär fick vi ut den på balkongen för att göra plats för de nya. Den var så stor att den täckte större delen av fönstret och lade hela sovrummet i mörker. Pär lade ut den på Blocket under bortskänkes inklusive bäddmadrass och 3 dra på-lakan. En dam var intresserad, men hon svarade aldrig på när hon kunde hämta den. Han lade ut den i FB-gruppen om Södertälje i stället för att tydliggöra i vilket område vi bor och fick snabbt svar där det bestämdes dag och tid för hämtning. Morgonen ifråga meddelade hon att hon inte kunde komma. Då tröttnade vi. Vi har inget tålamod längre med att vänta på att någon ska bestämma sig. Det har varit för mycket sånt det senaste året. Pär köpte en tigersåg och slaktade sängen och fraktade rubbet till återvinningsstationen. Det var igår. De nya sängarna kom i onsdags och då fick jag vara med om något helt nytt. IKEA skulle leverera mellan 8 och 12. Jag vaknade halv 8. En kvart senare ringde IKEA och sade att de skulle komma inom 15 minuter. För första gången någonsin låg jag först på en leveranslista!!! 20 över 8 var allt inburet inklusive en ny tvättkorg och en köksmatta. HÄPP! De nya sängarna är fasta och tack vare sängbenen på 10 cm är de höga. De är oxå längre än den gamla och det är lite skumt… Nu har jag gott om plats (Pär hade en benägenhet att flytta sig mot mitten och jag fick alltid knuffa på honom när jag skulle lägga mig) och stöd för hela kroppen (den gamla sängen var medelmjuk och hade fått en försänkning på min sida). Det är svalare oxå när vi har mer luft mellan oss.

Rena fys-passet

Vi åkte hemifrån strax efter 7 i fredags, laddade bilen och oss själv i Mantorp 2 timmar senare, ny laddning och lunch i Värnamo vid 12 och sen kom vi fram till Hässleholm halv 14. Vissa sträckor är otroligt tråkiga och dryga t.ex. Södertälje – Norrköping. Ren motorväg och inget intressant att fäst ögonen på. Däremot är sträckorna runt Huskvarna och Gränna rena njutningen med Vättern som sträcker ut sig i många kilometer. Jag älskar vatten!

Vi mötte upp Elin utanför den gamla lägenheten. Hon hämtade nycklarna och körde till den nya lägenheten. Den är så fin! En hyresrätt som byggdes för 12 år sedan, men som är otroligt fräsch och känns ny. Det är en tvåa med ett rymligt sovrum som har 3 garderober, ett kök som är genomtänkt och till och med har diskmaskin. Badrummet är underbart! Betydligt större än det vi har med duschkabin, tvättmaskin och tumlare. Mycket vitt med trä i köket och grå detaljer i badrummet. Dessutom har hon en riktig balkong. Lägenheten i Rönninge hade bara en fransk balkong (det jag kallar fusk-balkong) och hos ex-sambon finns varken eller. Nu har hon till och med en garageplats och kommer att köra upp för körkort i juli. Det är en enorm lättnad att veta att hon nu får en högre levnadsstandard och lugn & ro tillsammans med Siri.

Elin behövde äta (hon är nästan läskig när blodsockret sjunker…) och gick och köpte mackor. Pär och jag monterade ihop sängen som blivit levererad dagen innan tillsammans med soffa, tv-bänk och soffbord. Efter det hämtade Elin och Pär resten från gamla lägenheten medan jag stannade kvar och började packa upp. När klockan var halv 18 kroknade vi. Pär och jag checkade in på Statt, duschade, bytte kläder och så gick vi 3 till Casablanca och åt middag. Natten innan sov jag bara 6 timmar och jag var så trött att jag satt som en påse nötter och var inte hungrig, men efter 2/3 av en Calzone återvände livsandarna. Elin och jag gick till Hemmakväll och köpte godis och sen tog hon och Pär itu med att montera ihop soffan. Jag fortsatte packa upp och dona med lite av varje. När vi gick tillbaka till hotellet hade jag ont i hela kroppen och gick lika fort som en ledbruten 80-åring. Det var ljuvligt att få ligga ned sträcka ut kroppen efter bilåkningen och kånkandet.

På lördagen åt vi frukost på hotellet tillsammans med Elin och lade upp strategin för resten av dagen. Vi var inställda på att hinna med så mycket som möjligt nu när vi var där och kunde hjälpa till och släpa och dona. Elin och Pär åkte till och köpte det nästan viktigaste: en ny tv och en dammsugare. Vi skulle inte ha fått plats i bilen alla 3 med tv:n så jag stannade i lägenheten, lyssnade på ljudbok och tog itu med att vika ihop med kartongerna. Herregud såna drivor av packmaterial det blir!!! Sedan åkte vi runt till diverse affärer, så Elin kunde köpa allt sånt man behöver för att få vardagen att fungera. Vi åt lunch på Max i Kristianstad medan bilen laddades. Vi hjälptes åt att få upp gardinstång och mäta hur mycket av gardinerna hon köpt som måste kortas. Elin och jag gick till ICA för att handla mat och medan Pär monterade ihop soffbord, stegpall och tv-bänk. Elin är samma sorts optimist som Pär när det handlar om hur mycket som ryms i en kasse. Vi hade med oss en mellanstor Coop-kasse, men behövde köpa även en papp-kasse och en plastkasse och det blev tungt. Det blev många stopp för vila på vägen hem, men jag fick se hennes närmaste omgivningar. Elin och Pär slogs med tv-bänken när hylla och lådor skulle på plats och jag fållade gardinerna med snabbfåll. Det blev inte så väldans snyggt, men Elin blev nöjd. Middagen hämtade vi från Wok-house. Sedan blev det ett sista ryck och så avslutade vi dagen med att se säsongsavslutningen på ”Bäst i test”. Elin har pratat mycket om det programmet och det är mycket roligare än det låter och just det här avsnittet blev extra roligt eftersom vi var så trötta! Sedan gick luften ur oss allihop så att det nästan hördes. Vi kramades och pussades och sade hej då för den här gången. Elin behövde vila på söndagen och vi ville komma iväg tidigt. Jag tog en snabbdusch och borstade tänderna och under tiden hade Pär somnat.

Hela helgen visade sig bli ett enda långt fys-pass och det känns fortfarande i kroppen, men jag känner att styrketräningen har effekt för även om jag blev trött i kroppen i fredags, så kände jag inte av det på lördagen. Pär kommer att åka ned till Hässleholm om 4 veckor och då får de fixa köksmöbler och någon form av hyllsystem och inredning till garderoberna.

Vaccinmotståndare

Jag har sett dokumentären ”Vaccinkrigarna” på svt.play i 3 avsnitt. Journalisterna Anna Nordbeck och Malin Olofsson antog falska identiteter och fick möjlighet att följa vaccinkrigarna under 1,5 år. Linda Karlström är en frontfigur i Sverige och har stort inflytande bland de vaccin-skeptiska. I USA intervjuade de Pamela Tommy som är en av skaparna bakom filmerna ”Vaxxed” och ”Vaxxed 2”. Det är aldrig fel att ifrågasätta och att vara skeptisk, att inte svälja allt man blir matad med, men jag undrar alltid varför och var det börjar. När det gäller vaccinmotståndet finns det en enda person som ligger bakom allt nämligen den engelska före detta läkaren Andrew Wakefield. Det faktum att det handlar om en läkare kan tolkas på 2 sätt: att det faktiskt är en hälsorisk att vaccinera sitt barn eller att han är ute och cyklar så till den grad att han är farlig. Det är det senare som visat sig stämma. Han är tarmspecialist och 1995 fick han ett brev från en mamma vars son blivit autistisk efter en vaccination med antibiotika mot inflammationer i tarmen (om jag minns rätt). Andrew Wakefield var först tveksam om hur han kunde hjälpa henne, men han började undersöka om det fanns ett samband. Han gjorde en studie där 12 barn deltog och publicerade sedan slutsatser som visade på att det fanns ett tydligt samband mellan vaccin och autism. En studie med endast 12 barn är inget tillräckligt underlag för någonting, men han presenterade resultatet som fakta. Efter några år blev han åtalad och blev av med läkarlegitimationen och kände sig tvingad att flytta till USA. Hans ovetenskapliga fakta fick ett enormt genomslag, men det berodde till stor del på att han tog sig tid att lyssna på alla oroliga mammor (det är en märklig men tydlig betoning på mammorna i hela dokumentären och i antivaxxrörelsen) som inte hade någon vetenskaplig utbildning, men som kände att något skorrade. Att inte bli lyssnad på av en läkare har jag upplevt många gånger och det är bara när jag har gått i terapi som det är tillåtet att ta magkänslan som något trovärdigt. Det har blivit allt tydligare att hela antivaxx-rörelsen baseras på just berättelser, tragedier och inte fakta. När någon ställer en kritisk fråga till en anitvaxxare ifrågasätter man deras berättelse och deras sorg. ”Antingen förstår du det eller inte.” svarade Pamela Tommy på just en sådan fråga.

Linda Karlström kommer från Österbotten, hon har en examen i ekonomi, är debattör och mamma till 5 barn varav endast det första har vaccinerats. När hennes första barn vaccinerades mot TBC uppstod en knöl på hennes bröstkorg och den befarades vara cancer. Det visades sig sedan att det handlade om en väldigt ovanlig biverkning av just TBC-vaccinet. Efter att ha fått en skrämselhicka de luxe gick hon ut på nätet och började forska. Hon hittade det hon sökte efter: vaccin var farligt. Hon beskriver det som att någon ryckte undan mattan från under hennes fötter och hon sedan slog i huvudet och vaknade ur sin Törnrosasömn. Hon bjöd in vänner och grannar till ett möte i sitt hem och sedan växte intresset, så att hon numera turnerar med sin föreläsning. Materialet till föreläsningarna består av diverse litteratur som vaccinmotståndare har skrivit och ovetenskapliga web-sidor. Även om hon också är ute och cyklar är hon väldigt skicklig på det hon gör. Hon presenterar och väver in det hon har hittat på ett sätt som får åhörarna att tro på det hon säger, hon framställer det som fakta, men det farliga är att hon själv anser att det är fakta.

På 1950,-60 och -70-talen lades skulden för autism på mammorna. De hade problem med att anknyta till sina barn, de var känslokalla och kallades för ”kylskåpsmammor”. I filmen om Temple Grandin framgår just detta. Trots att Temple Grandins mamma hade en universitetsutbildning ville läkaren tala med hennes man trots att han hade lämnat dem när dotterns sjukdom blev tydlig. På den tiden hade de ingenstans att vända sig. Numera vet man att orsaken till autism är en komplex neurologisk anomali, den har ingenting att göra med anknytning och den har ingenting att göra med vaccin. I slutet av 1990-talet gjordes en studie i Finland på 2 miljoner vaccinerade barn och inte ett enda av dem fick autism. 2 miljoner är ett rejälare underlag än Andrew Wakefields 12.

Jag säger ofta att dagens ungdom är historielösa. De tar väldigt mycket i vårt samhälle för givet, men vi behöver bara gå tillbaka 100 år för att kunna läsa om hur kvinnor kämpade för och fick rösträtt i Sverige, hur folkhemmet byggdes upp, hur man byggde 1 miljon lägenheter för att så många som möjligt skulle få egen toalett, centralvärme och varmt vatten. Sedan kom p-pillret, rätten till fri abort, mer jämlika löner (även om vi fortfarande har en bit kvar), arbetslagstiftning och föräldraledighet. Något nästan ännu viktigare som glöms bort är hur vi har utrotat flera dödliga sjukdomar. Mässlingen har spridit sig i pandemiska utbrott med miljoner döda. Polion som också skördade många offer och som ännu oftare lämnade permanenta handikapp är utrotad i västvärlden, men i t.ex. Indien finns den fortfarande. Röda hund som kan leda till sterilitet och kan bli riktigt allvarlig om man smittas som vuxen slipper vi bekymra oss om. Spanska sjukan som slog till hårt strax efter första världskriget slutade skördade fler offer än digerdöden. Dagens vaccinmotståndare är historielösa. De senaste åren har antalet vaccinerade barn sjunkit. Det handlar om MPR (mässling, polio, röda hund) trippelvaccinet som tas vid 1,5 års ålder och till följd av det har flera utbrott av mässling härjat t.ex. i Berlin 2015 och på Samoa 2018 där flera tusen insjuknade och 83 dog och de flesta var barn under 5 år. Det fanns ett tydligt samband mellan vaccinskrämsel och mässlingsutbrottet på Samoa. 2 små barn dog natten efter att ha vaccinerats. Obduktionen visade att vaccinets blandats med muskelavslappnande medicin, så barnen dog av läkemedelsförgiftning. De 2 ansvariga sköterskorna dömdes till fängelse. Efter det sjönk antalet vaccinationer drastiskt och när mässlingen bröt ut var katastrofen ett faktum. Lena Karlström hävdar att den här sortens pandemier bara sker i u-länder, men Tyskland är väl inte ett u-land? En influerare från Australien (orkar inte ens leta efter hennes namn) anser att mässling är en vanlig sjukdom som kan behandlas i hemmet och att så många dog på Samoa berodde på dålig sjukvård och dålig kost med en stor del processad mat. Vilket förakt! Hon hade inte dåligt samvete över att sprida farlig, felaktig information. En av Vaxxed-anhängarna i USA hävdar att 1. mässling är inte dödligt och 2. mässling är ingen riktig sjukdom. Visste ni att mässling är luftburet till skillnad från Covid-19? Det smittar genom luften. När en smittad person lämnat ett rum hänger smittan kvar i 2 timmar!! Det kan föra med sig att en enda person kan smitta 9 andra inom loppet av timmar. I nuläget har mässlingsvaccinet räddat ca 23 miljoner liv.

Dokumentären var skickligt upplagd. Del 1 tog upp att vaccinmotståndet ökade och hur journalisterna gick till väga för att få insyn. Del 2 handlade till stor del om Andrew Wakefield som de fick följa och intervjua. I den tredje och sista delen avslöjade de att de var från SVT och att de inte tillhör vaccinmotståndarna. Reaktionerna var övervägande negativa. Förutom att de nästlat sig in hade de även filmat när Linda Karlström trodde att kameran var avstängd och då anförtroddes dem att hon trodde på en organisation som heter New world order. En liten grupp av världens rikaste som kontrollerar allt och dessutom vill hålla befolkningsmängden i schack. Enligt dem är barn mindre värda och kan offras genom dödliga vacciner. Pang! Där gick hennes trovärdighet ned på minus om den över huvud taget varit över nollan. Hon visade sig vara en konspirationsdåre. Hon hade sett en 4 timmar lång film som bevisade att förintelsen var påhittad. Bland annat hävdar hon att gaskamrarna var för små och att det ju inte fanns någon öppning där frisk luft kunde komma in. Vad?? Gaskamrarna handlade om att beröva människorna syre. Hon kan gå med på att judar dödades, men inte så många som 6 miljoner. Dessutom vet ju alla att judarna kontrollerar allt från banker till filmindustrin. Den sortens uttalande som jag trodde försvunnit med andra världskriget. 9/11 har heller aldrig inträffat. Hm. Byggnaderna finns inte kvar, så det kanske handlar om varför de rasade. Linda Karlström tillsammans med Vaxxed-anhängarna hävdar förstås att utbrottet av corona-viruset är en stor bluff. En form av skrämseltaktik för att få människor att underkasta sig och för att minska jordens befolkning, men tydligen dog inte tillräckligt många, så Vaxxed-anhängarna kallar det hela för ett flopp. Behöver jag ens lägga till att vetenskapen är korrumperad och läkemedelsbolagen bara vill tjäna pengar? Bill Gates tillhör tydligen den där lilla maktgrupperingen bara för att han finansierat vaccin till Afrika (?).

Jag tycker att vaccinmotståndet är skrämmande! Det är alltid farligt när felaktiga fakta kombineras med åsikter och känslor. Det är tydligt att de inte vill diskutera eller argumentera och det är vanligt att personer med lite eller inget på fötterna gapar mer än de lyssnar. De är dumma i huvudet, men det är mer skrämmande när den sortens människor gaddar ihop sig än när intelligenta faktamottagliga människor gör det. Vi som vet att vaccin fungerar måste oxå höja rösterna för det fungerar inte att tiga ihjäl människor som är rädda. Rädda människor är inte rationella.