Kategori: Allmänt

Kvinnlig rösträtt och fri abort. Kvinnlig rösträtt eller fri abort. Svenska kvinnor fick rätt att rösta 1921 och fri abort 1974. Finlands kvinnor fick rösträtt 1906 men får inte göra abort utan att förklara varför. USA:s kvinnor får rösta (än så länge), men rätten till fri abort begränsas kraftigt. Nu undrar jag hur kvinnor anses vara tillräckligt rationella för att få vara med och bestämma hur landet ska styras samtidigt som de inte får bestämma över sina kroppar.

Min reaktionsförmåga vid katastrofer är långsam. Jag tänker på katastrofer med stort K som 11 september, tsunamin 2004, Utöya och stormningen av Kapitolium för 1,5 år sedan. Fram till att jag slutade med Lyrica berodde det mycket på att jag var känslomässigt avtrubbad. Det har jag förstått med facit i hand. En annan förklaring är att jag inte orkar eller vill engagera mig medan världen är mitt i det. Det är övervägande spekulationer och försök att analysera och förklara innan fakta finns. Där utnyttjas dramatiska vittnesskildringar till max.

Det är när dammet har lagt sig och känslorna bedarrat som jag blir intresserad och eftersom det ofta tar några år att nå dit verkar det som att jag är mer än lovligt trög. ”Varför hetsar du upp dig NU?!” Jag är mer intresserad av hur och framför allt varför än av själva dramat.

Om det går att ha en favoritkatastrof, så är Titanic min! Jag har förstås sett filmen många gånger (och jag spolar alltid förbi första halvtimmen). Jag har läst massor på både svenska och engelska. Som med så många katastrofer handlar det ofta om att allt som kan gå fel oxå gör det. Jag har skrivit en hel del om det för några år sen. Sök på Titanic.

När det kommer till Utöya väcktes mitt intresse när jag läste Åsne Seierstads bok om Anders Behring Breivik. En levnadsbeskrivning, en förklaring till varför och en tydlig beskrivning av hur han gick till väga. Eftersom han har hybris, så finns det mycket material. Filmen såg jag på Netflix och den gestaltade skräcken och paniken väldigt bra. Hu! (Det kändes bra, mitt i allt elände, att se hur den norska polisen klantade till sig på motsvarande sätt som den svenska när Palme sköts.)

Den 28 februari 1987 bodde jag fortfarande hemma. Mamma satt framför teven och hade höjt volymen mer än vanligt. Jag kom ut från badrummet och frågade varför ljudet var så högt. Statsministern, Olof Palme, hade skjutits och dött på sjukhuset.

Den 11 september 2001 stuvade jag om på mitt rit-bord i vardagsrummet med teven på i bakgrunden. Klockan borde ha varit runt 15-16 när sändningarna bröts för nyheten att ett plan kraschat in i ett av tvillingtornen. Jag stod bara och gapade när samma sekvens visades om och om igen och sedan kraschade ett andra plan in i det andra tornet. Helvete. Det har gått 21 år sedan dess och jag har väl tittat på bilder ibland tills i höstas när jag såg en dokumentär på Viaplay (Tror jag. Vi har inte kvar den.) i 4 delar. Det är National Geographic som har producerat den. Det som är mest skrämmande är hur tålmodiga och målmedvetna de var. Det tog mer än 10 år innan de satte planen i verket! Det är bara fanatiker som klarar av sådant och Breivik räknas till dem. Avsnitt 3 och 4 var mest intressanta och jag hann se dem 2 gånger innan de försvann från Viaplay. När det första planet kör in i första tornet är det en person som, av en slump eller som rektion på ljudet, vänder mobilkameran uppåt precis när planet kraschar in i byggnaden. Jag har slagits av att vi hade facit i hand när filmsnutten så småningom blev en del av skildringen, men människorna just där och just då hade ingen anledning att tro annat än att det var en olycka. Ungefär en timme senare filmar någon från kontoret i en skyskrapa några kilometer bort och då kommer det andra planet som gör en tvär sväng för att sedan köra in i andra tornet. På filmupptagningen hörs en kvinna utbrista: ”He did it om purpose! Oh, my god, he did it on purpose!!!”. På det tredje flygplanet övermannades kaparna och samtliga ombord dog i kraschen. Det planet var ämnat för Kapitolium i Washington. Det fjärde och sista planet flög in i Pentagon. Det finns endast en filmsnutt från en övervakningskamera tvärs över gatan, men det syns tydligt hur planet åker i markhöjd rakt in i byggnaden. En kvinna berättar hur hon hörde det där karaktäristiska vinande ljudet hos ett plan som går ned för landning. Sedan smällde det. Flygplan passerar ofta här och de är hööööööögt upp, men ändå kan det där karaktäristiskt vinande ljudet nå fram och jag kommer ofta på mig själv med att hålla andan tills det har passerat. Minnesplatsen heter Ground zero d.v.s. bottenvåningen. Det hördes ett ping! när det gick upp för mig.

Stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021. Den ingen katastrof i sig utom för de anhöriga till de poliser som dog, men den är en katastrof för demokratin. Pär har varit upprörd av just den anledningen medan jag reagerar först idag efter att ha sett en dokumentär på svt.play. Jag tappade hakan idag igen, men inte för att jag blev överraskad eller imponerad. Jag är häpen över att människor i en av världens friaste demokratier får för sig att valet 2020 var riggat och att de, i och med det, måste slåss för sin frihet. Allt är relativt, men om de skulle höja blicken och koppla in det lilla förstånd de har borde de begripa att en attack mot landets styre är mer berättigad i länder som Turkiet och Ryssland där valen faktiskt är riggade. ”Vi måste försvara den amerikanska livsstilen. Den enda rätta!” De föll på eget grepp precis som idioterna vid påskupploppen. Behovet att filma allt ledde till att det fanns mängder av otvetydiga bevis. Det var 98% vita, gapiga och korkade män som ser Trump som guds företrädare på jorden. Det är inget jag hittar på för att betona galenskapen. En av de sa det rätt in i en av kamerorna och det blev väldigt tydligt när Trumpen själv sa åt alla att gå hem i lugn och sansad takt och de faktiskt gjorde det. ”Sade han åt oss att gå hem? Ok!” Det hade samma effekt som att lägga en blöt filt på en eld. Sssst, så gick luften ur dem. En av alla de vita och gapiga männen satt häktad i 9 dagar utan att få duscha. ”Jag tror definitivt på dödsstraff och straffarbete, men att inte få duscha på 9 dagar är fan inte mänskligt!” En man som är övertygad om att valet 2020 var riggat försvarade sitt argument med att han faktiskt har pratat med en person som fått sin röst bortfuskad. De är så monumentalt korkade att jag blir förbannad!!!!! Eller passar det bättre att gråta? Förtvivla? Trumpen tänker definitivt ställa upp i valet 2024. För att avsluta: ska Sverige verkligen bli medlem i en organisation som leds av ett land där demokratin är i fara och som kanske får tillbaka en sinnessjuk president vid nästa val?

Idag gick jag tur och retur till Konsum. Det är nedför och plant dit och följdaktligen plant och jävligt mycket uppför hem, men jag gjorde det och jag överlevde och visserligen drog hostan igång, men väldigt lindrig. *plats för glada tillrop och applåder* Resultatet rent varumässigt var inte värt mödan. Soppåsar, mjölk och senap var det som fanns av det på min lista. Det var märkligt utplockat. När jag kom hem beställde jag resten och lite till från Mathem.

Jag behöver Lergigan (mot ångesten), men den är tvärslut överallt. Jag har kollat hos Apotea, Apoteket, Apoteket Hjärtat, Kronans droghandel och vårt apotek i centrum. Apotekaren tror att det beror på problem i tillverkningen. Som tur är har Pär oxå Lergigan, men tar de mer sporadiskt, så jag kan ta från honom.

Vi har ett himla trevligt väder idag med störtregn i skurar och mycket åskmuller. Nackdelen med åska dagtid är att blixtarna inte syns, men jag kan väl inte få allt. Temperaturen sjunker till behagliga 14-15 grader och ljuset är underbart särskilt på kökssidan där hasseln står nära fönstret och lövens gröna färg blir intensiv.

De senaste åren har jag beställt en hel del kläder från Klingel som är ett tysklandsbaserat företag. Jag köpt jackor av bra kvalitet och mjukisbyxor i modell som vanliga byxor. De har en märklig uppfattning av hur en kropp är skapt. De långärmade plaggen når knappt ned till handleden som är en av mina ”fryspunkter”. Alla överdelar är snävt skurna under ärmen och det gör att när jag lyfter armarna, så åker tyget upp och magen syns. Det knasigaste jag har beställt från dem är en badrock i frotté enligt etiketten. På etiketten i nacken uppmanar de mig att hålla den borta från eld. Hm… Den har oxå skum skärning: kort och bred och med ämar som inte når hela vägen ned. Jag har köpt en ny från Ellos. Stor och rymlig. Ärmarna får jag vika upp, men hela, stora jag får plats och den är inte eldfarlig.

Jag såg färdigt serien idag och har bara en kommentar: endast den som är helt fri från synd får kasta första stenen.

Det här inlägget handlar om vårdcentralen. Igen. Du som tycker att jag tjatar – jag håller faktiskt med – kan hoppa över det.

För en dryg vecka sedan förnyade jag recept via Vårdguiden. Inga konstigheter enligt mig. Ett par dagar senare blev jag uppringd av en läkare som var ny för mig. ”Jag ser att du tar 2 väldigt potenta läkemedel.” ”Vilka menar du?” ”Paroxetin och Lamictal.” ”Jaha…” Jag kan inte längre hålla reda på alla perioder jag gick hos psyk i Södertälje och det är ännu svårare att hålla reda på alla läkare, men jag minns att det var en svinkall, snörik morgon i december när jag träffade en läkare (som slutade vid årsskiftet) som skrev ut Paroxetin. Sommaren efter kompletterade en annan läkare behandlingen med Lamictal. Den läkare jag är skriven hos nu, på vc, ansåg att det inte fanns någon anledning att ändra på det. Det var för ett år sedan. Nu ringde alltså ytterligare en läkare och var tveksam till dessa ”potenta läkemedel”. Min ”egna” läkare hade semester, men skulle göra ett gästspel veckan efter d.v.s. den här veckan och hon skulle be honom ringa upp mig. Hon kunde se senaste besök, röntgen och den kommande skiktröntgen och frågade hur jag mådde. Då hade jag fortfarande besvär av hostan och jag förklarade att jag mådde psykiskt dåligt med ökad ångest och självmordstankar. Jag lyckades klämma in min skriande brist på förtroende för både vc:n och läkarna och att jag numera kontaktar dem endast i nödfall.

Mellanspel. Jag beställde de 2 inhalatorerna från Apotea, men leveransen blev försenad och midsommaren kom emellan. Den ena inhalatorn tog slut, men överraskande nog blev hostan inte värre utan bättre. För några dagar sedan slutade jag använda även den andra och hostan är borta till 98%. Orken är inte bättre, men efter en tur till soprummet behövde jag inte sitta och vila i en kvart. Hur skulle skulle läkaren förklara det?

Det kunde han inte visade det sig. Han ringde igår och det blev ett märkligt intetsägande samtal. ”Jaha! Där ser man.” blev svaret på inhalatorfenomenet. Han gjorde ingen återkoppling till samtalet med den andra läkaren trots att jag sade att jag har självmordstankar på grund av immobiliteten och ångesten. Jag orkade inte be om något kraftigare ångestdämpande. Den kommande röntgen ingår i det de kallar utredningen och de inväntar svar. Det är 2 långa veckor kvar. Jag fick ingen uppmuntran eller tröst. Jag fick känslan av att de blir handfallna när de inte kan rekommendera fysisk aktivitet. ”Men du mår hyfsat nu i alla fall? Håller näsan över vattenytan?” ”Nätt och jämnt.” Sedan avslutades samtalet.

Via Vårdguiden kan jag läsa min journal och det finns anteckningar från de 2 samtalen. Den tveksamma läkaren noterade problemet med de ”potenta läkemedlen” och ökad ångest, men inte mer. ”Min” läkare noterade att läkemedlen inte utgjorde ett problem och den ökade ångesten samt att det är utredningen som är i fokus. Vet ni vad det värsta är? Det är att mina låga förväntningar ständigt blir bekräftade.

Det finns en form av laglöshet jag har full förståelse för och det är medborgargarden. OBS! Jag förstår dem, men jag försvarar dem INTE. Skillnaden bör betonas.

Första gången jag stötte på det var i Andreas Romans bok ”Vigilante” från 2006. En man som tar lagen i egna händer och straffar de som sluppit undan eller genom den officiella lagens nät. Katarina Wennstams bok ”Skuggorna” som är del 6 i hennes Justitia-serie är mer raffinerad. Katarina Wennstam är journalist och fokuserar på mäns våld mot kvinnor och hur det svenska rättssystemet inte utgör ett tillräckligt skydd för hälften av Sveriges befolkning. I boken ”Skuggorna” fattar en grupp kvinnor beslutet att något måste göras. Offentlighetsprincipen gör att de får tillgång till rättegångsprotokoll och domar, men även sjukjournaler (på en mindre laglig väg). Det raffinerade är att de följer protokollen när de straffar männen vilket innebär att de inte utdelar ett enda slag eller benbrott eller snyting utöver det som finns i dokumenten. Männen får känna på exakt det de utsatte sina offer för. Jag älskar det!!! Inget övervåld trots att de är rasande. Gubbslemmen är inte lika karska när de får smaka på sin egen medicin. Moahaha!

En mer moralistisk form av bestraffning finns i den sydkoreanska serien”Hellbound” på Netflix. Jag har sett 2 av 6 avsnitt och har fått lära mig att där råder religionsfrihet, men att majoriteten av de som tror är protestantiska. I serien kommer en ängel (personligen skulle jag inte kalla den för ängel direkt…) till en utvald person och meddelar dag och klockslag för personens bestraffning och död som ligger inte mer än några dagar framåt i tiden. Döden blir gruvlig och offentlig och efteråt hamnar den döde i helvetet. Det finns många vittnesmål inte bara i Sydkorea utan över hela världen. Mördare, våldtäktsmän, pedifiler, knarkhandlare osv. I slutet av andra avsnittet är det en kvinna som står på tur. En ensamstående mamma vars 2 narn har olika fäder, men är det verkligen anledningen? Det får jag veta i morgon! Spänki!

Eftersom jag är övertygad ateist har jag inget till övers för moralistiska fördömanden à la gamla testamentet, men i serien finns brottslingar som friats på grund av teknikaliteter precis som så ofta här i Sverige och även om brotten i sig är moraliskt förkastliga, så finns det brister i tillämpningen av lagen. Däremot finns det en aspekt som är moralisk och etisk eller snarare bristen därav: sociala medier. Svenskarna är ett uppkopplat folk, men sydkoreanerna är värre. Mobilkamerorna möjliggör att antalet vittnen ökat i antal på ett sjukt sätt. Om jag hamnade i en situation som är något utöver det vanliga, positivt eller negativt, skulle min första instinkt INTE vara att börja filma eller fota. Det faktum att så många reagerar med att vilja dokumentera påminner om reportrars och journalisters arbetssätt och förklaringen till att den yrkeskåren överlever beror på att kameran fyller funktionen av en barriär. Känslorna kommer, i bästa fall, efteråt när de insett vad som verkligen hände. Det är förklaringen till att någon kan ställa sig och filma en misshandel på öppen gata eller när någon slänger sig framför tåget med syftet att dö i stället för att reagera, förhindra och hjälpa till. DET är moraliskt förkastligt och det är inte utan att de förtjänar besök av en sydkoreansk ängel.

Onsdag och klockan är kvart över 8. Det är svalare idag efter några dagar med gräsliga 29 grader. Det föll ett mjukt sommarregn inatt som fick löven på hasseln att prassla och ett dropp-dropp-droppande mot fönstret. Balsam för öronen. Jag kommer att vara solokvist i 3 veckor medan Pär är först på Öland och sedan hos Elin. Den vanliga entusiasmen vid tanken på att få vara ensam har inte infunnit sig och det har att göra med min hälsa. Hostan är betydligt bättre och den blev det i samband med att den ena av inhalatorerna tog slut. Skumt. Jag ska prova att skippa den andra oxå. Däremot vet jag inte om orken är lika usel. Jag vågar inte prova genom att promenera. Det är just orken som gör ensamheten mindre lockande. Jag är van att kunna gå ned till Konsum för att handla. Tur att Mathem finns! Det får bli en testrunda till soprummet. Matlusten är fortfarande dålig och det är inte mycket som är gott. Jag har gått ned 3 kg på 6 veckor och det är inte helt fel, men bristen på aktivitet minskar hungern och bristen på aktivitet minskar behovet av sömn, så hur ska jag få dagen att gå?