Kategori: Allmänt

Idag gick jag tur och retur till Konsum. Det är nedför och plant dit och följdaktligen plant och jävligt mycket uppför hem, men jag gjorde det och jag överlevde och visserligen drog hostan igång, men väldigt lindrig. *plats för glada tillrop och applåder* Resultatet rent varumässigt var inte värt mödan. Soppåsar, mjölk och senap var det som fanns av det på min lista. Det var märkligt utplockat. När jag kom hem beställde jag resten och lite till från Mathem.

Jag behöver Lergigan (mot ångesten), men den är tvärslut överallt. Jag har kollat hos Apotea, Apoteket, Apoteket Hjärtat, Kronans droghandel och vårt apotek i centrum. Apotekaren tror att det beror på problem i tillverkningen. Som tur är har Pär oxå Lergigan, men tar de mer sporadiskt, så jag kan ta från honom.

Vi har ett himla trevligt väder idag med störtregn i skurar och mycket åskmuller. Nackdelen med åska dagtid är att blixtarna inte syns, men jag kan väl inte få allt. Temperaturen sjunker till behagliga 14-15 grader och ljuset är underbart särskilt på kökssidan där hasseln står nära fönstret och lövens gröna färg blir intensiv.

De senaste åren har jag beställt en hel del kläder från Klingel som är ett tysklandsbaserat företag. Jag köpt jackor av bra kvalitet och mjukisbyxor i modell som vanliga byxor. De har en märklig uppfattning av hur en kropp är skapt. De långärmade plaggen når knappt ned till handleden som är en av mina ”fryspunkter”. Alla överdelar är snävt skurna under ärmen och det gör att när jag lyfter armarna, så åker tyget upp och magen syns. Det knasigaste jag har beställt från dem är en badrock i frotté enligt etiketten. På etiketten i nacken uppmanar de mig att hålla den borta från eld. Hm… Den har oxå skum skärning: kort och bred och med ämar som inte når hela vägen ned. Jag har köpt en ny från Ellos. Stor och rymlig. Ärmarna får jag vika upp, men hela, stora jag får plats och den är inte eldfarlig.

Jag såg färdigt serien idag och har bara en kommentar: endast den som är helt fri från synd får kasta första stenen.

Det här inlägget handlar om vårdcentralen. Igen. Du som tycker att jag tjatar – jag håller faktiskt med – kan hoppa över det.

För en dryg vecka sedan förnyade jag recept via Vårdguiden. Inga konstigheter enligt mig. Ett par dagar senare blev jag uppringd av en läkare som var ny för mig. ”Jag ser att du tar 2 väldigt potenta läkemedel.” ”Vilka menar du?” ”Paroxetin och Lamictal.” ”Jaha…” Jag kan inte längre hålla reda på alla perioder jag gick hos psyk i Södertälje och det är ännu svårare att hålla reda på alla läkare, men jag minns att det var en svinkall, snörik morgon i december när jag träffade en läkare (som slutade vid årsskiftet) som skrev ut Paroxetin. Sommaren efter kompletterade en annan läkare behandlingen med Lamictal. Den läkare jag är skriven hos nu, på vc, ansåg att det inte fanns någon anledning att ändra på det. Det var för ett år sedan. Nu ringde alltså ytterligare en läkare och var tveksam till dessa ”potenta läkemedel”. Min ”egna” läkare hade semester, men skulle göra ett gästspel veckan efter d.v.s. den här veckan och hon skulle be honom ringa upp mig. Hon kunde se senaste besök, röntgen och den kommande skiktröntgen och frågade hur jag mådde. Då hade jag fortfarande besvär av hostan och jag förklarade att jag mådde psykiskt dåligt med ökad ångest och självmordstankar. Jag lyckades klämma in min skriande brist på förtroende för både vc:n och läkarna och att jag numera kontaktar dem endast i nödfall.

Mellanspel. Jag beställde de 2 inhalatorerna från Apotea, men leveransen blev försenad och midsommaren kom emellan. Den ena inhalatorn tog slut, men överraskande nog blev hostan inte värre utan bättre. För några dagar sedan slutade jag använda även den andra och hostan är borta till 98%. Orken är inte bättre, men efter en tur till soprummet behövde jag inte sitta och vila i en kvart. Hur skulle skulle läkaren förklara det?

Det kunde han inte visade det sig. Han ringde igår och det blev ett märkligt intetsägande samtal. ”Jaha! Där ser man.” blev svaret på inhalatorfenomenet. Han gjorde ingen återkoppling till samtalet med den andra läkaren trots att jag sade att jag har självmordstankar på grund av immobiliteten och ångesten. Jag orkade inte be om något kraftigare ångestdämpande. Den kommande röntgen ingår i det de kallar utredningen och de inväntar svar. Det är 2 långa veckor kvar. Jag fick ingen uppmuntran eller tröst. Jag fick känslan av att de blir handfallna när de inte kan rekommendera fysisk aktivitet. ”Men du mår hyfsat nu i alla fall? Håller näsan över vattenytan?” ”Nätt och jämnt.” Sedan avslutades samtalet.

Via Vårdguiden kan jag läsa min journal och det finns anteckningar från de 2 samtalen. Den tveksamma läkaren noterade problemet med de ”potenta läkemedlen” och ökad ångest, men inte mer. ”Min” läkare noterade att läkemedlen inte utgjorde ett problem och den ökade ångesten samt att det är utredningen som är i fokus. Vet ni vad det värsta är? Det är att mina låga förväntningar ständigt blir bekräftade.

Det finns en form av laglöshet jag har full förståelse för och det är medborgargarden. OBS! Jag förstår dem, men jag försvarar dem INTE. Skillnaden bör betonas.

Första gången jag stötte på det var i Andreas Romans bok ”Vigilante” från 2006. En man som tar lagen i egna händer och straffar de som sluppit undan eller genom den officiella lagens nät. Katarina Wennstams bok ”Skuggorna” som är del 6 i hennes Justitia-serie är mer raffinerad. Katarina Wennstam är journalist och fokuserar på mäns våld mot kvinnor och hur det svenska rättssystemet inte utgör ett tillräckligt skydd för hälften av Sveriges befolkning. I boken ”Skuggorna” fattar en grupp kvinnor beslutet att något måste göras. Offentlighetsprincipen gör att de får tillgång till rättegångsprotokoll och domar, men även sjukjournaler (på en mindre laglig väg). Det raffinerade är att de följer protokollen när de straffar männen vilket innebär att de inte utdelar ett enda slag eller benbrott eller snyting utöver det som finns i dokumenten. Männen får känna på exakt det de utsatte sina offer för. Jag älskar det!!! Inget övervåld trots att de är rasande. Gubbslemmen är inte lika karska när de får smaka på sin egen medicin. Moahaha!

En mer moralistisk form av bestraffning finns i den sydkoreanska serien”Hellbound” på Netflix. Jag har sett 2 av 6 avsnitt och har fått lära mig att där råder religionsfrihet, men att majoriteten av de som tror är protestantiska. I serien kommer en ängel (personligen skulle jag inte kalla den för ängel direkt…) till en utvald person och meddelar dag och klockslag för personens bestraffning och död som ligger inte mer än några dagar framåt i tiden. Döden blir gruvlig och offentlig och efteråt hamnar den döde i helvetet. Det finns många vittnesmål inte bara i Sydkorea utan över hela världen. Mördare, våldtäktsmän, pedifiler, knarkhandlare osv. I slutet av andra avsnittet är det en kvinna som står på tur. En ensamstående mamma vars 2 narn har olika fäder, men är det verkligen anledningen? Det får jag veta i morgon! Spänki!

Eftersom jag är övertygad ateist har jag inget till övers för moralistiska fördömanden à la gamla testamentet, men i serien finns brottslingar som friats på grund av teknikaliteter precis som så ofta här i Sverige och även om brotten i sig är moraliskt förkastliga, så finns det brister i tillämpningen av lagen. Däremot finns det en aspekt som är moralisk och etisk eller snarare bristen därav: sociala medier. Svenskarna är ett uppkopplat folk, men sydkoreanerna är värre. Mobilkamerorna möjliggör att antalet vittnen ökat i antal på ett sjukt sätt. Om jag hamnade i en situation som är något utöver det vanliga, positivt eller negativt, skulle min första instinkt INTE vara att börja filma eller fota. Det faktum att så många reagerar med att vilja dokumentera påminner om reportrars och journalisters arbetssätt och förklaringen till att den yrkeskåren överlever beror på att kameran fyller funktionen av en barriär. Känslorna kommer, i bästa fall, efteråt när de insett vad som verkligen hände. Det är förklaringen till att någon kan ställa sig och filma en misshandel på öppen gata eller när någon slänger sig framför tåget med syftet att dö i stället för att reagera, förhindra och hjälpa till. DET är moraliskt förkastligt och det är inte utan att de förtjänar besök av en sydkoreansk ängel.

Onsdag och klockan är kvart över 8. Det är svalare idag efter några dagar med gräsliga 29 grader. Det föll ett mjukt sommarregn inatt som fick löven på hasseln att prassla och ett dropp-dropp-droppande mot fönstret. Balsam för öronen. Jag kommer att vara solokvist i 3 veckor medan Pär är först på Öland och sedan hos Elin. Den vanliga entusiasmen vid tanken på att få vara ensam har inte infunnit sig och det har att göra med min hälsa. Hostan är betydligt bättre och den blev det i samband med att den ena av inhalatorerna tog slut. Skumt. Jag ska prova att skippa den andra oxå. Däremot vet jag inte om orken är lika usel. Jag vågar inte prova genom att promenera. Det är just orken som gör ensamheten mindre lockande. Jag är van att kunna gå ned till Konsum för att handla. Tur att Mathem finns! Det får bli en testrunda till soprummet. Matlusten är fortfarande dålig och det är inte mycket som är gott. Jag har gått ned 3 kg på 6 veckor och det är inte helt fel, men bristen på aktivitet minskar hungern och bristen på aktivitet minskar behovet av sömn, så hur ska jag få dagen att gå?

Jag är arg igen. Jag är upprörd igen. Jag är heligt förbannad!!!

VARFÖR ska kvinnorna ta ansvar för männens sexualitet?! VARFÖR är det kvinnorna som bär hela ansvaret för en oönskad graviditet?! VARFÖR tas det för givet att kvinnan använder p-piller?!

VAR ÄR MÄNNEN som bidragit till de oönskade graviditeterna?! VARFÖR kan vi inte ta för givet att männen alltid har kondomer med sig?! VARFÖR kan männen inte ställas till svars?! VARFÖR tillåts männen komma undan det trauma som en abort kan innebära?!

Muslimskat kvinnor tvingas bära slöja och täckande kläder för att INTE FRESTA MÄNNEN. Kvinnorna säger att de känner sig skyddade bakom klädlagren. Betyder det att muslimska kvinnor aldrig blir våldtagna? Det har ingen betydelse för i de länderna krävs 3 manliga vittnen för att det ska räknas som våldtäkt och männen kan alltid försvara sig med att de blev frestade.

När en kvinna blir våldtagen i Sverige med en oönskad gravitet som pricken över i, så har hon tur om det går till rättegång. När bevisen räcker så långt börjar den andra våldtäkten eftersom hon måste redogöra för allt från klädval till antal sexualpartners sedan hon blev av med oskulden. Det har ingen betydelse om hon klär sig som en nunna i rättegångssalen till skillnad från om den åtalade mannen gjort sitt bästa för att se ut som en svärmorsdröm för DET påverkar allt. Om du tror att jag överdriver, så bör du läsa Katarina Wennstams faktaböcker om hur kvinnor ALLTIDfår bära på både skammen och skulden d.v s. ansvaret för mannens sexualitet.

Abortdebatten har tagit fart på grund av det som sker i USA. 21 stater kommer att behålla aborträtten samt skydda den. Abort är inget bra sätt att hindra befolkningsökningen, men abortmotståndarna måste tänka längre än att skydda ett ofött barn. Vem ska ta hand om det oönskade barnet? Kommer regeringen att budgetera för de konsekvenser det för med sig i form av flerbarnstillägget (som sitter löst redan nu), stöd till mammor som tvingas föda ett oönskat barn, den ökade segregationen (fram för allt i storstäderna) till följd av lågstatusjobb eftersom kvinnorna avbryter utbildningen och att hyresrätten är utrotningshotad. Jag har hävdat att det som sker i USA och redan är ett faktum i flera europeiska länder inte kan hända här eftersom Sverige är sekulariserat, men jag är inte lika tvärsäker längre. Vi går till val i höst och med ett parti som SD (Sinnesslöa Dumskallar) som får allt fler anhängare och KD (Kristna Dårar) som inte drar sig för att samarbeta med dem, så vette fan hur det ska gå. De kan få för sig att det är en hjärtefråga och driva igenom försämrade rättigheter att göra en abort. Tänk efter innan du röstar och om du är en man bör du tänka en gång till.

I torsdags åt Pär och jag grillad kyckling och Rydbergs potatissallad. Det var gott. På kvällen kändes nedre delen av magen spänd och uppblåst. I fredags blev det värre och så började jag må illa. Ett lätt illamående som hovrade i bakgrunden. Jag kunde inte äta utan drack avslagen Cola och vatten. Elin och Siri kom. Jag sov på eftermiddagen medan Pär och Elin fixade med maten. Magen gjorde mindre ont när jag låg ned. Jag försökte äta och lade upp 1 potatis och 2 små sillbitar som låg i mtten av tallriken och såg vilsna ut. Jag lyckades äta ett pyttehörn av sillen och en pyttebit av potatisen, men sen tog det stopp. Elin sa senare att jag hade varit blek. Senare på kvällen åt jag 2 bananer och de bar goda och godkändes av magen.

Igår åkte Elin och Pär till Skogskyrkogården för att titta till svärmors grav. Det har gått 4 år sen hon dog. Elin passade på att övningsköra. Jag tog mig upp, duschade, åt lite yoghurt och löste korsord, men ögonen började gå i kors, så jag lade mig igen och sov i 3 timmar och det var sååååå skönt! Resten av dan mådde jag bra och det gör jag idag med. Slutsats: potatissalladen var boven i dramat och det vette tusan om jag vill äta den igen! Kanske har jag blivit känsligareför laktos.

Nu har Elin och Siri åkt hem igen. Det är varmt, 26 grader i skuggan, så nu är det korsdrag och fläktar som gäller och så flyttar jag in i läsrummet som är svalt på morgnarna. Det är tur att jag är inne på sluttampen av klimakteriet, så vallningarna är bara värmepåslag numera.

Med anledning av hostan och orkeslösheten köpte hemtest av covid-19 och gjorde 1 i fredax. Det är endast näsprov. Att göra svalgprov är inte mysigt, men går fort. Att köra in provstickan i näsan utan att nysa ut allt äckel som finns där är omöjligt. ”För om stickan försiktigt.” ATJO! ”Rotera för att få med så mycket som möjligt.” ATJO! ATJOO! AAATJOOOO!!! ”Håll kvar stickan i näsborren i 3-4 sekunder. Helt jävla omöjligt! Testet var negativt och jag undrar om Pär blev besviken eftersom ett positivt svar hade varit en förklaring, något att ta tag i.