”Gud som haver” av Ingrid Elfberg med Anna-Maria Käll som uppläsare. Du är föräldraledig med din nyfödda dotter och din 2-årige son. För en kort stund lämnar du sonen ensam på gården och när du kommer tillbaka är han borta. Han återfinns, men det är tydligt att han har blivit ofredad. En ung man döms mot sitt nekande och du börjar tro att han är oskyldig, men det innebär att den som antastade din lille son fortfarande är fri och kan göra om det…
Det är en psykologisk thriller och de gillar jag för det brukar inte drälla av döda kvinnor i parti och minut och de brukar heller inte innehålla så mycket våld utan mer av det ogripbara, krypande obehaget och en känsla av fara. Ingrid Elfberg har lyckats bra med gestaltningen av Evas vanmakt och hjälplöshet när ingen tror henne. Jag kände den verkligen!
Det finns 2 scener som är skrivna i andra person för båda karaktärerna t.ex. den första scenen i boken där jag får ta del av vad både Eva och hennes syster tänker. Det var samma sak när Eva var hos sin terapeut. Lätt förvirring infann sig.
Boken var väldigt bra, en av de bästa på länge och Anna-Maria Käll – som jag tyckte excellerade i ”Min farmor hälsar…” – gör en av sina bästa inläsningar.
