”Silkesmasken” av Robert Galbraith ä.k. JK Rowling. Den andra boken om Cormoran Strike och hans partner Robin Ellacott. För 4 månader sedan läste jag den första och tyckte mycket om den. Den här var precis lika bra!
Författaren Owen Quine är inte omtyckt. Han är oerhört egocentrisk och har betydligt högre tankar om sitt författarskap än vad någon annan har. När han försvinner kontaktar hans fru Leonora Cormoran Strike för att hitta honom. Eftersom Owen Quine har för vana att försvinna för kortare perioder är hon mer arg än orolig. Strike hittar honom, men han är död. Mördad. Sökandet övergår i jakten på en mördare och tar Strike härs och tvärs över London med hjälp av käpp, tunnelbana och taxi. Robin gör sitt bästa för att Strike ska få upp ögonen för hennes potential. I takt med att hon gör sig oumbärlig växer vänskapen mellan henne och Cormoran fram och det är hjärtevärmande att läsa.
När jag läser texten får jag känslan av att tuff redigering. Det är inte direkt avskalat, men det finns inte mycket onödigt heller. Avvägt och balanserat. Härliga dialoger och målande miljöer. Rik vokabulär och härlig humor. Det finns ingenting som jag inte tycker om hos Robert Galbraith, men jag erkänner att om jag inte hade vetat vem som döljer sig bakom pseudonymen hade jag förmodligen inte läst boken. JK Rowling är en av mina absoluta favoriter, men deckare som sådana är jag rätt trött på.
