”Två sekunder i Byron Hemmings liv” av Rachel Joyce. Titeln var oerhört lockande och när jag såg att det var hon som skrev ”Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd” tvekade jag inte. Jag läste ”Harold Fry…” för några år sedan och minns att jag tyckte om den så pass mycket att den åkte upp på övervåningen, men det verkar inte som att jag har bloggat om boken.
Byron Hemming är 11 år i nådens år 1972. Hans bäste vän heter James Lowe och är en riktigt smart en som läser lusläser tidningen varje dag. Det är i tidningen James läser att 2 sekunder kommer att läggas till tiden för att balansera klocktiden med jordens rörelse. Det oroar Byron för hur blir det när 2 sekunder som tidigare inte funnits där plötsligt finns där? Hur vet man när de där sekunderna läggs till? Det kunde inte vara helt riskfritt. James sa att det kallades utveckling. Det hade han rätt i för sommaren 1972 utvecklades på ett sätt som ingen av de hade kunnat föreställa sig.
Den här boken var bra! Den kommer jag att läsa igen. Däremot känns det knepigt att skriva om den utan att avslöja hur det går. Berättelsen varvar dåtid, den ödesdigra sommaren, med nutid då man får följa Jim som är lite eljest med sina tvångssyndrom och stamningar. Han arbetar på ett café i en galleria tillsammans med Paula och Eileen. Han behöver verkligen sitt arbete för att hålla sig ”normal” och ”vanlig”. Jim var med den sommaren och lever nu med konsekvenserna av att 2 små sekunder lades till tiden. Mer kan jag inte skriva utan att förstöra för dig som vill läsa själv.
Rachel Joyce är en skicklig berättare och skildrar 70-talet så att det blir tydligt och så att jag känner igen mig (jag var 7 år 1972). Värmeböljan med det förlösande ovädret är väldigt lätt att föreställa sig; spänningar som byggs upp för att kulminera. Byrons pappa är hemma endast över veckosluten och är distanserad och kall. Mamman ger ett flytande intryck, som om hon inte är jordad ordentligt. Det var inga problem för mig att bli sittande i ett par timmar och läsa sida efter sida. Ett härligt flyt i berättandet!
