Författare: Ewa

Penstore har en tävling som jag (nog) kommer att skicka in ett bidrag till. Första pris är det orimligt att jag ställer in mig på, men kanske 2:a till 9:e med 1000 kr att handla för? Det hela går ut på att köpa ett kit med pennor (av riktigt bra kvalitet). Samma fabrikat och variant för alla, men slumpmässiga färger. Jag måste använda alla pennor och endast de pennorna. Hur jag använder dem eller vilket material jag använder är helt fritt. Något så när samma förutsättningar för alla. Här är pennorna:

Pennorna från Derwent (ett av mina favoritmärken!) och Pentel är mest användbara. Den svarta från Tombow har jag sedan tidigare. De övriga är hopplösa! Överstrykningspennan är så illig att den gör ont i ögonen och den smetar ihop med alla andra utom Derwentpennan. Den ljusblå är … kompakt, tung och … platt. Den är som målarfärg som används när man rollar på väggar. Den från Pantone ”blöder” och är så mörk att den ser svart ut. Suck. Jag har fått till 3 möjliga bidrag som jag bara är halvnöjd med. Jag har tid på mig till 14 oktober.

Tillvaron är trööööög. Jag har en lågintensiv förkylning i kroppen som ger mig slemhosta och huvevärk. De flesta dagar är jag sänkt och sover till 10, är uppe tillräckligt länge för att fräscha till mig och äta en frukt, men sen vilar jag till lunchdax. Jag funderade på att boka en läkartid för att få bekräftat att det bara är ett virus och helt enkelt vänta ut det. Sen slog det mig: utfasningen av Zolpidem. Jag är inne på min tredje kombination av kvällsmedicin som innehåller 1/2 Zolpidem, 1 Propavan och 1 Aritonin (melatonin). Jag tar den 2 gånger i veckan och den fungerar. Jag sover hela natten, men att växla mellan 2 kombinationer leder naturligtvis till knas i både knoppen och kroppen. Duh! Nu kommer att jag att köra den nya tablettkombon varje kväll i stället och när kroppen och knoppen har hunnit i kapp kan jag fasa ut den sista halvan av Zolpidem. Det är en jäkla röra och kräver maxad koncentration varje söndag då jag gör i ordning dosetterna för kommande vecka (1 för morgonen och 1 för kvällen). Jag är oerhört leds på piller!!!

Jag har inte orkat träna alls på 2 veckor och börjar bli rastlös, men de 2 promenader jag faktiskt har tagit var inte roliga trots att jag tog det lugnt.

Det finns något positivt i den här dåsiga röran och det är att det ÄNTLIGEN är höst!!! 🍁🍂🍁🍂🍁🍂🍁🍂🍁🍂🍁🍂🍁🍂🍁🍂🍁🍂 Temperaturen sjunker och gosiga kläder gäller. Ålrajt!

Det började som en terapiform för att dämpa ångest och öka avslappning. Idén var att det skulle vara prestigelöst och fritt. Ingen planering av motivet. Inga linjaler eller passare, inga fancy-schmancy markerpennor. Inte ens ett sudd för att ändra eller rätta till. 1 blyertspenna, 1 tuschpenna, 1 så kallad stompf för att få till skuggeffekter och djup (det funkar med en vanlig topz) och papper. Man brukar rita på en 9×9 cm stor yta. Det låter inte mycket, men det får plats en hel del och är inte lika överväldigande som ett A5-ark. För några månader sedan köpte jag en bok av Jane Marbaix, ”Zentangle sourcebook” som jag inte blev särskilt imponerad eller inspirerad av. Jag hade bara de proffsiga och prententiösa skapelserna på Instagram som ledstjärna och de var ju inte särskilt bra för mitt självförtroende… Inspirationen tröt. Det var inte roligt längre. Jag kände mig låst i samma mönster och nedtryckt av Insta. Då tog jag fram boken igen, läste om idén och grunderna. Det finns hur många slingor (som delar in rutan på olika sätt) och mönster som helst som kan varieras och blandas precis som man själv vill och boken är ändå bara grundkursen! Det blev roligt igen och mitt pretensiösa jag får sitta i baksätet. Vissa slingor är roligare än andra, några blir bra, andra inte. En stor fördel är att jag slipper ha ett mindre flyttlass på bordet. Här är några av mina grundkursmönster.

Jag var hos läkaren i fredax mest för att förnya receptet på Zolpidem, men hon nöjde sig inte med det. Hon insisterade på att jag ska börja fasa ut den. På ett sätt förstår jag det och jag har ju försökt själv eftersom jag är trött på alla piller, men att ändra något som påverkar min sömn ger mig ångest. När jag sover dåligt rubbas allt, precis allt. Jag blir, förstås, trött, men humöret sjunker och orken försvinner och inte bara dagen efter utan i 2-3 dagar. Det tar emot extra mycket nu när jag äntligen har hamnat i en bra period och har energi. Utfasningen kommer att ta tid. Jag tar vanligen 1 Zolpidem och 1/2 Propavan (som oxå är en sömtablett, men inte vanebildande). Nu ska jag ta 1/2 Zolpidem och 1 Propavan 2 gånger i veckan och den vanliga kombon de övriga dagarna. Igår kväll var det dax och jag kunde inte sova. Jag var dåsig, men inte tillräckligt trött. Klockan hann bli 2 innan jag somnade. Klockan 5 var jag på toaletten, sov mellan 6 och halv 10. Jag steg upp halv 11, dåsig och klarade inte av att äta något, så jag gick och lade mig igen. Slumrade och sov sedan till 13. Hela dagen är förstörd! Inte fan orkade jag träna efter lunch. Läkaren skrev ut melatonin oxå. Ännu ett piller att få in i min röriga sömnekvation. Som pricken över talade hon väldigt knackig svenska. BLÄ!!!

Jag längtar efter vintern!

Det tog 3 försök innan jag blev nöjd och utan att sabba den. 👩‍🎨

Lite 3D-effekt.

Jag var, än en gång, alltför stöddig när det gällde träningen. Varannan dag är för tufft. De senaste promenaderna har varit på gränsen till plågsamma, men det får mig faktiskt inte att tappa sugen! Har du hört talas om inomhuspromenader eller ”indoor walking” som det heter? Jag dränks i annonser på Insta om olika appar med utmaningar och speciellt utformade program. Jag valde att snoka rätt på det själv. Jag har inte hittat något på svenska, men på YouTube finns det 10-minutersvideor (det är den korta tiden som är en del av idén) med en amerikansk pilatesdonna som heter Jessica Velante. Jag valde henne och även om hon är i löjligt grym fysisk form, ser hon inte ut som en Barbiedocka som är sponsrad av ett make up-märke. Hon är inte överdrivet hurtig heller. Den video jag valde körde jag som uppvärmning till ett gummipass. Jag tog det lugnt, mest för att prova på och det kändes bra och tack vare den grundliga uppvärmningen tog jag bort ett par benövningar från mitt eget program. Jag tänker prova att köra inomhuspromenad + mage och rygg de gånger jag inte orkar promenera ute eller om vädret är i ruskigaste laget.

FHM har kommit med rekommendationer för gränser angående skärmtid för småttingar och tonåringar. Avsikten är god, men det är inte praktiskt genomförbart. Dagens föräldrar är ju så ooooerhört stressade av sina ”livspussel” (ett ord jag tycker är urlöjligt) att de knappast hinner med att hålla koll på avkommans skärmtid. Gå till källan dvs. föräldrarna. Det är föräldrarna som behöver minska sin skärmtid. Det krävs engagemang för att uppfostra ett barn till att bli en fungerande människa. Barn gör som du gör och inte som du säger. Säg nej till skärmtid! Lås in alla mobiler plattor och datorer i ett skåp. Varför inte ett sånt där inbrottssäkert plexiglasskåp med tidlås? Lär familjen hur man umgås medan man ser varandra i ögonen och samtalar!!! Jag förstår, ärligt talat, inte hur det kan vara så mycket svårare att vara förälder idag jämfört med för 30 år sedan. (Naturligtvis kunde jag inte hålla mig från att skriva en insändare hos DN.se som de faktiskt publicerade. 😎) Häromdagen såg Elin ett föräldrarpar med en knodd i barnstol. Knodden hade npgra klossar att pyssla med. Föräldrarna satt med sina mobiler. Jag blir gråtfärdig. 🥺

Det är den 8 september och 26 grader varmt. Klimatkatastrofen är ett faktum och regeringen väljer stt slopa flygskatten. Inga kommentarer.