#Blogg 100 del 40
Författare: Ewa
Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades.
Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades.
Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom.
Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur.
1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm.
Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.
Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/
#Blogg 100 del 40
Levereras utan extra kostnad: 1 st djävulusisk träningsvärk med fokus på rumpa och lår.
Beräknas anlända lördagen den 4 april, eftermiddag.
Jag tränade med gummibanden idag efter ännu ett uppehåll på ett par veckor. Det fick bli det lätta programmet, men det var förkylningstungt och varken bra eller dåligt utan mer en känsla av att jag tog mig över en tröskel.
#Blogg 100 del 39
Det här går inte längre! Hur mycket måste jag, som konsument och medborgare, behöva ta ställning till? Om jag väljer ekologiska bananer, så är det att lura mig själv eftersom bananerna lik förbannat måste transporteras hela vägen till Sverige och då är de plötsligt inte så himla ekologiska. Om jag väljer ekologiska ägg från frigående höns, så borde jag kolla hur pass frigående hönorna egentligen är. Om jag väljer att äta endast svenskt KRAV-märkt kött, så är det lik förbannat bättre att inte äta kött över huvud taget. Om jag väljer att inte ge något till tiggaren vid pendeltåget därför att jag inte vill spä på dennes utsatta situation, så borde egentligen ta reda på vilket land h*n kommer ifrån och om levnadsförhållandena där verkligen är sämre än som papperslös i Sverige. Om jag väljer att avstå från kolhydrater, så borde jag tänka ett steg till och ta hänsyn till snabba och långsamma kolhydrater. Om jag tränar för att gå ned i vikt, så blir det ännu smartare om jag tränar fettförbränning i stället för att ”bara motionera”. Om jag väljer att inte delta i Earth Hour och kallar det för jippo utan hellre tänker på min elförbrukning i stort året runt och låter bli att långflyga till Thailand, så är jag egoistisk som inte tar ställning offentligt tillsammans med kreti och pleti. Om jag väljer att betala för att se på film i tv i stället för att ladda ned via piratsajter, så är jag naiv och lättlurad. Om jag tycker att det enda rätta att göra med ett banklån är att amortera i syfte att betala tillbaka min skuld, så är moraliskt efterbliven. Om jag vill få min bok publicerad, men inte har lust att ställa upp på den hajpade marknadsföringen av mig själv som numera krävs, så får jag väl förbli opublicerad.
Jag tycker inte om den värld vi har skapat. Västvärldens märkliga inställning till konsumtion och ytlig Facebookfernissa där den som skriker högst och är mest flåshurtig är den som får omgivningens snedvridna respekt. Jag ställer inte upp på det här längre! Det är enkelt att sitta här i mitt trivsamma, opretentiösa kök med marsvin och kaniner runt fötterna och gapa om att jag ifrågasätter hela vår tillvaro och att jag säger ”Nej, tack!”, men det är sju resor svårare att verkligen utestänga alla budskap, signaler och krav. Jag mår dåligt av Den Stora Stygga Världen, så jag utestänger den tills endast det hanterbara som får komma in. Jag får leva med mina stora tankar och drömmar i min lilla, begränsade värld där just litenheten lär mig att uppskatta vardagens lunk.
#Blogg 100 del 38
Högervarv runt Flaten i snöfall. Meh! Jag hade gett mig 17 på att inte använda vinterjackan igen förrän till hösten, men den var nödvändig idag. Trist flygväder för påskkärringarna. Pär är på väg till Öland tillsammans med sin syster och hennes dotter och enligt hans sms skiner solen hela tiden. Meh!
Gula tulpaner, blockljus i grönt, lila och gult, Polly med smak av Ahlgrens bilar, salta piastrar och Ferrero Rocher tillhör det påskiga i dagens Konsumkasse.
Djur. Jag älskar djur!! Det är en av anledningarna till att jag trivs så oerhört bra i Rönninge för jag får se djur på nära håll. Småfåglar, ekorrar, harar, rådjur, grodor, sjöfåglar.
#Blogg 100 del 37
Jag är så trött! Igår sov jag 1 timme på eftermiddagen och det gjorde jag idag med. Varför? Jo, den där förb****** omställningen till sommartid, det är den som är problemet! Det blir värre för varje år. Det är inte lika tufft att ställa om till normaltid i oktober för då får jag sova 1 timme extra, men att förlora 1 timme protesterar min kropp emot å det grövsta. När ska vi lägga av med det här fjanteriet?!
Författarkursen började ju igår, men jag stötte på patrull direkt när jag inte kunde posta inlägg i vare sig min lya eller på diskussionssidan. Jag anar att det har att göra med den här bloggen som oxå bor hos WordPress för på kurssajten krävs jag plötsligt på lösenord. Meh!
#Blogg 100 del 36
Igår hällregnade det, ta mig tusan, från morgon till kväll! Idag brakar solen ned från en klarblå himmel. Skillnad är bara förnamnet… Jag vaknade kvart över 7 och då hade kroppen sovit färdigt trots att natten inte var en de bästa med störande hosta. IKEA skulle leverera några hyllplan och lampor någon gång mellan 9 och 15 och jag ville hinna ut innan. Klockan var bara 10 i 9 när jag stavade iväg. Fy för den lede! Tungt så in i…! Jag kortade av promenaden en hel del och det tog ändå 70 minuter för mig att vingla bort och hem igen. Det var i alla fall skönt att ha stavarna. När jag var 20 minuters väg hemifrån ringde IKEA och sa att de skulle komma om 30 minuter. Då och endast då fick jag upp farten och jag hade bara varit hemma i 5 minuter innan de kom. Häpp!
Ikväll klockan 20 börjar Författarkurs 3 med första chatten! Jäss!
#Blogg 100 del 35
Så här kan ett presentkort se ut:
Beställningen som jag gjorde med hjälp av presentkortet från min okäre bror. Vetskapen om att jag har hyllan full av olästa böcker ger mig samma lugn som en välfylld kyl.
Min gubbe gillar tekniska prylar och sedan smartfånen uppfanns med möjlighet att koppla ihop den med andra tekniska prylar har hans nörderier nått nya nivåer (alliteration, mina vänner!). På den här bilden jobbar han på att få smartfånen och den nya vågen att kollaborera. En våg som räknar ut BMI, mängden kroppsfett i procent, kollar pulsen och dessutom kan meddela om luften i rummet är hälsosam eller inte. Kommentarer? Själv himlar jag bara med ögonen och fnissar när han muttrar för sig själv.
#Bogg 100 del 34
Om Skärholmen tycker jag inte. Nope. Jag har försökt, men nope. Det är uthärdligt att åka dit när jag själv har tänkt shoppa, men att följa med för att t.ex. bara fika eller äta finns inte med på kartan. Fördelen med köpcentrum som Skäris är att jag slipper åka hela vägen in till stan och slåss med kreti & pleti. Gårdagens promenad bekräftade behovet av nya skor och igår när Pär mumlade något om Kjell & Co i Skäris sa jag att om jag får köpa nya skor och en ny klocka, så kan jag följa med, men att jag inte ville fika. Vi tillbringade 50 minuter ojämnt fördelade på Eurosko, Intersport, Kjell & Co samt Ur & Penn. Jag provade den här skon hos Eurosko.
Jag provade bägge skorna och jag travade omkring med dem och sedan funderade jag länge innan jag lyssnade på magkänslan, tog av mig dem och gick vidare till Intersport. Till saken hör att jag igår kväll gick in på Euroskos och Intersports hemsidor, tittade på sortimentet och skrev ut de skor som var av intresse (det är en himla smart och tidsbesparande metod för oss som inte direkt älskar att pilgrimsvandra från den ena affären till den andra). På Intersport hade jag kompassen inriktad på “walking-skor”, längst ned och längst in i hörnet. En annan dam var oxå ute efter såna skor och snodde åt sig den sista 38:an mitt framför näsan på mig. Jag provade en 37,5:a som satt tajt. Damen och jag satt bredvid varandra och provade skor och jag höll ögonen på henne och följde henne med blicken när hon tog med sig de 2 par hon hade provat och lade tillbaka den eftertraktade 38:an i hyllan. Snabbt som en vessla var jag där och snodde åt mig den. Ha! Endast en halv storlek större satt den mycket bättre. “Den tar vi!”, sa polisen.
Om våfflor tycker jag mycket! Vi missade våffeldagen i onsdags och åtgärdade misstaget genom att äta våffellunch när vi kommit hem från Skäris. Det ska vara lite socker och sedan ska det var hårt vispad grädde och sist av allt ska det vara hjortronsylt. Mumma! Så ska en våffla ätas.
Om tidsomställning till sommartid tycker jag inte! Men åh, vad jag gillar de ljusa eftermiddagarna och kvällarna!
#Blogg 100 del 33
Mina senast inköpta MBT som är så rosa och fina gjorde säsongspremiär för ett tag sedan, då när det var vårvarmt ute. Då kändes de bra och jag kunde inte komma ihåg varför jag inte tyckte om dem. Jag menar – MBT – världens bästa skor, juh! Torsdagens promenad och dagens promenad friskade upp mitt minne: hälkappan. Den är för låg. Den greppar inte tag om hälen vilket resulterar i att hälen gnids fram och tillbaka och friktionen leder till skavsår. Det finns skavsår och så finns det Skavsår Från Fothelvetet. Jag minns fortfarande den blåsa på hälen som dessa skor orsakade förra sommaren. Den är redan mytomspunnen och kan användas till att skrämma små barn med. Den gjorde att jag inte fick klippa håret på 4 månader! Det blev 65 minuters promenad runt Flaten idag, vänstervarv, men det var tungt och jag debatterade länge med mig själv innan jag kom iväg. Kroppen fortsätter att bekämpa den seeeeeegdragna förkylningen och jag undrar när den kommer att känna sig redo för gångstavarna igen…
#Blogg 100 del 33
“Ett stulet liv” av Jaycee Dugard. När Jaycee är 11 år blir hon bortförd av Phillip och Nancy Garrido. Hon hålls fången på deras bakgård i 18 år. Hon föder 2 barn under de här åren. Det är en sann historia och Aftonbladet skrev en artikel i samband med rättegången. Titeln är träffande, Jaycees liv blev verkligen stulet från henne, men trots att det är en fruktansvärd berättelse lämnar den mig oberörd. Varför? Jag vill ogärna tro att det är jag som är avtrubbad och likt en skandaljournalist jagar efter den ena otäckare än det andra. När jag lyssnade på “Skadad” av Cathy Glass grät jag. Jag tyckte att “3096 dagar” var obehaglig och blev väldigt lättad när hon lyckades fly. “Ett stulet liv” läste jag ut i 3 omgångar där den första var koncentrerad, den andra var mer otålig för att i den tredje, nu ikväll, tappa tålamodet helt och bara skumma igenom resten. Den känns platt. Jag känner inget egentligt medlidande med JD och jag blir heller inte förbannad på hennes fångvaktare. Tidningen Corren tycker att “den måste läsas eftersom den också måste bli skriven”. Jag förstår att den måste skrivas, men den måste inte läsas. Den hamnar i lådan för vidare transport till Myrorna. Det jag är mer intresserad av när det gäller den här sortens sanna berättelser är hur JD och hennes barn klarar sig, vilket straff förövarna fick och varför de begick brottet. Alltid varför. I den här boken fick jag veta ganska mycket om tiden efteråt respektive inget svar och inget egentligt svar. I en kort notis på DN.se kunde jag läsa att PG fick 431 års fängelse och NG fick 36 år.
