En låg dag. Knappt 10 grader och tunga regnmoln som trycker över mitt paradis och släpper ifrån sig en skur då och då. Igår var jag igång mer än vanligt och framåt 20-tiden gjorde jag inget annat än gäspade. Därför trodde jag att sömntabletten skulle slå hårt – för det är så den knäppa saken fungerar, den slår hårt när jag är trött i stället för när jag behöver den – så döm om min förvåning när jag kan summera den gångna natten som usel. Jag vaknade första gången vid 1 och trodde att jag hade sovit hela natten. Sedan vid 3, 5 och 6 och klockan 8 skulle marsvinen serveras frukostgrönsaker. Uäh! Jag hasade runt någon timme medan jag åt min youghurt och funderade på om jag skulle promenera eller ta en vilodag. Jag valde vilodag och lade diverse kuddar till rätta i soffan, vecklade ut min pälsiga filt från Lagerhaus, aktiverade sömnstoppet i Storytel-appen och lade mig tillrätta. Jag sov, mer eller mindre gott, till halv 13 och det tolkade jag som att vilodag var det rätta valet. Jag är seg i huv’et och jag hade jäkligt svårt att hänga med i “The good wife”. Orkidéerna har fått extra omvårdnad i form av avtorkning av bladen och bortknipsande av förtorkade gamla stänglar. Det är fullt ös hos mina älskade orkidéer! 2 av dem har både 1 och 2 nya stänglar på g och även 2 av dem som blommar har nya stänglar på g, så jag är en ganska mallig orkidémamma. Tvättmaskinen får jobba idag och det är tur att det inte är mycket tvätt för maskinen som jag startade vid 8 blev stående till halv 13 och då hade den inte centrifugerat. Sedan körde jag en kvick-tvätt och den centrifugerade inte (och det är, tyvärr, inget nytt eller ovanligt, bara irriterande), men efter att jag hade tvingat den till centrifugering ställde jag inte in programmet för nästa tvätt utan startade bara maskinen och det dröjde 7 minuter innan jag reagerade på att maskinen började med att centrifugera… Segheten i huv’et tar sig många uttryck t.ex. ett sånt här oinspirerat inlägg om ingenting. Det blir nog bättre i morgon.
