Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

#Blogg 100 del 118

Idag såg jag “Fångade av scientologin” på svt.play (den är tillgänglig i nästan 2 månader till) och jag har en fråga: hur 17 kan de kalla sig för scientologi-kyrkan? Är jag naiv och okunnig som kopplar ihop kyrka med religion och en gudstro? Scientologi har ingenting med religion att göra. Inte religion som jag känner den. Anhängarna kan uppleva den som en religion, men de bör nog se sig som sci-fi-anhängare i stället med tanke på det som L R Hubbard baserade hela idén på. När ingen längre ville köpa hans bok om dianetik och han blev utan pengar, så bytte han bara namn på eländet och skaffade sig anhängare som betalade för sig. Enligt honom strävar scientologerna mot ett samhälle utan bl.a. sinnessjukdom. Jojo. Sten och glashus, ni vet. John Travolta och Tom Cruise är väl de mest kända anhängarna och i fortsättningen kommer jag inte att se fler filmer där någon av dem är med. Av princip. En liten princip, men alla principer är viktiga.

#Blogg 100 del 117

Paket- och medicinhämtarpromenad med stavar, sammanlagt 55 minuter. Överlag väldigt skönt, men oxå jävligt tungt. Jag pausade flera gånger. När jag kom hem kände jag mig stel i skulderpartiet och nacken med en huvudvärk i antågande. Åtgärder vidtogs: 3 glas vatten, uppmjukande rörelser och stretching och sedan 20 minuter med massagekudden. Stelheten minskade, men 2 timmar efter hemkomsten tog jag ändå Ipren mot huvudvärken och den har väl inte hjälpt så värst mycket.

Sommarmoln! Höga och bulliga med solen bakom som får det att stråla.

Tunikor is da shit! I flera år har långärmade t-shirts varit mitt favoritplagg, men jag har blivit besviken på de jag har köpt så många gånger i rad att jag har gett upp. Nu har jag hittat ersättaren: tunikan. En tunika sitter inte åt och döljer förtjänstfullt min minst smickrande kroppsdel – magen (det där underbara anlaget för bukfetma som jag fått från pappa…) och när jag hittar något som jag är maxat nöjd med brukar jag bunkra upp. Paketet jag hämtade idag innehöll inte mindre än 5 tunikor från Cellbes och tillsammans med 2 som jag beställde för ett par månader sedan och som inte hänger i garderoben någon längre stund mellan användningarna, har jag 7 stycken. Jag har bunkrat upp och klarar jag mig ett tag!

Flera färger att välja bland! Den svarta är jag lite tveksam till eftersom den är av syntet, men den kan vara bra att ha om jag vill känna mig lite fin.

#Blogg 100 del 116

“Systerland” av Curtis Sittenfeld. Jag skulle inte läsa 454 sidor om boken inte var bra och den här var väl hyfsad, men jag håller inte med om den är “ett psykologiskt mästerverk” och twisten i slutet var inte fantastisk utan mer ett antiklimax. Jag hade svårt att känna någon större sympati för den ängsliga Kate förmodligen för att jag inte har något som helst tålamod med ängsliga personer i verkliga livet. Jag tyckte betydligt bättre om systern Vi och hennes mer avslappnade inställning till synskheten. Varför tycker Kate att deras sjätte sinne är något att skämmas för så till den grad att hon enligt baksidestexten har det som “en väl förborgad hemlighet”? CS är en bra berättare, det håller jag med om, men hon är kanske för amerikansk för att hon ska nå hela vägen fram till mig. Språket är bra och likaså översättningen även om de meningar som började med “Vi” och syftade på systern gjorde att jag fick läsa om dem.

För många år sedan läste jag “I en klass för sig” och har för mig att jag tyckte att den var bra, men jag minns noll och intet av den. För 2 år sedan läste jag “Presidentens hustru” som jag inte gillade för 5 öre. Jag kommer nog inte att läsa fler böcker av henne. Möjligen lyssna på för om de inte är bra känns det inte lika slösigt som när jag har lagt ut pengar på en fysisk bok.

#Blogg 100 del 115

Pakethämtarpromenad på sammanlagt 45 minuter. En bra mjukstart med stora chanser för överlevnad. Jag sov på soffan inatt enligt Pärs och mitt snarkarrangemang och det förhindrar att jag ligger och somnar om fram till klockan 11. Klockan var inte mer än 4 minuter över 9 när jag vaknade, så jag gav fyrbeningarna morgonhö, hällde i mig själv lite youghurt och gick. Det var skönt även om varje uppförsbacke gränsade till tortyr, men på de plana sträckorna fick jag upp farten ordentligt.

Jag beställer en vara för 289 kronor från en sida som har fraktfritt från 499 kronor med en fraktavgift på 49 kronor. “Handla för ytterligare 210 kr så slipper du fraktavgiften!” Jag har aldrig varit bra på matte och mitt ekonomiska sinne kan ibland ifrågsättas, men till och med jag begriper att det argumentet är ren idioti. Om jag skulle att ha gått på det hade jag fått lägga ut ytterligare 161 kr. Det är faktiskt en förolämpning!

#Blogg 100 del 114

Ibland är det bättre att inte försöka alls än att försöka och sedan känna det som att man misslyckas. Det är flera morgnar nu som mobilen har startat väckningen klockan 8 utan att jag har gått upp. Jag har somnat om och så – vips! – är klockan 11. Jag vet att jag skulle må bra av att komma ut, men det faktum att jag har sovit 10-12 timmar varje natt den här veckan är ett tydligt tecken på att kroppen behöver det. Jag kan inte sova så mycket annars. My body’s wish is my command. Men jag gick ut med soporna idag, så jag har faktiskt varit utomhus. Pillutta er!

Herr Zelmerlöw vann visst melodifestivalen (med en låt som inte ens är bra!) och på twitter (som jag inte har) skriver man om att man borde bomba de länder som röstade på det svenska bidraget. Det kallar jag att man har förlorat perspektivet på tillvaron. Big tajm!

#Blogg 100 del 113

Förra lördagen tog jag den sista Simvastatintabletten och då vägde jag 107,9 kg. Idag visade vågen 106,9 kg. Jag har tillbringat större delen av den gångna veckan i soffan och jag har inte ändrat något i kosten. Trots det har 1 kg försvunnit och det må vara hänt att det förmodligen är mestadels vätska, men det är inte lättare för kroppen att släpa omkring på extra vätska än det är att släpa omkring på onödigt fett. Det är faktiskt otäckt med så tydliga biverkningar från en medicin. Aldrig mer statiner!

#Blogg 100 del 112

Med 10 dagar kvar av #Blogg 100-utmaningen stöter jag på patrull. Idag har jag inget vettigt att skriva om. Inget ovettigt heller. De 3 senaste veckorna har jag tagit mig igenom några pärser: vegan-föreläsningen med efterskalv, den försämrade hälsan pga. statinerna, Majas operation och det poänglösa läkarbesöket och nu är jag trött. T.R.Ö.T.T. Nu gäller det för mig att hasa min lekamen över den symboliska tröskeln och komma iväg på en promenad som i sin tur kan sätta igång träningen i det stora hela och som sedan sätter fart på blodcirkulationen och transporten av syre till hjärnan för det brukar hjälpa mot mycket.

#Blogg 100 del 111

Pär och jag hade ett intensivt samtal vid middagen igår som handlade om ditt & datt för att sedan handla om artificiell intelligens (är det möjligt att lära en dator känslor?) och avslutas med det hårda och bittra klimat som råder pga. medias benägenhet att fokusera på och förstora upp elände. Jag blev glatt överraskad av att även han har börjat reagera på det här, att det inte bara är jag som är högkänslig och att hans reaktion består i att han, precis som jag, skyggar i ren självbevarelsedrift. En fråga som jag ställde igår och som jag ställer här i det offentliga rummet är varför man (jag) anses vara världsfrånvänd och oengagerad bara för att man (jag) inte tar varje chans att uppröras och att uppröras högljutt?

Jag skriver inte upprörda och insatta inlägg om tiggarnas utsatta situation eller flyktingarna som mördas i Medelhavet, men det betyder inte att jag inte är medveten om det. Jag höjer inte min röst om idiotin i att placera flyktingar i skogarna på norra Öland för att sedan klaga på att de inte integreras, men det betyder inte att jag tycker att det är bra. Jag slår inte näven i bordet av ilska för att Folkhemmet och dess fördelar har raserats, men det innebär inte att jag inte är förtvivlad. Jag försöker inte samla ihop folk till protester med hjälp av FB för att göra de styrande medvetna om att faktumet att de inte gör något åt IS här i Sverige är så obegripligt att vi svenskar inte fattar att de inte fattar, men det är inte samma sak som att jag inte har åsikter. När diskussionens vågor går höga de gånger Vårat Gäng samlas tiger jag ofta och det kan tolkas som att jag inte bryr mig eller inte kan tillräckligt, men det handlar bara om självbevarelsedrift. Engagemang (både positivt och negativt) är en energitjuv av värsta sorten och jag har inte energi att slösa med hur jag vill. Det värsta är att jag allt oftare känner att jag måste dra ned på det lilla umgänge jag har (Vårat Gäng) just för att de samtal och diskussioner vi brukar ha ofta har en negativ klang. Det är ytterst sällan som någon blir engagerad och högljudd över t.ex. en bra bok eller en film. Negativitet är inte stimulerande. Ständigt ifrågasättande och kritiserande är oerhört tröttande. Jag orkar inte. Jag vill inte orka.

#Blogg 100 del 110

Maja mår strålande! 5 dagar efter operationen försöker hon fortfarande flirta till sig extra godsaker. “Hallå, jag är nyopererad! Ge mig nåt gott!!” Hon har haft handdukar i stället för spån pga. såret på magen och hon har inte riktigt gillat det för hon tycker om att knuffa undan spånet när hon ska lägga sig i favorithörnan och det går ju inte med handdukarna. I stället har hon hamnat mellan frottélagren och härom dagen hittade Pär henne i den knepiga situationen och hon var ytterst irriterad och frustrerad, det lilla livet. Majas kämpaglöd och tydliga glädje över att vara smärtfri gör mig tårögd. Det var definitivt värt att lägga pengar på en operation. Visserligen gör marsvin allt de kan för att dölja att de inte mår bra, men de visar väldigt tydligt när de mår bra! Nu har hon den avundsvärda uppgiften att äta upp sig och hon tar den uppgiften på allvar.

En gammal bild, men läget är ungefär det samma: spån i nyllet och sallad är mumsigt.

Selma har nåt knas med tandrötterna och behöver en dos Metacam varje dag. I början tyckte hon det var lajbans och kom framskuttande när sprutan visades, men sedan gjorde hon en kovändning och nu måste man vara två; en som håller och en som medicinerar. Hon finner sig i det, men hjälper inte till. När Elin är hemma brukar jag vara den som håller och det älskar jag. Då får jag känna hennes lena päls på magen (ett område som inte ens Elin får röra i vanliga fall) och så kan jag pussa på henne. När Elin är hos Robin är det Pär som håller henne och han har sitt eget grepp.

Morfars märkliga grepp. Fotboll? Spädbarn?

#Blogg 100 del 109

2 rosenbuketter i 2 vaser.