Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Skillnad i värdering

Om någon dör i cancer finns det ingen anledning att tala tyst om det. Människan kämpade, men förlorade. Om någon tar livet av sig till följd av depression talar man inte högt om det. Människan kämpade, men förlorade även där. 2 olika sjukdomar, men stor skillnad i kampens värde. Depression är en sjukdom och den kan vara lika obotlig och dödlig som cancer. Den som har cancer vill inte ha cancer, vill inte vara sjuk. Den som är deprimerad vill inte vara deprimerad, vill inte vara sjuk. Den som tar livet av sig vill (oftast) inte dö. Den som tar livet av sig vill inte längre vara sjuk. Det är vad det handlar om. Att ta sitt liv har samma slutgiltiga resultat som om man dör i cancer. Varför är det mer nobelt att dö av att cellerna i kroppen löper amok än det är att lida brist på serotonin? Vi kanske får nöja oss med att man i alla fall inte blir straffad om man misslyckas med sitt självmordsförsök.

Biverkningar

En biverkning som inte är medicinrelaterad är den trötthet jag alltid drabbas av efter att ha varit ensam. Pär kom hem i torsdags och hade då varit på Öland i 1,5 vecka. Jag har haft det ljuvligt i min ensamhet trots att det ibland känts som om jag inte gjorde annat än matade marsvin och städade deras bur. Pär är ett väldigt trevligt sällskap och en av få personer som jag står ut med och det är inte att han har kommit hem som är jobbigt utan omställningen. Från pratfri tillvaro där allt ligger kvar där jag har lagt det till prat och det allmänna buller som alltid omger honom. Det tar på mina krafter. Idag är jag otroligt trött med huvudvärk och skakig mage – helt och hållet ur slag.

Yrsel kan däremot vara en medicinrelaterad biverkning och efter besöket hos sjukgymnasten gick jag igenom biverkningarna för alla mina mediciner en gång till och kunde konstatera att yrsel förekommer som en mycket vanlig biverkning dvs. hos fler än 1 av 10 användare. När jag läste om Lyrica hittade jag flera andra biverkningar som klassas som vanliga dvs. hos upp till 1 av 10 användare och som jag inte tycker om och jag ska be om att få byta till någon annan ångestmedicin. De biverkningar jag upptäckte var minnesstörning (när jag såg “Vänner” som jag kan nästan utantill och plötsligt inte kände igen namnet Rachel; det varade i 15-20 sekunder + att mitt minne är sämre än tidigare), domningar och en stickande känsla (framför allt i armarna), trötthet och utmattning, gångrubbning (jag har börjat ta enstaka vingelsteg när jag promenerar) och halsont (flera gånger i månaden känner jag det där killet i halsen som brukar förebåda förkylning). Jag har lärt mig att biverkningar kan uppstå när som helst under den tiden man tar medicinen och inte bara under den första tiden vilket är en vanlig uppfattning, men det gör ju det hela ännu lurigare för när inga biverkningar känns av inom t.ex. den första månaden, så borde det vara lugnt, eller hur? Lyrica har jag använt i snart 3 år. I vanlig ordning konstaterade jag att Levaxin saknar biverkningar, men det är ju inte så konstigt eftersom det består av samma hormon som kroppen redan har och som är vilande och det är därför jag vill prova T3.

Tekniska problem

Förmiddagens renoveringsränn var så kortvarigt att jag orkade träna med gummibanden efter lunch. Det gick bra och det var skönt, men det blev ett pass fullt av tekniska problem. Sladden till hörlurarna hakar fast i en lådknopp när jag rätar på ryggen efter att närsynt ha kontrollerat antalet repetitioner och lurarna slits ut öronen (det här händer minst en gång/pass …), jag snubblar på kanten till träningsmattan, jag tappar balansen när jag gör utfall och så får jag byta det gröna gummibandet eftersom sprickan har blivit för stor för att jag ska känna mig avslappnad och motståndet i det nya bandet är så löjligt mycket större att jag kommer av mig. Jag kämpade på ända till bicepscurlen då det nya bandets motstånd blev för mycket för mina sparraisarmar. Nu har jag inget grönt band i reserv längre, så jag har beställt nya. Igen.

Köket del 3

25 minuter över 9 stod vi utanför dörren till Wessmans el i Södertälje och väntade på att de skulle öppna halv 10. Uppdrag: ny kyl & frys. Tur i oturen att vårt utrymme bara är 175 cm för det begränsar urvalet kraftigt. Indesit är ett märke som fått hyfsat betyg hos Råd & Rön, men…njaaaa. Den enda som fanns hos Wessmans var Elektro Helios och den finns inte med i testet, men den såg bra ut med bra handtag, fack och hyllor förutom en stor blaffig display i ögonhöjd mitt på dörren. Den kyl & frys som vi har nu är av märket Bosch (som fick högsta betyget i testet, men som inte finns i 175 cm) och den har vi haft sedan vi flyttade in för 16 år sedan. Det är inget som helst fel på den och vi måste inte byta ut den. Vi avvaktar. Det kanske blir så att kylen & frysen dör av chock när vi flyttar ut dem från utrymmet i samband med renoveringen…

Köket del 2

Renoveringsränn. Vi åkte till en Riktig Färgaffär i Södertälje – riktig till skillnad från byggvaruhus som säljer allt från bänkskivor till prydnadsmagneter – för att kolla tapet till köket. (Ett tillfälligt hjärnsläpp gör att jag inte för mitt liv kan komma ihåg vad affären heter.) Jäklar, vad många tapeter det finns att välja på! Vi hade en begränsning med i bagaget av önskemål: grönt. Vi gick nog runt i en halv timme och tittade, ratade och till slut hittade en. I vanlig ordning hade vi inte svårt att bestämma oss. Vi fastnade för den och gick på magkänslan. Ett svagt mönster av stiliserade träd i milt grönt och brunt mot vit bakgrund – Pär och jag ääääälskar träd! “Den tar vi, sa polisen.” Bilder kommer om drygt 2 veckor när vi sätter igång.

Ett nytt vitrinskåp. Det vi har nu är nog 20 år och lite rackligt och det är inte av ek. Det är ek som gäller för oss! Jag hittade ett på Mios hemsida och det heter Holger. Det skulle ligga en Mio-butik längs Genetaleden, men vi hittade den inte, så vi fortsatte till Coop Forum för att handla och när vi ska parkera, så ligger ju Mio där bland alla affärer som de smäller upp så att Södertälje snart har sitt eget Kungens kurva! Vi gick in, frågade för att spara tid, hittade & tittade & beställde. Det fanns möjlighet att beställa, men att låta det vara kvar hos dem tills köket är klart och då hämta och betala. Kanonbra!

Vitrinskåp

 

En ny köksmatta. I grönt. Vi hittade en trasmatta i en mild grön färg som var prissänkt med 200 spänn. “Den tar vi, sa polisen.” (Det fanns en gosig filt oxå som jag inte fick köpa, men vi ska ju tillbaka och hämta skåpet … Hehehe.)Sedan handlade vi. Jag var optimistisk nog att tro att jag skulle orka styrketräna på eftermiddagen, men vi var inte hemma förrän 20 i 13 (rännandet hade tagit 3 timmar) och när maten var uppackad och inplockad och lunchen var färdig var klockan halv 14 och jag hade ont i foten och ryggen, så det var bara att fetglömma.

En spionsömmerska i Madrid

“Tiden där emellan” av Maria Dueñas (jag gillar namnet – Marrrrria Doooenjassss). Den är delvis baserad på brittiska Rosalinda Fox memoarer. Sira arbetar som sömmerska i Madrid när inbördeskriget står på tröskeln. Hon träffar en sol-och-vårare som lockar med henne till Nordafrika med löften om äventyr och pengar, men den ende som får pengar är sol-och-våraren och pengarna är Siras. Sira får skulderna som hon måste betala på något sätt om hon inte vill hamna i fängelse. Med hjälp av värdinnan för pensionatet i Tétouan  skaffar hon pengar så att hon kan starta en egen syateljé och så småningom betala tillbaka sin skuld. Det är här i Tétouan som hon träffar Rosalinda Fox som kommer att påverka hennes liv på ett sätt hon inte kunnat ana. Siras skicklighet som sömmerska gör att den brittiska underrättelsetjänsten vill anlita henne som spion och hon återvänder till Madrid med en ny identitet där hon startar en modeateljé. Hon syr vackra kläder till nazisternas fruar och älskarinnor och samlar information som hon sedan för över till morsekod dold i mönsterdelar.

Baksidestexten ger intryck av att tyngdpunkten ligger på Siras liv som spion, men hon blir inte spion förrän drygt 400 sidor in i boken som är på 687 sidor. Jag tycker att det var intressantare att läsa om tiden innan hon värvades för underrättelsetjänsten mycket beroende på de personer hon umgicks med och miljöerna i det spanska protektoratet. Jag skulle gärna ha sett att Félix hade varit med mer precis som Candelaria. Jag tänker inte skriva mer om slutet än att jag inte tyckte om det och blev besviken. Berättelsen är så genomarbetad, detaljerad och underhållande och sedan avslutas den med ett håglöst knippe av “tänk om”.

Jag har inga kunskaper i spanska, men jag är en hejare på svenska och det är de kunskaperna jag använder mig av när jag säger att översättningen är väldigt bra. Det finns en speciell rytm i texten i form av upprepningar och kommatering som gör den lätt att läsa.

Blixt & dunder

Det var 19 grader när jag kom in i köket klockan 8 för att frukostera 3 tjoanden marsvin. Min egen frukost bestod av grekisk youghurt med resten av hallonen från igår. 10 över 9 hade jag vattenflaskan i ryggsäcken och stavarna i nävarna, men jag ångrar att jag inte tog kepsen för det var varmt i solen. Riktigt varmt. Stavandet gick väldigt bra även om det tog lite tid innan flytet infann sig. 2 rejäla pust & vattenpauser och jag var duktigt trött när jag kom hem igen efter 70 minuter. Det är skönt att vara ute på morgonen och då tänker jag inte bara på värmen utan för att de enda som oxå är ute då är hundarna som släpar på sina ägare och andra som tränar. Kanske drack jag ändå för lite, kanske var det avsaknaden av skyddande huvudbonad, kanske tog solen mer än jag trodde, men jag har varit så himla trött och tung hela dagen och huden hettar från solen. Jag lade mig till rätta i soffan för att sova en stund, men jag lyckades bara slumra in i kanske en kvart. Åskan har mullrat i flera timmar på eftermiddagen och det har till och med blixtrat. Najs! Sedan kom regnet och temperaturen sjönk flera grader.

Jag har hittat tillbaka till musiken. Det känns som om det är flera år sedan jag lyssnade på musik under mina promenader. Det har bara varit bok efter bok efter bok, men i lördags blev det musik i stället och det är lättare att få upp ett tempo med musik i stället för prat. End of discussion! De senaste dagarna har jag gått igenom mina spellistor och rensat ganska hårt och gjort mitt bästa för att hinna ikapp när det gäller all ny musik.

En andra chans

“Låt mig ta din hand” av Tove Alsterdal med Angela Kovacs som uppläsare. Jag har läst Tove Alsterdals 2 andra böcker och tyckte att de var väldigt bra. Den tredje boken valde jag att lyssna på. Jösses, vad deprimerande den var! Jag pallade kanske 1 timme. Det var nån gång i vintras. Nu ville jag ge den en andra chans och det ångrar jag inte! Den är fortfarande smådeppig i början med människospillror och trista miljöer, men den är intressant och sedan blir den spännande. Helen skäms för sin familj. En alkis till farsa, en opålitlig syster som strävar efter ett liv fyllt av passion och en mamma som försvann i Argentina när Helene inte var mer än 3 år. Hon har kopplat bort den delen av sitt liv fullständigt, men när hennes syster Charlie dör sipprar allt tillbaka och Helene kan inte låta bli att bli nyfiken på vad det är systern har hittat om deras mamma och till slut sitter hon på ett plan till Buenos Aires. Handlingen hoppar mellan 1970-talets Argentina och nutiden och bit för bit får man veta vad som hände med Helens och Charlies mamma.

Beskrivningarna av hur det var att leva i Buenos Aires under militärdiktaturen får mig att tänka på nazismen eller ISIS. Allt som kunde tolkas som att man ifrågasatte styret gjorde att man “försvann” vare sig det handlade om en student som var spydig mot en lärare eller någon som helt öppet protesterade. Historien visar om och om igen att den sortens styre inte fungerar. Den ber om att ifrågasättas och kommer att stöta på motstånd. Att riskera att hamna i militärens klor med förhör och tortyr skulle ha hindrat mig från att ens pipa. Jag är inte modig på det sättet.

Angela Kovacs gör ett bra jobb både med berättande text och dialog och hon har koll på uttalet av Argentinska namn. En av mina favoriter.

Mänskliga rättigheter

Jag lyssnar på “Låt mig ta din hand” och som förberedelse till en recension surfade jag efter Argentinas diktaturer vilket ledde mig till tortyr som i sin tur ledde mig till mänskliga rättigheter och när jag ändå hade alla artiklar uppradade kollade om det stod något om rätten att få barn. I december 2010 skrev jag ett inlägg om ofrivillig barnlöshet och fick så många otrevliga kommentarer att jag till slut tog bort möjligheten att kommentera. Jag minns att en av de som tog illa vid sig påstod att det var en mänsklig rättighet att få barn. Jag har funderat mycket på det och har letat och enligt Wikipedias uppräkning av de 30 artiklarna är det inte en mänsklig rättighet att få barn, varken biologiska eller genom adoption.

Artikel 24: “Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet.” En artikel på DN.se den 26 juni: “För till skillnad från alla – alla! – andra industrialiserade länder saknar USA lagstadgad rätt till betald semester, precis som landet saknar rätt också till sjukfrånvaro och föräldraledighet.” Ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Tänk efter: har du någon gång sett en amerikansk film eller serie eller läst en bok som utspelar sig i USA där karaktärerna åker på en längre semester? Inte jag.