Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Fortsatt blä

Stavgång. Vilken dålig idé det visade sig vara! Plågsamt är bara förnamnet och jag kortade av den tänkta rundan till hälften. Det blev 45 långsamma minuter. Nära panik när det kändes som att jag inte skulle orka och då fick jag ta ett djupt andetag, koncentrera mig på ett steg i taget, för varje steg kom jag närmare hem. Jag fokuserade blicken i marken närmast för att inte bli överväldigad av avståndet. Jag brukar trösta mig med att en kort, dålig runda är bättre än ingen runda, men det vete tusan om den här rundan gjorde någon nytta. Kroppen blev nog mest stressad av den plågsamma upplevelsen.

Knäböjningar: 20 stycken.

Dagens låtlisterepresentant blir Dear Rouge med låten “Black to gold”. Jag hade precis tagit mig uppför trappan här hemma (halleluja!) när den startade. Jag gick från plåga till “Nu hemma!” och för mig var det black to gold. Lycka!

Inte skräck

“Rörelsen” av och med John Ajvide Lindqvist. Vid en ålder av 50 år blir jag sällan skrämd av fiktion. Kanske är jag numera oerhört kräsen. Kanske har jag blivit blasé (hemska tanke!). När jag läste Stephen Kings “Jurtjyrkogården” när jag var i sena tonåren blev jag skitskraj. Den var så läskig! Nu skulle jag förmodligen tycka att den var övervägande äcklig. Skräck är, precis som humor, väldigt relativt.

John Ajvide Lindqvists första bok, “Hanteringen av odöda” tyckte jag var mycket bra när jag läste den för flera år sedan. Jag lyssnade på den för inte så länge sedan och fick inte alls samma intryck. Den var mest äcklig. Jag tycker om Lindqvist som författare, jag gillar hans stil och språk och därför lyssnade jag på hans senaste, “Rörelsen” som han själv läser. Hans texter kommer som mest till sin rätt när han själv läser. Han har en rytm som nästan är hypnotisk och väldigt behaglig att lyssna på.

Den här boken ger intryck av att vara självbiografisk när han refererar till böcker som han har skrivit. Lite lurigt. Kanske har han bott i ett gårdshus av betong. Kanske har han extraknäckt som trollkarl. Kanske befann han sig i närheten den kväll Olof Palme mördades. Jag vet inte och jag måste inte veta. Det finns en tvättstuga för de som bor i huset och i tvättstugan finns ett sunkigt badrum. Tanken på att vara hänvisad till att duscha i det badrummet – det är rena skräcken för mig! Det sker en förändring som John upplever som ett yttre tryck. Han får telefonsamtal där någon frågar om Sigge har kommit. Hyresgästerna genomgår en tydlig förändring, en förändring som John kopplar ihop med det sunkiga badrummet där något har flyttat in. Det som finns där tar över, som en drog och de blir beroende. De har en möjlighet att få må bra, att vara den de verkligen vill vara och att komma tillbaka till verkligheten blir allt svårare.

Som bok är den ganska bra, men jag tycker inte att den är läskig eller ens obehaglig. Den är inte äcklig heller och det är bra. Den är sorglig. Den känsla av isolering och ensamhet, att inte höra till är ett fenomen som finns nu med, 30 år senare och som kopplas till alla sociala medier som inte ens var uppfunna då. Ensamhet och isolering är tidlösa begrepp.

 

 

 

Ett enda stort blä!

Vägning: 107,4 och det innebär att inte ett enda hekto, än mindre kilo har försvunnit. Blä! Jag vet varför. Kvällstugget har innehållit för mycket rostat bröd. Jag har inte hållit mig till september månads protein & fett. Enligt den överenskommelse jag gjorde med mig själv råder härmed godisförbud. Jag skulle kunna strunta i den regeln eftersom jag inte står till svars inför någon annan än mig själv, men efter ångestfyllt velande har jag bestämt att hålla mig till avtalet. Inget godis fram till halvtidvägningen den 15 november. Och inget mer rostat bröd på kvällen!

Stavgång 80 minuter. Dagens andra blä. Det var skönt en enstaka minut här och där, men övervägande jobbigt plus att jag har fått tillbaka skavsåret på hälen trots att jag tejpat med silvertejp. Tejpen har nötts ned och måste bytas ut. Det är samma sak med den vänstra skon. Jag har visserligen inget skavsår där, men sömmen sliter på strumpan.

Jag har antagit en utmaning i knäböjningar helt i min ensamhet. En utmaning på 30 dagar och det passar utmärkt att börja den 1 november. 10 stycken idag. Det är inte många och när jag tränar med gummibanden kör jag betydligt fler, men 10 stycken knäböjningar efter 80 minuter stavgång var en annan femma. Hehe. MBT tillsammans med Bungy Pump får mig att känna det som att jag vet något som ingen annan verkar ha listat ut. Det ultimata träningspasset! Jag saknar knäböjningar från styrketräningen och därför har jag antagit den här ensamma utmaningen.

Dagens låtlisterepresentant blir Beldina med “Ocean”. Den är kluckig, ploppig och skön. Det var svårt att hitta en låt idag eftersom jag kände ett enda stort blä inför även musiken.

Idag finns det ingen lyckokänsla.

 

Stavgång och bh-lycka

Då var det dax igen: tur och retur Salem för att hämta paket. Stavgång, åff kårs och jag hade ett rackarns bra tempo till och med uppför tennisbacken som är rätt otäck. Tempot var så pass bra att jag sänkte tiden med hela 5 minuter (en omväg till Salem som brukar ta 35 minuter). Hej å hå! Vägen hem, den vanliga, tog 20 minuter som vanligt. Det var så jäkla skönt den här gången! Endorfiner och lyckokänslor över MBT-skorna.

Dagens låtlisterepresentant är LISTENBEE med Naz Tokio och låten “Save me”. En riktigt bra gånglåt som fick mig att susa fram.

För flera veckor sedan gjorde jag en större beställning hos Ellos med bl.a. bh:ar. Det visade sig att jag hade beställt fel, så dem returnerades och jag fick tillbaka nya i rätt modell, men då var de för stora. Jag returnerade igen och bytte till rätt storlek och det var de jag hämtade idag. BH:ar som egentligen är av sportmodell och just därför har extra stöd över allt. De är av märket Glamourise och jag hittade dem för något år sedan och använder bara dem, 1 till träning och 2 som jag har till vardags. De blir utslitna och förlorar stuns och stöd. När jag tog på en av de nya idag efter att ha ångat på med stavarna och sedan duschat fylldes jag av välbehag, en lyxig känsla av att ha på mig ett plagg som sitter bra trots att det är i en stor storlek. Lycka!

Jag upptäckte att jag hade sällskap medan jag stretchade.
Jag upptäckte att jag hade sällskap medan jag stretchade.
Nästan vacker, tycker jag.
Nästan vacker, tycker jag.

Ensamhet och mörker

Elin och Selma bor hos Robin den här veckan. Pär är på väg till Öland och kommer hem på måndag. Jag har 4 hela dagar när jag får vara helt ensam. Lycka! Den här lyckan räcker i flera dagar, men om jag ska fokusera på lyckan för dagen – detaljlycka – väljer jag släckta lampor. Jajamänsan! Pär tänder lampor och lämnar de tända medan jag går runt och släcker och sällan har tänt mer än där jag befinner mig även nu när den mörka årstiden är här. Nu kan jag släcka och lamporna förblir släckta. Hehe.

Lycka

Det känns skönt att inse, att acceptera och att släppa. Det gjorde jag idag. Jag insåg att inte skulle orka träna utan behövde sova. Jag accepterade att jag inte orkade lika mycket som jag tyckte att jag borde för det var ju samma sak efter förra veckans läkarbesök – jag behövde vila dagen efter. Jag släppte pressen på mig själv för jag gör redan mitt bästa. Insikt är lycka. Jag somnade om och sov till halv 11.

Pottungen

“Pottungen” av Ann Laestadius Larsson. Den fristående fortsättningen på “Barnbruden” . Det har gått några år och hunnit bli 1792 strax efter att Gustav III blivit skjuten. Kungens son är för ung för att ta över tronen när kungen dör och i stället blir hertig Karl förmyndarregent. Tillsammans med Gustaf Reuterholm inför de flera drastiska förändringar bl.a. inför de tryckfrihetslagen. I Frankrike pågår revolutionen och adeln halshuggs effektivt med den nya giljotinen. Den upproriska stämningen sprider sig även till Sverige där protesterna mot regimen växer, mycket tack vare att censuren försvunnit.

Hur har det gått för Charlotta, Sophie och Johanna? Charlotta och Sophie är fortsatt nära vänner även om Sophie känner sig sliten mellan hovet och sin familj. Charlottas äktenskap med hertig Karl går upp och ned som en berg- och dalbana. Ena stunden ser de knappt varandra för att i nästa stund försonas och gör det ena försöket efter det andra att få en son. Tillsammans med Sophie startar de en kvinnosalong, Blåstrumporna i syfte att ta reda på om kvinnor verkligen är så befriade från förstånd och sunt förnuft som de uppfostras till att tro. Johanna har en son, Nils, arbetar på en krog och drömmer om att bli självständig, fri. Hon får en möjlighet att starta en egen verksamhet som roddarmadam.

Vad är frihet? Charlotta och Sophie har alla möjliga ekonomiska privilegier, men hålls tillbaka av konventioner. De slipper gå hungriga och slita hårt, men är de fria? Johanna är ogift och har inga rättigheter över huvud taget tills hon får möjlighet att bli egen företagare, men även lever på männens villkor. Jag är kvinna år 2015 och är friare än vad de här kvinnorna var trots att jag är ekonomiskt beroende av min man, men jag har lagliga rättigheter och det finns ingen som ifrågasätter mitt förstånd. “Kvinnans begränsade skallmått jämfört med mäns beror på hennes breda bäcken. Mannen är aldrig bara man men kvinnan är och förblir sitt kön. Det är därför av vikt att hon har en därmed överensstämmande kroppskonstitution. Hertiginnans är med förlov sagt mer av manlig karaktär, därav svårigheterna hon tvingas genomlida.” (Ett samtal mellan kungen och hovläkaren vid en av Charlottas förlossningar.)

Det här är en bra bok, en väldigt intressant bok och jag kommer att läsa om den! Anna Laestadius Larsson har ett fantastiskt trovärdigt språk och jag kan utan problem leva mig in i miljöerna och villkoren. I efterordet tar hon upp en några år gammal undersökning som visar på att antalet kvinnor i läroböcker i historia är skrämmande få jämfört med antalet män och att det alltid skrivs om kungar, men aldrig om drottningar. Genom att skriva den här trilogin bidrar hon till att sätta ljuset på kvinnorna och det behövs.

 

 

 

 

Stockholm, mensvärk och pyjamas

Jag vet hur lång tid jag behöver på morgonen för att vakna, göra mig i ordning, x antal toalettbesök och frukost dvs. basic och eftersom jag är en vanemänniska av guds nåde och gör mycket på rutin kör det sällan ihop sig, men trots att jag upplevde det som att jag gjorde allt i den ordning jag brukar var det knappt att jag hann äta frukost innan jag var tvungen att gå för att inte missa tåget. Märkligt!

Det var dax att besöka Rosie för att hon skulle befria mig från håret. För varje besök har jag bett henne att tunna ut det lite mer och vid de 2 senaste besöken har vi gått hårt fram med resultatet att frisyren har hållit sig väldigt bra i 6 av de 8 veckor som går mellan besöken. När hon hade klippt, tunnat och putsat färdigt och innan vaxet var på plats fick jag dra igenom det lilla som fanns kvar med händerna och när de gled över den snaggade, sidenlena nacken kunde jag inte låta bli att utbrista: “Det är så skönt!!”. Hon är så duktig och så bra på att tolka mina önskemål och värd varenda krona!

Efter frisören blev det tebutiken, som vanligt där jag bunkrade upp med te så att det räcker i 8 veckor. Medan mitt te mättes upp och packades i påsar kikade jag runt mot bättre vetande för det innebär ofta ett impulsköp… Det blev en svart-vit burk med mumintrollet på. Jag kan inte motstå mumin…

Klockan var 12 när klev in genom dörren hemma. Jag var trött, hade en djävulusisk mensvärk och hår innanför kläderna som kliade. I rask takt fick jag av mig ytterkläderna, gav marsvinen mat (1 timme för sent), tog en värkkombo och en snabb dusch innan jag gjorde lunch och parkerade min lekamen i soffan. Jag hade bestämt mig för att sova middag innan jag ens gick hemifrån i morse och eftersom Pär ställde upp på att ta veckohandlingen själv (tack!) bytte jag helt sonika om till pyjamas och kröp ned i sängen för att få möjlighet att sträcka ut kroppen och vila ordentligt. Nyduschad, nymatad, pyjamas och tyssssstnad – ett av recepten för lycka. Ett hallelujamoment.

Jag fick ett till hallelujamoment när det blev te & lässtund. När jag drog iväg i morse fann jag mig själv i en otäck lässituation i och med att jag skulle börja på en ny bok som jag inte visste om den var bra. Skitläskigt var bara förnamnet. “Metro 2033” var inte bra. Om jag ska se det mer positivt, så var den helt fel bok för mig just då. Jag har alltid en ljudbok med mig i mobilen, “Färjan” som, efter flera timmars lyssnande, aldrig blev bra. Urtrist uppläsare. En fysisk-bok-nit och en ljudboksnit. Men så började jag läsa “Så tuktas en svinpäls” på kvällen och fick en endorfinkick! Halleluja! Jag bytte ljudbok oxå till “I vargavinterns land” med Kerstin Anderssons behagliga stämma. Frid råder!

Lycka

När jag åt min lunch tillsammans med alla på Seattle Grace och insåg att jag inte hade något mer som måste göras på hela, långa eftermiddagen kändes det såååå skönt! Jag skulle inte till Konsum för veckohandlingen och jag hade inga marsvinsburar att städa och jag hade klarat av dagens träningspass. Efter lunchen tände jag ljusen, lade mig tillrätta i soffan och läste. Och somnade. Att kunna göra så utan att något eller någon kommer i kläm är ren lycka.