Författare: Ewa

Jag har en låg stresströskel. Jag såg Sveriges match mot Danmark i herrarnas handbolls-EM igår. Det var en … intensiv match. Under första halvleken gjorde lagen mål vid så gott som varje anfall. Det var så jäkla jämnt. Domarena hade fullt upp och dömde ut straffar och utvisningar högt och lågt (jag vet inte om allt var korrekt). Normalt fungerande åskådare kallade den förmodligen för en spännande match. Själv var jag utmattad innan första halvleken var slut. Stressad. Efter pausen stängde jag av ljudet större delen av tiden. Det var tydligen stökigt under den sista minuten med bortdömda mål, men då hade jag stängt av tv:n. Danmark vann med 29-28. De är 2 världens bästa lag och det kan jag förstå.

När man röstar på en person som representerar en politisk inriktning och där förutsättningarna för valkampanjen utgörs av ekonomiska bidrag. Det är oftast förmögna personer som sponsrar kandidaterna. Om en kandidat inte har egna pengar eller får av någon annan har hen ingen chans. Är det ett demokratiskt system? I Sverige röstar vi på partier. Medlemmarna kan avancera inom partiet och utses till partiledare. Inga pengar behövs för att partierna ska få möjlighet att ställa upp i valet. Enligt mig är det demokrati.

”Nu tar vi det lugnt! Det är Gustens tur att hoppa i först!”

Respektera det du inte har kunskap om. Is och kyla till exempel.

När Flaten, som är en insjö utan stora vattendrag, fryser till dras Rönningeborna ut på den som av en magnet. Varför? Kan de någonting om hur isar fungerar? De drar med sig både barnvagnar och knoddar i pulkor. Hur gör dem om isen knakar eller ger vika? Jag har inga djupa kunskaper om isar, men jag begriper så pass mycket att när isen har legat och det sedan blir töväder för att därefter frysa till igen, så är den inte pålitlig. Särskilt inte närmast land. Jag promenerade runt Flaten idag i strålande sol och minus 16 grader och med en lätt kölddimma svävande strax ovanför isen. De kommer förmodligen att ploga upp banan inför helgen efter att den snöade igen härom dagen och Rönningeborna kommer att dras dit som av en magnet. Pär känner en dam som ofta åker långfärdsskridskor och som valde att gå en iskurs för att lära sig mer. Efteråt hade en av deltagarna sagt ”Vad har vi utsatt våra barn för som dragit ut dem på isen i barnvagn?! Aldrig mer!”. Respekt kan du få av kunskap, men den är av större vikt när du inte har kunskapen.

Minus 16 grader, som sagt. När jag växte upp i Kiruna, med riktiga vintrar som en regel i stället för det undantag de är numera, var jag fåfäng. Mössan förstörde frisyren. Ordentliga vinterskor var fula. Barhuvad med känslan av att något bet och gnagde på mina öron i minus 32 grader. (Idiot!) Korta jackor som tillät kylan att krypa upp längs med ryggen. Gympaskor där sulan frös, blev stenhård och fick noll friktion. Jag kände mig snygg och det var viktigast. Ett mirakel att jag inte frös sönder alla hjärnceller…. När jag ser, inte bara fåfänga tonåringar, som har just korta dunjackor, ingen mössa eller vantar och – det allra värsta – tajta jeans med nakna fotleder och endast sneakers, så nöjer jag mig inte med att skaka på huvudet och sucka. Jag tänker att de saknar respekt för kylan. I den här delen av landet där den här sortens vinter är ovanlig och med en fuktigare och därmed råare kyla än i norr är det ännu viktigare att ta reda på vad som gäller. Nu är jag gammal och vis och kan inte förstå hur fåfängan, även hos vuxna, går före att slippa frysa?! Hur kan de vilja missa att njuta utomhus av en sådan här perfekt vinterdag? Jag klär mig i t-shirt, knästrumpor, leggings, ett extra par tunna strumpor, mjukisbyxor, en tunn polotröja, mössa, termovantar och min röda super-vinterjacka från Ahkka. Det är kallt om näsan och kinderna, men när jag har varit igång i 10 minuter är jag lagom varm och jag njuuuuuter!

Vem vill frivilligt gå miste om detta? Att vila i tystnaden en stund. Sol på näsan. Stillhet. Frost och kyla utan att frysa.

Jag har en drake! Jag har en drake! Jag har en drake!

När snön hade slutat yra lämnades ett fint mönster på rutan.

Den riktiga vintern är tillbaka med löften om lite mer snö, sol och många minusgrader. Den här gången tänker jag inte sitta inomhus och snora! I söndax var jag sänkt. I måndax gick jag en långsam 40 minuters prom längs oplogade gångvägar och trottoarer. Mulet, minus 6 och kalla vindar. Det kändes i benen och jag hostade efteråt, men det var så skönt att komma ut! Igår gick jag en av mina vanliga rundor i långsam takt. Minus 17, strålande sol och helt stilla och det kändes inte alls lika kallt som dagen innan. Snöknarret hördes tydligt genom brusreducerimgen i lurarna och det är bra snöknarr! Idag blåser det 20 m/s i byarna med snöbyar, så jag har en hostig vilodag, men imorrn ska solen komma fram igen och temperaturen sjunka, så då blir det dubbla klädlager och solglasögon och sedan UT!

Det händer att jag får hicka. Jag blir lika förvånad varje gång. Mitt sätt att bli av med den fungerar varje gång. Tag ett djupt andetag. Håll andan. Medan du håller andan ska du svälja hårt 3 gånger. Andas ut. Häpp!