Solen brakar på där ute. Molnen är få de gånger de dyker upp. Det är torrt med varning för gräsbrand. Grannarna flyttar ut på balkongerna. Jag håller mig inne med rullgardinerna neddragna för ögonens skull. Det är som en vampyrhåla. Ögonen plågas. När det är som absolut värst har jag solglasögon på mig när jag tittar på tv. För att du ska få en vink om hur det känns kan du föreställa dig en kall vinterdag med helt orörd snö och solen som strålar från en knallblå himmel. Du har inga solglasögon. Ljusreflexerna från snön är så skarpa att dina ögon tåras. Det är så jag har det och kommer att ha det tills björken har blommat färdigt. Solglasögon och keps i all ära, men det är inte lockande att gå ut.
Författare: Ewa
Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades.
Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades.
Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom.
Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur.
1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm.
Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.
Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/
Visa alla inlägg av Ewa
