Utmaningar

Nu har jag snöat in på realityserier med tävlingsinslag. Det började med Rupaul. Sedan var det en modetjosan som bara var halvintressant eftersom mitt modeintresse inklusive anorexiamodellerna inte är särskilt stort. En make up-dito där man fick se allt från trist modemake-up till otroligt fantasifulla masker. Den senaste veckan har jag plöjt igenom 3 säsonger av ”Blown away” om glasblåsning och DEN gillade jag!! Särskilt efter glasutställningen på Millesgården i höstas. Jag lärde mig mycket och nu när jag tittar på bilderna jag tog av konstverken, så är den tekniska delen mindre mystisk. Tanken på att jobba i en glashytta vid ugnar som är 1100 grader varma är orimlig för mig. 200 graders ugnsvärme är tillräckligt för att få mig att backa. Idag började jag se ”School of chocolate”. Alla serier finns på Netflix. Den här har ett annat och bättre upplägg. I stället för utslagning i varje avsnitt och sedan 2 finalister är det här en skola med 10 deltagare där den som slutar med det högsta betyget vinner. De får göra bakelser på ett tema, men även chokladskulpturer parvis eller i lag. Läraren tipsar och hjälper till i stället för att smyga runt med rynkaf panna och däga ”Hm…”. Jag har sett 4 av 8 avsnitt och har faktiskt inte drabbats av chokladsug och det överraskade mig, men jag har heller ingen favorit och det är jag lite förvånad över.

Samtliga serier handlar om sätt att uttrycka sig konstnärligt och förutom bedömningar av det rent tekniska som sömmar, appliceringar och kombination av smaker går det egentligen inte att tävla om vem som har tolkat en uppgift bäst. Eftersom det personliga inte kan mätas på samma sätt som snabbhet eller styrka är hela upplägget i princip, omöjligt. ”Ditt utförande är för bokstavligt och saknar utrymme för tolkningar.” ”Om jag inte hade läst beskrivningen hade jag inte förstått konstverket.” Hopplöst! ”Vi vill se mer av DIG.” ”Tagga ned lite och kör inte på 110% hela tiden. Suck. I choklad-serien finns det mer svängrum och färre åsikter och det är ett stort plus. Personligen saknar jag tävlingsimstinkt och jag ser de här programmen för att lära mig mer, få reda på yrkestrix och att få tappa hakan.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.