Tillvaron är trööööög. Jag har en lågintensiv förkylning i kroppen som ger mig slemhosta och huvevärk. De flesta dagar är jag sänkt och sover till 10, är uppe tillräckligt länge för att fräscha till mig och äta en frukt, men sen vilar jag till lunchdax. Jag funderade på att boka en läkartid för att få bekräftat att det bara är ett virus och helt enkelt vänta ut det. Sen slog det mig: utfasningen av Zolpidem. Jag är inne på min tredje kombination av kvällsmedicin som innehåller 1/2 Zolpidem, 1 Propavan och 1 Aritonin (melatonin). Jag tar den 2 gånger i veckan och den fungerar. Jag sover hela natten, men att växla mellan 2 kombinationer leder naturligtvis till knas i både knoppen och kroppen. Duh! Nu kommer att jag att köra den nya tablettkombon varje kväll i stället och när kroppen och knoppen har hunnit i kapp kan jag fasa ut den sista halvan av Zolpidem. Det är en jäkla röra och kräver maxad koncentration varje söndag då jag gör i ordning dosetterna för kommande vecka (1 för morgonen och 1 för kvällen). Jag är oerhört leds på piller!!!
Jag har inte orkat träna alls på 2 veckor och börjar bli rastlös, men de 2 promenader jag faktiskt har tagit var inte roliga trots att jag tog det lugnt.
Det finns något positivt i den här dåsiga röran och det är att det ÄNTLIGEN är höst!!! 🍁🍂🍁🍂🍁🍂🍁🍂🍁🍂🍁🍂🍁🍂🍁🍂🍁🍂 Temperaturen sjunker och gosiga kläder gäller. Ålrajt!