”Svenskarna på Titanic” av Claes-Göran Wetterholm. Vid det här laget känner jag igen en stor del av fakta och berättelser från andra böcker jag har läst. Det som lockade mig den här gången var att svenskarna står i fokus. Jag började lyssna på den, en författarinläsning, men kände ganska snart att jag ville läsa den i stället och det var rätt beslut för det finns många fotografier och illustrationer som inte kommer fram i ljudboken. Dessutom är det många namn att hålla reda på och det har alltid varit och lär förbli, min akilleshäl. Det som skiljer den här boken från de andra jag har läst är att författaren valt att ha med efterspelet med sorg och ekonomiska svårigheter på grund av förlust av egendomar, krav på ersättning och ilskan mot White Star Line.
1955 kom en bok skriven av Walter Lord, ”A night to remember”. Hans fascination för Titanic som fartyg och katatrofen fick honom att skriva en fiktiv version av händelsen, men många av karaktärerna är verkliga. Tack vare årtalet, 1955, levde många som varit med och som ställde upp på att intervjuas. Jag har läst boken och den tillhör de bättre. Den blev film och finns tydligen på YouTube. Det visade sig att flera av scenerna finns med i James Camerons film från 1998, mer eller mindre kopierade. Där blev jag både väldigt förvånad och besviken. James Cameron hade tillgång till teknik och specialeffekter som inte fanns 1955, men bidrog egentligen inte med så mycket nytt utöver de fiktiva karaktärerna Rose och Jack. Meh…
2009 såg Pär och jag en utställning på Sjöfartsmuséet, ”Titanic the exhibition” som fortfarande turnerar. Det var första gången vi provade audio-guide och det visade sig förhöja upplevelsen enormt! Dels slapp vi att följa efter en vanlig guide och slå oss fram för att kunna se något och dels gjorde hörlurarna att omgivningen försvann, allt kom mycket närmare och blev mer av en berättelse. De hade byggt upp en del av en korridor och en av de tredjeklass-hytterna. Telegrafrummet, klädesplagg och enstaka föremål och porslin. Det fanns till och med ett stycke is med samma temperatur som vattnet i Atlanten, -4 grader. Fy fan vad kallt! De flesta som dog frös ihjäl. Sist fanns en stor tavla med alla de som omkommit, vuxna och barn och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det finns ingen annan utställning som gett mig lika mycket eller har påverkat mig på samma sätt. Om du har möjlighet, så se den även om du inte har snöat in på Titanic som jag har.
