Vi lever i ett absurt tidevarv. Svenskarnas asociala beteende har blivit en viral dokusåpa. Jag skrev om det för ett tag sedan och jag skriver igen eftersom jag inte tycker om att de klankar ned på Sverige för en sådan skitsak. I den senaste krönikan i detta ämne fanns en kommentar av Pascal Pierre som lyckats formulera precis det jag tänker och känner. Jag citerar kommentaren rakt av.
”Ja som vanligt känner jag inte igen mig alls i det som beskrivs. Jag minns väl exakt hur mina vänners föräldrars mat smakade som liten, och de få tillfällen jag inte åt hos vänner var just för att jag skulle hem till mina föräldrar och äta och hade en bestämd tid att gå hem.
Men vem bryr sig om nyans eller skälighet när man ska märkvärdliggöra sig över svenskarnas osvikliga själviskhet. Ingen vill med tång röra saker som fikakulturen, sju sorters kakor, den gamla traditionen att fylla kyrkor för man ville att bröllop skulle vara bevistade till fullo, de starka facken i landet, a-kassor, en nästan ojämförligt stark jämställdhet både ekonomiskt och socialt, mellan könen jämfört med resten av världen. Allt detta är också kultur. Men, såklart, skulle man vara ärlig med dessa kulturella faktorer skulle man inte få vara elak mot svenskarna och därmed försöka förmå dem att böja sig.
Nu menar jag inte att författaren implicit sysslar med det jag skrivit ovan, men det är märkvärt att medelhavskultur inte skrivs inom citationstecken medan ”svenskhet” gör det. Lustigt.
Hur som helst förefaller det för mig rätt skrattretande att flera som skanderat högst kring hur ondskefull den svenska kulturen är kommer från kulturer där man fortfarande har dödsstraff, fortfarande stympar nyfödda med olika ursäkter, fortfarande har nära oöverbryggbart stora skillnader mellan könen. Men svenskarna är ändå ondare på nåt magiskt vis. Vad var det den där korsfäste profeten sa om bjälken i ögat?”
Där satt den! Tack, Pierre Pascal!
Det sägs att svenskar är självgoda och stöddiga och det är främst norrmän och danskar som säger det. Norge har kanske ett lillebrors-komplex efter den påtvingade unionen för hundra år sedan, men om det är några som är självgoda, så är det dem. När Covid-19 härjade som värst var stämningen längs gränsen rentav hotfull och svenskar som jobbade i Norge blev mobbade. Danskarna anser att vi är tillknäppta och stela med dåligt ölsinne och kan inte förstå att vi finner oss i att staten begränsar vårt alkoholintag. De tiger om att de själva har enorma problem med alkoholrelaterade sjukdomar. Den vitt omtalade jantelagen finns inte bara i Sverige utan även i våra grannländer och jag undrar hur ”Du ska inte tro att du är något” går ihop med stöddighet?
