Svart. Svart. Svart. Klockan är 9 och morgonen har aldrig varit en bra tid på dagen för mig, men idag är det svart. Valresultatet – sådant det förmodligen kommer att bli när de s.k. onsdagsrösterna är räknade – har sjunkit in och satans jävlar helvete vad det känns tungt. Jag vill gråta. Hur är svenskarna funtade som har röstat fram detta?! Jag är lika oförstående som när nötterna på andra sidan Atlanten röstade fram dåren med orange hud och överkamning. Jag skäms å Sveriges vägnar. Vi är ett litet land som inte påverkar världen på något drastiskt vis, men vi har alltid haft ett bra rykte i det stora hela. Nu kommer vi kommer att vara ett land med en regering som förnekar klimathotet och som kommer att sänka skatterna genom att sparka på oss som redan går på knäna. En regering där det största partiet inte vill ha kvar public sevice eller kritisk journalistik. Vad rör sig i era huvuden, ni som röstat fram detta? Är ni verkligen lika själviska och trångsynta som jag får intryck av? Ilska är bättre än uppgivenhet, men jag orkar inte vara arg. Jag vill inte vara med längre. Efter valet 2006 när svenskarna röstade fram en borgelig regering var vi många som hade en röd knapp med texten ”Skyll inte på mig. Jag röstade rött!”. Jag tar fram den knappen igen och vill ändra texten till ”…Jag röstade rött och grönt.”. Skyll inte på mig när allt går åt helvete.
