Det gick inte bra idag. Jag sov bra, men att stiga upp kvart i 6 funkar inte för mig och jag var riktigt trött när jag satt i väntrummet. Det första jag fick göra var att väga och mäta mig och jag blev så jävla irriterad. Det förbannade BMI-andet!!! Det var det som det handlade om eftersom det inte finns någon som helst anledning att mäta någon som är 57 år och har slutat växa för 40 år sedan! Dessutom fick jag väga mig med kläderna på och efter att jag ätit frukost (jag var där klockan 8), så resultatet blev 1 kg mer än när jag gjorde min veckovägning igår.
Efter den sura starten fick jag sitta med en klämma för näsan och ett äckligt munstycke av silikon i munnen, innanför läpparna och andas in och ut i olika kombinationer. Hon instruerade mig hela kontinuerligt. Hostan triggades. Andningstekniken var så svår att få till att jag blev förbannad. Ena halvan av undersökningen, som tog 40 minuter allt som allt, satt jag instängd i ett bås med väggar av plexiglas och med samma sorts näsklämma och munstycke, men förmodligen med en mer avancerad mekanik. ”När du hostar får du gärna göra det i armvecket.” sa hon. Jag vet inte om hon sa det för att jag inte skulle skvätta saliv på väggarna eller om det var på grund av smittorisken (Covid-19), men vid det laget var jag trött pp hennes röst att jag var frestad att säga åt henne att hålla käften.
Efteråt var jag helt färdig. Jag köpte 2 vaniljmunkar som jag tryckte i mig tillsammans med en mugg te när jag kom hem medan jag tittade på drag queens. Idag tröståt jag faktiskt.
