När du i halvvaket tillstånd känner att något (hotfullt) finns i rummet, men du kan inte röra dig. Du är paralyserad. Jag är med om det här ibland och det är det i särklass obehagligaste jag vet. Det hotfulla kommer alltid smygande bakifrån. Ibland hör jag steg, ibland kommer det rusande in. Jag ligger med ryggen till och hur desperat jag än försöker vända mig om för att se vem det är går det inte. Jag inte ens vrida på huvudet. Hjärtat dunkar. Paniken kommer. Jag måste vakna! VAKNA!! Skrik, Ewa, skrik! Jag öppnar munnen och tar i från mitt innersta. Det brukar fungera. Det händer att jag hör mig själv och det har hänt att jag har väckt Pär. Det är länge sedan sist, men imorse hände det. Det gick fort och var så satans läskigt.
Pär kom in för att säga hejdå innan han åkte till kontoret. Jag vaknade inte helt och hållet. Det kändes som om hon var där så snart ytterdörren stängdes efter honom. Hon dök upp tätt intill mitt ansikte som om hon stod på knä vid sängen. Likblek med svart hängande hår och ögon som var omgivna av kraftig svärta. Hon sa inget. Lutade sig bara mot mig. Stirrade. Jag trodde jag lyckades väcka mig själv för jag klarade av av vända mig bort från henne. Då ser jag hur Pärs täcke höjs för att sedan sänkas som om han lade sig till rätta, men fram kommer en likvit hand med långa smala fingrar… Där väckte jag verkligen mig själv. Mitt hjärta dunkade och jag var så in i helvete rädd! Trots att det ljusnade ute tände jag sänglampan och låg och lyssnade. Inget mer hände. Så fort jag tänker på det börjar hjärtat dunka.
