20 i 8, tisdag den sista januari. Nu har jag varit vaken i 19 timmar. När jag lade mig strax efter midnatt dröjde det inte länge innan jag kände att kroppen inte hade några planer på att sova eller ens vila. Dessutom låg Pär och hostade. Jag steg upp klockan 1 och har sträcktittat på RuPaul’s dragrace sedan dess. Det ljusnar ute och himlen är molnfri, så det blir kanske en kall dag. Om jag orkar och inte hinner somna ska jag gå ned till Konsum och stödhandla. Än en gång protesterar kroppen mot bristen på aktivitet, men den här gången orkar jag inte ens försöka bryta den onda cirkeln, den nedåtgående spiralen. Jag kan inte motivera mig genom att påminna mig själv om hur bra det känns i både kroppen och huvudet när jag promenerar och styrketränar. Varför ska jag det? Jag är leds på den här berg-och-dalbanan i ork, så nu tänker jag stanna kvar i dalen tills vidare.
