”Älska din nästa så som dig själv.” ”Inte mer?!” Jag vet inte var skämtet kommer ifrån bara att det inte handlar om budorden även om det verkar så. Det är krass humor, men jag har inte glömt det eftersom jag ofta känner så och eftersom jag definitivt inte älskar någon ”nästa” förutom mina absolut närmaste, så blir det inte mycket kärlek över för mig själv. Älskar du dig själv? Tycker du om dig själv? Trivs du med dig själv? Brukar du reflektera över det eller är det själklart för dig? Mina egna svar blir Nej, ibland respektive sällan. ”Herregud, mänska! Gå i terapi!”
Enligt SAOL betyder ”egenkär” att man är självbelåten. Självbelåten, i sin tur, betyder ”överdrivet nöjd med sig själv ofta på ett odrägligt sätt”. Inget av dem orden passar in på att älska sig själv. Självkärlek kanske? Det låter inte helt fel. Jag ska tipsa dem som sätter ihop nyordslistan!
”There are times when I don’t like my self / I believe all the things they say about me / I wanna love myself, just like everyone else / But there are times when I don’t like myself”
Imagine dragons, ”Mercury acts 1&2
Jag vet inte vad folk säger om mig. Jag umgås inte med tillräckligt många för att bli snackad om. I skolan och på jobbet tyckte de förmodligen att jag var svårpratad (det var jag) och tråkig som dels aldrig drack, dels aldrig var med på personalfester. Det är nödvändigt att själv dricka för att stå ut med fulla människor och varför i hela friden skulle jag utsätta mig för det?! På äldre dagar har jag fått höra att jag lider av social fobi, men jag vet att det är helt felaktigt eftersom jag inte har några problem med att besöka t.ex. frisören eller handla eller be främlingar om hjälp. De positiva omdömen jag fick när jag var yngre var att jag var duktig i skolan, hade väldigt fin handstil och var duktig på att teckna, senare att jag var en jäkel på bo-boll och frisbee. De är enbart prestationer, inte egenskaper. Jag vet inte varför Pär älskar mig eller varför Elin tycker att jag är en bra mamma.
Jag är medveten om att jag blir allt envisare ju äldre jag blir. Jag är urkass på att ta kritik (jag har hört för mycket negativt om mitt sätt att vara att jag går i försvarsställning även när det gäller andra saker). Jag känner mig underlägsen eftersom jag inte har s k. eftergymnasial utbildning vilket leder till att när jag känner att jag vet vad jag talar om är jag inte mottaglig för argument. Jag har lätt för att bli avundsjuk, men inte på prylar utan på egenskaper; jag vill vara mer positiv och nyfiken. Jag vill vara den som andra söker sig till i stället för i brist på annat. När det aldrig har blivit så intalar jag mig själv att jag inte behöver andra människor. ”Terapidax!!!” Jag tycker om att höra att jag har rätt men vem gör inte det?
Det finns egenskaper hos mig själv som jag tycker om. Faktiskt. ”Ok, avboka terapin.” Jag är omtänksam och har väldigt stor empati. Jag är en bra lyssnare vilket gör att jag kommer ihåg vad någon gillar, ogillar och önskar sig. Jag kan vara jäkligt rolig. Jag är intelligent även utan högre utbildning. Jag är ärlig – ju äldre desto ärligare på gott och ont. Enligt mig finns inga dumma frågor och alla känslor är tillåtna – politisk korrekthet är en munkavle.
