Igår var jag på absoluta botten. Idag är jag uppe igen. Inte på toppen för det är jag aldrig, men jag ser inte allt i svart och klarar av att samtala med Pär. Det är aldrig roligt nere på botten, men det kan ändå kännas vilsamt att tillåta mig själv att släppa taget, att passa på att vila i väntan på att få tillbaka ork och motivation att kravla mig upp igen. När det blir så pass tvära kast som mellan igår och idag är det enbart jobbigt. Pisksnärtvarning. Just den här gången förstår jag inte varför, så förutom att jag känner mig snurrig i huvet följer en känsla av osäkerhet för jag vet inte hur länge jag får må hyfsat. Stressigt i kubik.
Författare: Ewa
Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades.
Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades.
Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom.
Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur.
1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm.
Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.
Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/
Visa alla inlägg av Ewa
