Jag blir tokig när översättaren inte ser till helheten eller tidsperioden eller kulturen! Du-reformen infördes i Sverige på 1960-talet för att förenkla tilltalet och komma undan unge herrn, fröken, frun, herrn, doktorn, doktorinnan, prästen osv. osv. Vi som kan historia och vet varför och när du-reformen infördes är medvetna om skiljelinjen. När man titulerade någon enligt ovan blev den självklara fortsättningen ”ni” t.ex. ”Välkommen fru Svensson! Önskar ni middag?”. I historiska romaner d.v.s. allt som utspelar sig före 1960 är det väldigt viktigt, rentav avgörande för hela handlingen och tidsandan. Moderna författare nöjer sig med att peta in en respektingivande titel här och en artig titel där, men missar helt att de är kopplade till pronomet ”ni” och ”er”. Alla engelsktalande serier och filmer har, psykbryts-ofta, samma brist. Just engelskan har sitt lurigt dubbeltydiga ”you”, men tillsammans med en titel som t.ex. earl blir pronomet ”ni” och ”er”. I USA har de dille på att titulera folk med ”ma’m” eller ”sir” som ett tecken på respekt, men sedan är det ju pronomet ”you”. Om ”ma’m” motsvarar vårt svenska ”frun” borde ”you” översättas med ”ni”. I länder som Tyskland och Korea har de en oerhörd respekt för titlar. När en tysk är professor, så står det till och med på körkortet. I Korea och Japan gränsar respekten för titlar till underdånighet. Om man möter chefen i korridoren bugar man. Jag kan varken tyska, koreanska eller japanska, men jag har tillräcklig kunskap för att veta att när du titulerar någon med ”fru” eller ”domare”, så följer du inte upp det med ett simpelt ”du”. Det är den här sortens tabbar som förstör upplevelsen för mig. Jag såg 3 av 10 avsnitt av koranska ”Juvenile justice” på Netflix och det var just titel-misstaget som gjorde att jag inte pallade mer.
