Jag känner en konstant otrivsel som maler i bakgrunden, men jag vet inte varför och det har ångesten på en släpvagn. Jag sover dåligt och jag vet inte hur många gånger jag vaknar varje natt för att se vad mobilklockan visar i hopp om att det inte är dax att stiga upp och behöva ta itu med ännu en dag. Jag tycker inte om mitt liv. Jag tycker inte om mig själv. Närmar jag mig ett vägskäl där jag kommer att behöva besluta mig om förändring? Hänger det jävulskap i luften?
Författare: Ewa
Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades.
Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades.
Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom.
Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur.
1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm.
Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.
Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/
Visa alla inlägg av Ewa
