Efter ”Kriget mot kroppen” och ”Kroppskompassen” har jag inlett en omprogrammering av mina tankar. Det första jag gjorde var att sluta kämpa mot kvällstugget. Nu försöker jag vänja mig vid att se mig i spegeln och för mig innebär det allt nedanför axlarna. Om jag råkar se min spegling i ett skyltfönster försöker jag acceptera att det är så jag ser ut i stället för att äcklas. Jag anstränger mig för att låta bli att automatiskt försöka dra in magen till att börja med hemmavid. När det gäller all form av träning kommer jag att göra det för att jag tycker om det, för att det får mig att må bra och för att kroppen är gjord för det. Jag väljer bort pressen att träningen ska få mig att gå ned i vikt för det fungerar inte och det måste jag acceptera. Eftersom jag ofta är trött nu för tiden mår jag inte bättre av att få ångest när jag inte orkar träna – jag måste bli snällare mot mig själv.
Omprogrammering tar tid och det kommer att bli bakslag. Åtgärderna ovan är de viktigaste för mig. Jag har även bestämt 2 saker som jag inte kommer att göra: jag tänker inte slänga ut vågen och jag tänker inte sluta att hålla koll på vikten för de 9 kg jag har gått ned det senaste året känns bra och jag vill inte gå upp dem igen.
