”Vårdguiden” nr 4/23 kom igår. Jag brukar bläddra igenom den och ibland läsa någon artikel, men det står sällan något som det inte redan har skrivits om. Jag blev både besviken och förbannad när jag så artikeln om hur vården har fått nya riktlinjer för ”vård av obesitas”. ”Vårdpersonal ska utbildas i hur de kan bemöta personer med obesitas på ett korrekt och respektfullt sätt och upptäcka sjukdomen så tidigt som möjligt.” Börja med att få bukt med personalens fördomar mot tjocka för så länge de finns kvar har respekten inte en chans! Om nu tjockhet är en sjukdom – varför behöver den patientgruppen mötas av mer respekt än t.ex. de med artros, diabetes eller depression?
Jag mailade redaktionen:
I nr 4/23 skriver ni om nya riktlinjer för vård av obesitas. Obesitas/fetma/tjockhet/övervikt är ingen sjukdom. När ska socialstyrelsen och sjukvården inse det?! Den s.k. fetmaepidemin som det skrivs så mycket om är ett rent påhitt. Det finns dessutom inte ett enda forskningsresultat som visar att tjocka människor löper större risk att drabbas av t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar eller diabetes än vad ”normalviktiga” personer gör.
Att lägga ansvaret för en epidemi på den enskilde är helt absurt! Förklaringen till att inga försök att bota tjockhet är framgånsrika är att den inte är en sjukdom. Tjockhet är en kroppslig variation. Den metod som används genom kostråd på en låg intelligensnivå, uppmaningar till fysisk aktivitet, ”läkemedel som får kroppen att ta upp mindre fett” med otäcka biverkningar är verkningslös. ”Gastric bypass” som i praktiken är en svältoperation bör rekommenderas som en absolut sista utväg och inte, som det är idag, per automatik. Råden saknar medicinsk grund och tar ingen som helst hänsyn till komplexiteten av faktorer som ligger bakom denna kroppsvariation.
Läs ”Den sinnessjuka behandlingen av tjocka människor” av Susanne Brandheim. Hon har forskat om det här i mer än 30 år och har betydligt mer kunskap i ämnet än vad någon läkare eller dietist ens är i närheten av.
