Som Nato-motståndare har jag inte varit så angelägen om att Erdogan ska sluta tjafsa och bete sig som en vuxen och han har ju lyckats sätta käppar i hjulet under 1 helt år med uppehåll för sin valkampanj. Nu har han tydligen gett upp förmodligen för att han vill ha USA:s vapen. Snart är Sverige med i en organisation som inte har agerat i proportion till graden av angelägenhet som de, med ojämna mellarum, visat för att få med det lilla, men ack så strategiskt placerade, Sverige. De har haft 1 år på sig att ge Turkiet en åthutning. Varför nu?
Göran Greider, journalist och författare, är oxå Nato-motståndare och igår skrev han en kommentar på kultursidan där han formulerar mina farhågor mycket bättre än jag själv kan.
”Och hyckleriet är fantastiskt att se: för det första Kristerssons djupa bugande för en turkisk autokrat som är så god vän med aggressorn Putin att han inte ens deltar i sanktionerna med Ryssland. Med den autokraten ska Sverige gemensamt bekämpa terrorismen. För det andra visar sig det största hyckleriet i det faktum att organisationen Nato låter ett föga demokratiskt land, Turkiet, avgöra om ett långt mer demokratiskt land, Sverige, ska få bli medlem. Vad fan är det för organisation?”
”Är vi tryggare med tillgång till kärnvapen och med en växande försvarsmakt? Nej. Att en röst för fred och förhandling nu går hädan gör tvärtom världen litet osäkrare. Och jag är rätt säker på att Sverige, liksom de flesta västländer, om kanske tio år kommer att stå där med fullständigt överdimensionerade försvarsmakter som sugit åt sig de resurser som skulle behövts för att häva klimatkris och galopperande ojämlikhet . Pengarna gick till vapen.”
Jag upprepar: ”Vad fan är det för organisation?”.
