Jag gick ut för att ta en promenad. Kroppen började gnälla direkt och gjorde sig slapp och omöjlig som barn brukar göra när de vägrar bli förflyttade. Andningen var inte så tung tack vare att astmamedicinen kickat in. För varje steg sa kroppen blä. Blä. Blä. Blä. Blä. Blä!! Jag avbröt och gick hem. Det är inte ofta det händer. Något är fel, men vad? Vikten är oförändrad. Jag har inte covid eller ens en förkylning. Jag sover hyfsat och har inte ändrat något i kosthållningen. Om jag hade större förtroende för min vårdcentral hade jag kanske bokat en läkartid med provtagning, men jag är så trött på att det underförstådda budskapet är att hela min hälsa beror på vikten.
Författare: Ewa
Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades.
Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades.
Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom.
Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur.
1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm.
Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest.
Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/
Visa alla inlägg av Ewa
