Jag var hos naprapaten idag (i fortsättningen blir det måndagar och torsdagar) och fick favoritkombon med nålar och ryggmassage. När L-O B frågade hur jag mådde idag svarade jag att det ”…är bra. Faktiskt. Bara lite träningsvärk.” Jag valde att inte säga ”träningsvärk nåt så in i h-vete” för då skulle jag få ha massage av låren och det ville jag inte dels för att jag inte tycker om att ligga på rygg och dels för att jag visste att det skulle göra ont… Det var P som masserade mig. Just idag fick jag djupgående bindvävsmassage som känns ordentligt, men inte gör lika ont längre. Sedan gick han över till ländryggen och när han nådde fram till vänster sida, så gjorde det så jäkla ont. Innan han började frågade han mig var på ländryggen jag brukade ha ont och jag svarade att det mest var i mitten. Typ. Jag har aldrig känt mer smärta på just vänster sida och jag blev överraskad. Det ger mig känslan av att vara sned i kroppen. Hmm…
På tal om AAA-klinikens massörer. L är den som har masserat mig flest gånger och hon är duktig, frågar hur jag mår och småpratar. A är trevlig, men har alltför hårda nypor. J är den ende som har hälsat ordentligt och presenterat sig. När jag ligger som en plattfisk med ansiktet i hålet och utan glasögon, så kommer de oftast in från fotänden och det är inte alltid jag hinner uppfatta vem det är. J klev fram till huvudänden och hälsade. Han är oxå duktig med rejäla nypor och pratglad. G, som gav mig laser på vristen, hade väldigt behagliga torra och varma händer och var angelägen om att förklara hur kroppen fungerar och vad som händer när man, som jag, inte rehabiliterar en stukad fotled. P är den tysta och starka som glider in och säger ”Det är jag som ska massera dig idag.” och försvinner lika tyst när han är färdig. L-O B chefar. Han nålar mig och avgör sedan om jag behöver massage och i så fall vilken sort och hur mycket. Jag trivs med allihop. Det finns en till, B, som jag bara har sett och hälsat kort på.
Det hänger flera tavlor på kliniken av en och samma konstnär och jag tycker om allihop. De flesta är abstrakta i milda färger och min favorit hänger i väntrummet. Ett milt ha-begär. Jag brukar placera mig på bänken vid väggen mitt emot för att kunna titta på den medan jag väntar på L-O B.
Vi har inget larm hos oss. Vi har ingen vakthund. Vi har vaktdjur. De sitter i vardagsrumsfönstret och har järnkoll.
Tänk, här skaffar folk hundar, stora och respektingivande för att hålla ovälkomna element borta. Ingen, mer än du, har tänkt på en surikat, dessutom med det pampiga namnet Sture. Att han också är vaktchef gör ju inte saken sämre. Fram för fler surikater! Ha det bra, Ewa och lycka till med dina behandlingar. Dyra, men de verkar ju ge resultat.
Hej Monica! Jag är pionjär inom vakttänkandet. 😀
Det känns att behandlingarna är den rätta vägen.
Skönt att du äntligen kan få hjälp med ditt onda. Har du någon bra bok på gång? Läser just nu Tre önskningar av Liane Moriarty. Ganska bra med oväntade ”vändningar” då och då. Har bara kommit till hälften så mycket kan hända ännu.
Jag läser ”En vis mans fruktan” del 1 av 2 av Patrick Rothfuss. Den är makalöst bra och han är en fantastisk berättare! Den tillhör fantasy-genren och med tanke på att jag inte gillar fantasy, så är den något utöver det vanliga.
Jag gillar Liane Moriartym, men ”Tre önskningar” har jag inte hunnit med. 🙂
Jag har aldrig tagit till mig böcker i fantasy-genren. Det kanske är dags att pröva. En bok ska fängsla ganska fort, det har jag lärt mig efter många års läsning. Lånade flera bra böcker på biblioteket tidigare i sommar då jag fick ha dem till låns i många veckor. På torsdag är det dags att låna nytt. Undrar om de fått in några nyheter inför hösten?