Elin mår dåligt. Riktigt dåligt. Endast ett par centimeter från att gå in i väggen. Hon är sjukskriven sedan 3 veckor och kommer att fortsätta vara det. När hon träffade läkaren och berättade att hon sover dåligt, inte kan koncentrera sig och bröt ihop på jobbet så tvekade läkaren inte och det kommer hon inte att göra vid nästa besök heller. Jag har tillräcklig erfarenhet av psyk- och sjukskrivningssvängen för att vara tvärsäker. Läkaren frågade vilken förskola hon arbetar på och jag hoppas att hon noterade det och kopplar ihop det med en av de sämsta chefer som någonsin funnits. Det som Elin upplever som absolut jobbigast är att arbetsförhållandena får henne att känna att hon inte orkar vara där för knoddarna (1-3 år) och det är ju hennes huvudsakliga uppgift. Jag känner mig maktlös! Mitt mammahjärta blöder och jag önskar att jag kunde byta plats med henne. Om jag hade en superstyrka skulle det vara teleportering för då kunde jag komma till henne varje gång hon behöver det!
