Ångest. Inte kraftig. Bara i bakgrunden, men den molar som huvudvärk kan göra innan den bryter ut. Jag tog en halv Lergigan i förmiddags. Jag tror att den hjälpte, men jag tänker ta en halv till. Elin fyller 30 år på lördag och kommer att åka till Hässleholm imorgon och hem på måndag. Jag vill åka hem på söndag, men Elin och Pär kom tydligen överens om måndag. Vi pratade förbi varandra. Jag har ingen lust att åka. Inte den minsta. Tanken på 7 timmar i bil känns plågsam. 14 timmar sammanlagt. Jag tror på ärlighet, så jag erkänner att jag inte har ork eller tålamod att umgås med Elin när hon inte mår bra. Hon har velat fram och tillbaka om hon vill fira eller inte och om det hade varit jag hade jag ställt in allt. De gånger jag är lika velig betyder det att jag gör bäst i att låta bli. Jag känner inte att jag kan säga det här till någon av dem för även jag har gränser, men jag skriver det här eftersom jag tvivlar på att någon av dem läser min blog. Skit.
