Plötsligt händer det: jag ramlar över en svit böcker i min absoluta favoritgenre, historisk roman med underkategorin ”kvinnlig historia”. Kerstin Ekman har skrivit en ambitiös svit på 4 böcker där vi får följa hur Katrineholm växer fram från sent 1800-tal och 100 år framåt. ”Kvinnorna och Staden” består av ”Häxringarna”, ”Jungfrufällan”, ”Änglahuset” och ”En stad av ljus”. Eftersom berättelsen spänner över ett helt sekel handlar det om flera kvinnor både generationer och vänskapsband. Kvinnors villkor i allt som rör förhållanden, moral och arbetsliv. Kerstin Ekman har gjort ett gediget arbete med hög ambitionsnivå som inte bara är trovärdigt utan även känns trovärdigt. Miljöbeskrivningar och naturens skiftningar är så levande att bilderna i mitt huvud blir knivskarpa. Kvinnorna blir verkliga och jag uppskattar avsaknaden av utseendefixering och sötsliskig feel-good. Jag lyssnar på den tredje boken och Kerstin Ekmans språk är rena rama balsamet för mina öron. Min inre irritabla språkpolis har fått en välförtjänt semester. Irene Lindh har läst in alla 4 böcker och hon gör det väldigt bra! Hon är en av mina favoriter och den här inläsningen är, hittills, hennes absolut bästa. Hela produktionen är så bra att jag får ståpäls. Jag har lagt till böckerna i min favoritlista hos Bokus för de är förtjänar att även läsas. Mer än en gång.
En annan av hennes böcker, ”Löpa varg”, är lika fenomemenal. Det är Lennart Jähkel, ännu en favorit, som har läst in den och är ren njutning.
