Kämpar

Återknyter till att jag blev uppmanad att ringa lungmottagningen på Huddinge. Jag gjorde det och de vill inte ha mig. Det har gått för lång tid sedan jag senast var där vilket jag tolkar som att vc måste remittera mig igen. Jag väntade med att ringa vc eftersom Pär var på Öland, men det hade egentligen ingen betydelse. Jag ringde aldrig. Jag orkar inte. Det är som det är och jag minns det från förra gången. Jag inhalerar och Nasonexar och hostan är inte lika hemsk längre. Jag har gett mig ut på långsamma 25-minuterspromenader med munskydd på. Det är så skönt att komma utomhus!!! Kroppen jublar o jag sover bättre. Munskyddet behåller utandningsluften o gör den fuktig att andas in igen och det gör att hostan lindras. Efter första promenaden, utan munskydd, hostade jag så jag fick huvudvärk. Eftersom jag är jag, så tog jag i för mycket igår. Jag gick till Skönviksparken och hem via Konsum och jag valde trapporna… Turen tog 50 minuter och jag vet inte hur många pauser jag var tvungen att ta, men jag kämpar mig tillbaka precis som jag gjorde för 3 år sedan när jag fick diagnosen! Jag tänker gå ut imorgon oxå. Passar på medan aprilväderskylan håller i sig.

Författare: Ewa

Jag föddes 1965 året när bara praktverk skapades. Min man föddes 1962 när bara smartingar skapades. Vår dotter föddes 1993 när bara förstklassiga barn kom. Vi har haft marsvin i drygt 10 år, men den 14 juni 2019 fick vårt sista marsvin, Bibbi, somna in. Vi kommer inte att skaffa fler husdjur. 1999 flyttade vi till Rönninge och vi kommer inte att flytta mer. Det här är mitt paradis på jorden. Vår dotter bor numera i Hässleholm. Jag är permanent sjukskriven sedan 2012. En liten sjukpensionär som dras med kronisk depression och ångest. Jag har bloggat sedan 2007. De första 7 åren fanns jag på den här adressen ifall du vill läsa mer om och av mig: http://fundringar.bloggplatsen.se/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Stoppa spam! * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.