Mitt tåg, ett s.k. Snälltåg, gick 5 över 10, raka vägen och utan byten på drygt 4 timmar. Pär vinkade av mig. Tåget såg skruttigt ut på utsidan à la 70-tal. Det var skruttigt på insidan oxå. Väldigt 70-tal där stolarna var uppdaterade, men inte så mycket annat. Mörkröda gardiner som kunde dras för fönsterna. Rena tidskapseln. Det fanns inget, verkligen inget, utrymme för resväskor, endast bagagehyllor. Jag ställde min väska (som förresten visade sig vara ett mycket bra köp!) bland andra lösa väskor i änden av vagnen vid en skylt med en överkryssad väska. Den här gången fick jag en äldre neutralt doftande dam i sätet bredvid. Jag lyssnade på min bok och slumrade till och från. Jag hade ätit en, för mig, ovanligt rejäl frukost och behövde inte den banan och smoothie jag köpt med mig. Jag skulle kliva av vid Södertälje Syd och ta en förbokad taxi hem. Vi kom fram 15 minuter före utsatt tid vilket innebar att jag skulle få vänta på taxin i 30 minuter. Jag var hjärtligt trött på att vänta, så jag avbokade den och tog en utanför stationen vilket visade sig vara ett ekonomiskt misstag (nästan 200 kr dyrare än Taxikurirs taxa), men jag kom hem snabbt, 5 minuter efter att tåget skulle ha ankommit Stlje Syd och det var det värt.
HEM, LJUUUUUUVA HEM! Te och dusch och sen min egen säng.
