Jag associerar uttrycket till medmänsklighet eller månande av männinskan. Det första tror jag på, men inte det andra. Faktum är att humanism är en livsåskådning utan övernaturliga inslag eller tro på några gudar som helst. Ateism kort och gott. Regeringen har mottagit en utredning där de kommit fram till att humanismen som livsåskådning är diskriminerad eftersom den inte får samma stöd som övriga (religiösa) livsåskådningar. Det är särskilt illa i ett land där majoriteten av befolkningen är sekulär. Min instinktiva reaktion är att ta bort stödet till alla trossamfund. Varför ska staten finansiera dem över huvud taget? De som vill utöva sin religion med andra får väl göra det i sina vardagsrum. Lägg pengarna på mer behövande områden som vård och skola.
”Den tror på en naturalistisk verklighet, liksom på värdet av mänskliga rättigheter såsom religions- och övertygelsefrihet. Bejakandet av skönheten i konsten och naturen, och uppfattningen att det existerar objektiva sanningar, är typiska för den sekulära humanismen. Däremot tror den inte på några gudaväsen.” Kopierat från DN.se
”Humanisterna har sedan länge förrättat inte bara vigselceremonier och begravningar utan också barnvälkomnanden och sommarläger för ungdomar där etik och existentiella frågor diskuteras (en motsvarighet till kristna konfirmationsläger).” Kopierat från DN.se
PS. Jag har svårt för ordet trossamfund. Det borde finnas kalsongförbund oxå.
