En av mina favoritförfattare är Anna Laestadius-Larsson som skriver om kvinnors villkor under både 1700-tal och 1900-tal. Jag har läst alla böcker och just nu är jag i slutet av ”Törnrosens triumf” som handlar om Sophie Sager som är en verklig person som levde i mitten av 1800-talet. Samtliga böcker av A L-L har en verklig kvinna i centrum, med 2 undantag: ”Svårmodets döttrar” som är fiktiv och ”Alla dessa djäfla qvinnor” som är historisk fakta. Hennes böcker känns gedigna och genomarbetade i allt från rena fakta till miljöer och dialoger (som jag tycker verkar vara den svåraste nöten att knäcka). Därför blev jag både förvånad och besviken över att ”Törnrosens triumf” består av … fluff. Tyngden från hennes tidigare böcker saknas och jag vet inte om det beror på att det inte finns så mycket skrivet om Sophie Sager eller om hon inte var tillräckligt intressant. Sophie Sager framstår som oseriös och riktningslös. Hon vill mycket, men fladdrar mest runt. Det är inte helt oväsentligt att hennes möjligheter var starkt begränsade eftersom hon var kvinna och att hon, ironiskt nog, var beroende av männens välvilja i sin kamp för kvinnors lika villkor. Hur ska en kvinna kunna göra sin röst hörd när hon inte ens kan gå genom stan utan manlig eskort utan att bli förtalad och misstänkliggjord?
