För ett tag sedan såg jag en 2 minuter lång film där en kille förklarade vad som är yttrandefrihet. Den var väldigt bra. Yttrandefrihet innebär, i korthet, att du kan säga och skriva vad du tycker utan att fängslas, hotas eller avrättas. Det är inte samma sak som att du kan säga och skriva vad du tycker utan att kunna stå till svars för det. Att kunna säga och skriva vad man tycker är inte liktydigt med att alla måste hålla med dig. Här följer en distinktion: det är en sak att inte hålla med någon och en helt annan sak att kalla människan för idiot för att du inte delar deras åsikter. Jag tycker att det här är oerhört viktigt för det påverkar stämningen i samhället. Det påverkar stämningen på Facebook. Jag har varit med där i knappt ett år, jag skriver inte särskilt många inlägg själv utan klickar mest på gilla-knappen och kommenterar. Den senaste veckan har jag dock skrivit 2 inlägg, helt olika i 2 olika grupper och kommentarerna jag har fått gör att jag blir så leds på människan.
I Rönninge-gruppen skrev jag om den nya parkeringen och att jag inte tycker om att så mycket grönska försvinner. En pojkspoling kommenterar inlägget med ” Någonstans måste man bygga. Ett väldans fjantande med att allt är så skyddsvärt. Här har vi ett träd. Det skyddar vi. Här har vi en stad. Den skyddar vi. Jamen hur ska bostäder, resande och allt sånt där bli till då?” Jag svarade att det är möjligt att det måste byggas, men att jag ju inte behöver gilla det. ”Nej, du måste inte gilla det. Precis som att man inte måste gilla utveckling och förnyelse.” Där drog jag mig ur diskussionen för det är ingen idé. Det kom fler kommentarer från andra och efter ett tag skrev jag att jag stängde ner eftersom det hela spårade ur. Som vanligt.
Igår delade jag en bild från Pinterest med några visdomsord från JK Rowling och Harry Potter-böckerna. Jag skrev att det inte bara är en fantastisk berättelse utan att den förmedlar en hel del visdom. ”Vet inte om du är ironisk eller inte, Ewa. Var ju inte så jätteoriginell ”visdom” i de exemplen precis…” Jag svarade att jag inte var ironisk. Nästa kommentar, från en annan man: ”Tacka vet jag Tolkien. Full av klokskap och visdom. Inte så ytlig som Harry Potter..” replikerades av han med ironin ”Å andra sidan är ju Harry Potter-böckerna skrivna för typ 12-åringar, för dem kan säkert böckernas ”visdom” kännas ny. Men funkar inte för oss gamla 60-talister…” Jag svarade att jag är född 65 och inte det minsta ytlig. ”…sentenser som t ex ”människor är bra på att välja det som är dåligt för dem” (som nämns här ovan) möjligen kan kännas kloka när man är 12, men är VÄLDIGT banala när man fyllt 50.” Och så vidare. Även här lade jag in en kommentar om att jag stängde ned eftersom det hela spårade ur. Som vanligt.
Varför, VARFÖR kan man inte nöja sig med att säga att man inte håller med?! Varför, VARFÖR måste man dänga till och förringa och förlöjliga?! Om du inte håller med, varför då kommentera över huvud taget?! Dra in taggarna för jösse namn!
Jag är känslig. Jag har blivit känsligare med åren eftersom jag drar mig undan. ”Tuffa till dig då!” Varför det? Varför ska jag anpassa mig till ett samhällsklimat som får mig att må dåligt? Jag vill inte!
Vad får ni ut av det, ni som alltid har svar på tal och som alltid letar efter att starta diskussioner? Jag vet att den som hela tiden har ett behov av att dänga till, förringa och förlöjliga egentlige mår dåligt. Jag tröstar mig med det och är glad för att det inte är jag som mår dåligt.
